Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tyskland (T. Deutschland), Tyska riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
befälhafvare, men för omedelbart befäl endast
öfver preussiska armén, i hvilken alla
förbundskontingenter ingå, med undantag af
Bajerns, Sachsens och Würtembergs; dessa stå
under befäl af konungen i vederbörande land. Utom
i personliga och generalstabsangelägenheter utgå
kejsarens befallningar till preussiska armén genom
preussiska krigsministeriet, hvars chef, preussiske
krigsministern, tillika är riksarméns representant
i förbundsrådet och vid riksdagen. Bajern,
Sachsen och Würtemberg hafva hvar sitt särskilda
krigsministerium. – Efter de förändringar riksarméns
sammansättning undergick d. 1 April och d. 1 Okt. 1890
utgöres den samma af 20 armékårer, nämligen preussiska
gardeskåren, I:sta–XI:te och XIV:de–XVII:de preussiska,
XII:te kungl. sachsiska, XIII:de würtembergska och
de två bajerska kårerna (bajerska armén står ensam
utom den gemensamma nummerindelningen). XI:te och
XII:te kårerna samt 2:dra bajerska kåren utgöras af 3
infanteridivisioner, alla de öfriga af 2. Divisionen
delas i 2 brigader och brigaden med högst få undantag
i 2 regementen, hvarjämte några jägarebataljoner
tillkomma. Till armékårerna höra vidare vanligen 2
kavalleribrigader på 2 regementen, 1 artilleribrigad
på 2 (vid XI:te, XII:te och 2:dra bajerska kårerna 3)
regementen, 1 pionierbataljon och 1 trängbataljon
förutom staber och intendenturpersonal. Tillsamman
utgöres infanteriet af 173 regementen om 3 bataljoner
à 4 kompanier samt af 19 jägarebataljoner. Vid
33 regementen, nämligen gardesregementena och de
i Elsass-Lothringen eller dess närhet förlagda,
räknar bataljonen på fredsfot 22 officerare
och 659 man, vid 14 nära östra gränsen förlagda
regementen 22 officerare och 584 man, vid de öfriga
18 officerare och 559 man. Jägarebataljonerna äro
något mindre. Bataljonens krigsstyrka uppgår till
22 officerare och 1,002 stridande. Kavalleriets
regementen uppgå till 93 om 5 sqvadroner à 133
man i fred (vid 51 regementen några man mera),
om 4 sqvadroner à 150 stridande i krig (den femte
sqvadronen blir depot). Fältartilleriet utgöres
af 43 regementen med tillsammans 387 åkande och 47
ridande batterier. I allmänhet eger hvarje armékår
20 batterier. Något mera än 200 åkande och de flesta
ridande batterier hafva alla sina 6 kanoner anspända
i fredstid, de öfriga endast 4. Fotartilleriet,
afsedt för fästningarna, uppgår till 14 regementen
på 2 bataljoner jämte 3 fristående bataljoner, alla
bataljoner på 4 kompanier. Ingeniörtrupperna uppgå
till 20 bataljoner på 4 kompanier, hvartill komma
en jernvägsbrigad på 2 regementen, 4 bataljoner
och 16 kompanier, af hvilka ett sachsiskt och
ett würtembergskt, samt en bajersk bataljon med
2 kompanier. Trängen räknar 21 bataljoner (XI:te
kåren har två) om i allmänhet 3 kompanier. I andra
linien komma landtvärnet och i den sista landstormen,
hvilkas sammansättning vid mobilisering har blifvit
ändrad och numera hemlighålles, men som torde kunna
utgå med en reserv- och en landtvärns-division
samt en del landstormstrupper vid hvarje armékår,
af hvilka de först nämnda troligen äro afsedda att
förstärka fältarmén. Dessutom måste landtvärnet lemna
besättningstrupper hemma i landet. Arméns fredsstyrka
är från d. 1 Okt. 1890 till d. 1 April 1894 bestämd
till 486,983 man förutom officerare, läkare och
civila tjenstemän. Dess krigsstyrka är icke känd,
men torde kunna beräknas till 800,000 man med 2,604
kanoner i första linien, en lika stor manskapsstyrka
i andra linien jämte 3–4 hundra tusen man i depoterna
och en del af landstorm bildade besättningstrupper. –
Rekryteringen grundar sig på allmän värnpligt och är
bestämd genom lagen af d. 11 Febr. 1888. Förpligtelsen
till krigstjenst inträder det år, då man fyller
20 år, men många få uppskof på ett eller två
år. Tjenstetiden utgör 3 år i tjenstgöring (en del
hemförlofvas efter 2–2 1/2 år), 4 år i reserven,
5 1/2 år i landtvärnets första uppbåd och 6 år (eller
till 39 års ålder) i dess andra uppbåd, hvarförutom
till landstormen höra alla män mellan 17 och 45 års
ålder, hvilka icke på annat sätt tagas i anspråk
för krigsmakten. De tjensteduglige, som icke tagas
i anspråk för trupperna, ingå i ersättningsreserven
och qvarstå der till 33 års ålder. De, som tillhöra
reserven, kunna inkallas till två öfningar om
högst 8 veckor, landtvärnsmännen likaledes till
två öfningar om 8–14 dagar. Ersättningsreserven
öfvas (till bestämda antal) under 20 veckor,
fördelade på tre år. Dessutom antagas tre-års-
och ett-års-frivilliga; för de senare fordras dock
kunskapsprof ungefär motsvarande studentexamen. För
rekryteringen och kontrollen öfver det hemförlofvade
manskapet indelas armékårsområdena i brigadområden
och dessa i vanligen 4 »landwehr-bezirke». I regeln
är hvarje gammalt linieinfanteriregemente hänvisadt
till två dylika »bezirke», under det öfriga trupper
erhålla sitt manskap ur vidsträcktare områden. –
Underofficerare dels utses bland manskapet, dels
erhållas från de sju underofficersskolorna med
treårig kurs (såsom förberedelse till dessa finnas
tre underofficersförskolor). Underofficerarna
erhålla högre aflöning, men tjena på samma vilkor
som manskapet. Efter 12 års sammanlagd tjenst ega
de företräde till en del civila befattningar. En
mindre del officerare erhålles från kadettskolan; de
fleste ingå först såsom frivilliga vid trupperna och
utnämnas efter genomgången rekrytutbildning och aflagd
examen till porte-épéefänrikar (underofficerare)
och genomgå derefter en af de tio krigsskolorna med
tio månaders kurs. Officerskårens val är afgörande
för befordran. Reservofficerarnas antal fylles med
ett-års-frivilliga, som aflagt vissa prof. Efter 10
års tjenst kan officer, som är oförmögen till tjenst,
erhålla pension. – Generalstaben bildar en särskild
kår med 146 officerare af lägst kaptens grad jämte
en »nebenstat» med 58 officerare, hvartill komma
Sachsens och Würtembergs generalstaber. I staben
intagas företrädesvis officerare, som genomgått
krigsakademien i Berlin med treårig kurs. Bajern har
sin särskilda generalstab och sin egen krigsakademi. –
Beväpningen utgöres af ett 1888 antaget 8 mm:s gevär,
som laddas med patronpaket, innehållande fem patroner,
och som ersätter det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
