Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tyskland (T. Deutschland), Tyska riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än de eljest skulle vara, derigenom att landets
medelhöjd aftager från s. till n. I v. hindra inga
bergskedjor de varma och fuktiga vindarna från
Atlanten, och deras inflytande skönjes äfven i de
östra trakterna. Medeltemperaturen i sydvestra T. –
Rhens och Donaus flodområden – är omkr. 11°–12° C.,
i mellersta T. 9°–10° och på norra slätten 8°–9° C. I
Pommern och Vestpreussen är den endast 6°–7° och i
Ostpreussen 5,5°–6°. Varmast äro de norra delarna af
Rhenslätten, n. om Karlsruhe. Dessa ligga ej fullt
100 m. öfver hafsytan och skyddas af omgifvande
bergstrakter. Detsamma gäller om Neckars, Mains och
Mosels vinrika dalar. Sommartemperaturen der är 19°
C. och mera, medan Jan. månads medeltemperatur ej
faller under fryspunkten. Nordvestra T:s (v. om
Elbe) klimat har en öfvervägande oceanisk prägel
med ej synnerligen varma somrar (15–16° C.) och
ej länge qvarliggande snö om vintern. Vester om
Weser öfverstiger Jan. månads medeltemperatur
fryspunkten; i ö. sjunker den under densamma, och
derför är Elbe vanligen tillfrusen någon tid af
vintern. Ju längre man kommer österut, dess större
är skilnaden mellan sommar- och vintertemperaturen
(jfr Preussen, sp. 208). Alla årstider hafva
nederbörd, hufvudsakligen som sommarregn. Störst är
regnmängden i det bajerska platålandet och vestra
T:s bergstrakter. För Eifel, Sauerland, Harz,
Thüringerwald, Rhön, Vogelsberg, Spessart,
Schwarzwald, Vogeserna m. fl. kan den årliga
nederbörden beräknas till 860 mm. eller mera,
medan den i de lägre terrasserna af sydöstra
T., såsom i Erzgebirge och Sudeterna, är endast
760–800 mm. Samma nederbördsmängd får också den
fuktiga, nordvestra kusten af T., mellan Bremen
och Hamburg. I de återstående delarna af vestra
T. samt på kusten af Hinterpommern och i Ostpreussen
stiger den till 600 mm. I vestra T. finnes en
trakt ryktbar för sin ringa nederbörd, men äfven
för sina ädla vinsorter, näml. Rhendalen nedanför
Strassburg, Pfalz och Maindalen, med endast
400–500 mm. nederbörd. Mecklenburg, Lausitz, Sachsen,
Thüringska platån, Westpreussen, Posen och nedre
Schlesien kunna äfven räknas till de mera torra
trakterna, med en nederbörd af omkr. 500 mm. – T., med
sina saftiga ängar, sina om vintern kala löfskogar
af bok, ek och björk, sina gran- och furuskogar
samt hedar, tillhör med afseende på vegetationen
Central-Europa, och endast en botanikers vanda öga
varseblir de obetydliga olikheterna i de särskilda
landsdelarnas flora. Han ser mången nordisk form,
som saknas i mellersta T., åter uppträda på Syd-T:s
högslätt samt iakttager, att vest-europeiska
former, äfven träd, intränga öfver Rhen ända till
trakten af Halle och östeuropeiska arter öfver
östra gränsen. Endast Alperna höja sig öfver
vegetationsgränsen. Mellersta T:s berg nå knappt
den af den absoluta höjden betingade öfre gränsen
för boken, om ock i de högre delarna af många berg,
såsom Böhmerwald, Schwarzwald, större delen af
Thüringerwald och Oberharz, gran och tall äro de
öfvervägande skogsträden. Endast de högsta
delarna af Sudeterna, Riesengebirge, Schwarzwald och
Brocken sakna högstammig skog, utan äro klädda af
förkrympta former samt enstaka subalpina växter. –
Med undantag af de sydtyska högalperna tillhör
hela T. Central-Europas faunistiska område;
endast snösparfven på Riesengebirge erinrar om den
boreala faunan. Under tidernas lopp har en mängd
större djur fullständigt eller till större delen
utrotats. Elgen var förr ganska vanlig; nu finnes
han endast i en skog vid Kurisches haff, der han
omsorgsfullt skyddas. Alldeles utrotade äro uroxen
och björnen. Vargen förekommer ännu tämligen allmänt
i Lothringens skogar och på Hunsrück samt i Ost-
och Westpreussens största skogar, men för öfrigt
endast undantagsvis. Mycket sällsynt är lodjuret,
och vildsvinet har bibehållit sig endast i några
få skogar. Mera vanlig är vildkatten i de täta,
sammanhängande skogstrakterna i mellersta T., från
Spessart och Fichtelgebirge till Harz. Bäfvern,
som förr byggde vid alla större floder, anträffas
nu endast i enstaka exemplar vid Donau och
dess sydliga tillflöden samt vid Elbe i Anhalt. Bland
nya, från grannlanden invandrade djurarter må
anföras siseln (Spermophilus citillus), hvilken från
ö. utbredt sig öfver Schlesiens sädesrika slätter.
Materiel kultur: Urproduktion. Industri. Jordbruket
skötes öfverallt med stor omsigt, men är det
oaktadt ej i stånd att fylla befolkningens
behof. Enligt 1883 års kataster upptogo åker och
trädgårdar 261,773 qvkm. l. 48,4 proc., vingårdar
1,346 qvkm. l. 0,2 proc., ängar och betesmarker
93,285 qvkm. l. 17,3 proc., skogbevuxen mark 139,006
qvkm. l. 25,7 proc., improduktiv mark, vägar, vatten,
gårdstomter etc. 45,387 qvkm. l. 8,4 proc. Störst är
åkerarealen (inkl. trädgårdar), med 55–62 proc., i de
preuss. prov. Posen, Sachsen, Schleswig-Holstein,
Schlesien, Pommern och Westpreussen, i
Mecklenburg-Schwerin och i konungariket Sachsen. I
allmänhet är jorden i de vesttyska staterna
fördelad i en mängd små brukningsdelar, medan i
de nordöstra delarna finnas stora jordagods, som
i Preussens östra provinser upptaga 40–55 proc. af
hela arealen. Hela antalet brukningsdelar 1882 var
5,276,344. Deraf hade 2,323,316 en egovidd under 1
hektar, 2,274,096 en egovidd af 1–10 har, 653,941
af 10–100 har samt 24,991 af mer än 100 har. Af de
18,840,818 pers., som lefde af sitt jordbruks och
sin ladugårds afkastning, brukade 8,120,518 pers. med
sina familjemedlemmar sjelfva sin jord. Åt sädesslag
och skidfrukter egnas 3/5 af åkerarealen: dervid
är råg i allmänhet hufvudsädet, i Würtemberg och
Baden spelt (Triticum spelta), i Elsass-Lothringen
hvete, i Schleswig-Holstein hafre. Potatesåkern
är jämförelsevis störst i Rhenpfalz, Hessen, nedre
Elsass och Brandenburg, minst i Schleswig-Holstein
och Mecklenburg. Hvitbetor för sockertillverkning
odlas ganska mycket, och odlingen af dem intager
en framstående plats i de preuss. prov. Sachsens
och Schlesiens samt hertigdömena Braunschweigs och
Anhalts jordbruk. Humle upptog 1888–89 46,448 har,
deraf 26,815 har i Bajern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
