Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tyskland (T. Deutschland), Tyska riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lagen af d. 29 April 1887 få äfven de ordnar
inom katolska kyrkan finnas, hvilkas medlemmar
egna sig åt själavård, välgörenhet, den qvinliga
ungdomens uppfostran och undervisning eller föra
ett kontemplativt lif. I Sachsen och Hessen är
anläggning af nya kloster förbjuden. Från hela
förbundsområdet äro, enl. rikslagen af d. 4 Juli 1872,
jesuitorden och med den beslägtade kongregationer
uteslutna. I T. finnas 5 rom.-katolska ärkebiskopar
och 20 biskopar samt en apostolisk vikarie i
Dresden. Gammalkatolikerna hafva en biskop,
i Bonn. Af T:s befolkning bekänna sig (1885)
29,369,847 pers. (62,68 proc.) till den evangeliska
(unerade, lutherska och reformerta) kyrkan,
16,782,979 pers. (35,82 proc.) till den katolska
(äfven grek.-katolska, men ej gammalkatolikerna,
hvilka föras till följ. grupp); andra kristna voro
128,428 (0,27 proc.), mosaiska trosbekännare 563,172
(1,20 proc.), och till annan eller okänd religion
hörde 11,278 pers. (0,03 proc.). De evangeliske äro
mest eller uteslutande unerade i de gammalpreussiska
provinserna, i prov. Hessen-Nassau, i Würtemberg,
Baden, Rhen-Hessen, Anhalt och Waldeck-Pyrmont,
öfvervägande lutheraner i de andra protestantiska
staterna och preussiska provinserna, och blott i
furstendömet Lippe hör nästan hela befolkningen,
i prov. Hannover och hansestaden Bremen en
betydlig del af densamma till den reformerta
bekännelsen. Rom.-katolska kyrkan är öfvervägande
i preuss. Rhenprovinsen och Posen, i Hohenzollern,
i Bajern (med undantag af Ober- och Mittelfranken
och Pfalz), i de flesta badiska kretsar och i
Elsass-Lothringen; till henne bekänner sig vidare mer
än hälften af befolkningen i Westfalen och Schlesien
och nära hälften i prov. Westpreussen. Antalet
gammalkatoliker utgjorde vid 1880 års början
50,110, deraf 19,383 i Preussen, 19,168 i
Baden och omkr. 10,000 i Bajern. Andra kristna
trosbekännare i T. äro mennoniter, baptister,
herrnhutare, tysk-katoliker, metodister, anglikaner,
grekisk-ortodoxa, medlemmar af friförsamlingar etc.
Undervisningsväsende. I fråga om allmänbildning
står tyska folket synnerligen högt, jämte
de skandinaviska folken framför alla andra
nationer. Folkskoleundervisningen är obligatorisk
i alla tyska stater, hvilka med obetydliga
modifikationer antagit Preussens undervisningssystem
(jfr Preussen, sp. 216, 217). Skolåldern räcker från
6:te till 14:de året (i Anhalt för gossar till fyllda
15 år). Af de årligen i hären insatte rekryterna
voro 1882–83 1,32 proc., men 1889–90 endast 0,51
proc. okunniga i läsning och skrifning. Antalet
folkskolor i T. beräknades 1887 till 58,000, besökta
af 7,1 mill. barn. Jämte de egentliga folkskolorna
finnas söndags- eller fortsättningsskolor, hvilkas
besökande i Bajern, Sachsen, Würtemberg, Hessen,
Sachsen-Weimar, S.-Meiningen, S.-Koburg-Gotha
och de båda schwarzburgska furstendömena är
obligatoriskt för dem, som icke åtnjuta någon annan
undervisning. Antalet sekundära läroanstalter 1884–85
var följande: 403 gymnasier och 206 progymnasier
med tillsammans 140,143 lärjungar, 135 realgymnasier
och 114 realprogymnasier med tills. 46,623 lärjungar samt
212 realskolor och 58 högre borgareskolor med
49,196 lärjungar. Tyska riket eger 20 universitet
(i Berlin, Leipzig, München, Halle, Würzburg,
Breslau, Tübingen, Bonn, Freiburg, Göttingen,
Strassburg, Greifswald, Heidelberg, Marburg,
Erlangen, Königsberg, Jena, Giessen, Kiel
och Rostock), hvart och ett med 4 fakulteter:
teologisk, juridisk, medicinsk och filosofisk;
den förstnämnda är i Breslau, Bonn och Tübingen
dubbel, näml. katolsk och evangelisk, i München,
Würzburg och Freiburg blott katolsk, vid de öfriga
universiteten evangelisk. I München och Tübingen
finnes dessutom en statsvetenskaplig, i Tübingen
och Strassburg en naturvetenskaplig fakultet. Till
universiteten böra äfven räknas den kungliga akademien
i Münster och Lyceum Hosianum i Braunsberg, båda med
katolsk-teologisk och filosofisk fakultet. Antalet
lärare vid universiteten vintersemestern 1890–91
var 2,285 och antalet studerande (inberäknadt icke
immatrikulerade åhörare) 29,957. Tekniska högskolor
funnos 9, samtliga statsanstalter, näml. i Berlin,
Aachen, Hannover, München, Karlsruhe, Darmstadt
och Braunschweig samt polyteknikum i Dresden och
Stuttgart, de preussiska bestående af 5, de öfriga af
6 afdelningar. Antalet lärare vintersemestern 1886–87
var 579, antalet studerande 3,985. Dessutom finnes
ett stort antal specialläroverk, af hvilka särskildt
förtjena framhållas: landtbrukshögskolan i Berlin,
landtbruksakademierna i Poppelsdorf (vid Bonn) och
Hohenheim (Würtemberg), landtbrukscentralskolan
i Weihenstephan (Bajern), landtbruksinstituten
vid universiteten i Breslau, Halle, Königsberg,
Göttingen, Kiel, Leipzig, Heidelberg, Giessen och
Jena, landtbruksafdelningen vid tekniska högskolan i
München, forstakademierna i Eberswalde och Münden
(Preussen), Tharand (Sachsen), forstläroanstalterna
i Aschaffenburg och Eisenach, forstinstituten vid
universiteten i München, Tübingen, Giessen och vid
polytekniska skolan i Karlsruhe, bergsakademierna i
Berlin, Klausthal (Preussen) och Freiberg (Sachsen),
den med kemisk afdelning förenade bergsskolan vid
tekniska högskolan i Aachen, konstakademierna i
Berlin, Königsberg, Düsseldorf, Kassel, München,
Dresden och Leipzig, krigsakademierna och de förenade
artilleri- och ingeniörskolorna i Berlin och
München, marinakademien i Kiel, medicinsk-kirurgiska
Friedrich-Wilhelmsinstitutet, medicinsk-kirurgiska
krigsakademien och »militärrossarztschule» i
Berlin.
Försvarsväsendet har betydligt utvecklats
efter 1870–71 års krig. Preussens krigsmakt, som
egentligen grundar sig på 1814 års förordningar,
utvecklades, i strid mot riksdagens beslut,
högst betydligt från 1859 till 1866, och efter
1866 års händelser utsträcktes de preussiska
militärförordningarna till alla de stater, som
ingingo i Nordtyska förbundet, hvarjämte äfven de
sydtyska staterna ombildade sitt krigsväsende. Efter
Tyska rikets bildande (1870) genomfördes preussisk
organisation fullständigt i sist nämnda stater,
och åren 1874, 1881, 1887 och 1890 bragte armén rätt
betydliga tillökningar. – Kejsaren är riksarméns högste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
