Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tyskland (T. Deutschland), Tyska riket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfvervakar utförandet af rikslagarna äfvensom
leder förvaltningen och kontrollen af alla de
angelägenheter, hvilka enligt författningen
tillhöra riket. Alla från kejsaren i rikets namn
utfärdade förordningar måste för att erhålla
giltighet kontrasigneras af kansleren, som
derigenom ikläder sig ansvaret. Någon annan för
riksdagen ansvarig riksämbetsman finnes icke, och
äfven kanslerens ansvar är ej ännu bestämdt genom
lag. Hans närmaste man är vicekansleren, som på
kanslerens förslag utnämnes af kejsaren, och som
egentligen blott har att representera kansleren,
när denne är hindrad att sjelf sköta sitt ämbete,
men som äfven eljest är hans biträde. På grund
af sin syssla får han dock ej företräda honom i
förbundsrådet, utan måste särskildt befullmäktigas
af honom för hvarje gång. Under rikskansleren och
rikskansliet lyda särskilda riksämbeten (ministerier
eller departement): utrikesministeriet, hvilket
är detsamma som preussiska utrikesministeriet,
inrikesministeriet, riksamiralitetet,
riksjustitieämbetet, riksskattkammareämbetet
(hvart och ett under en statssekreterare),
riksjernvägsämbetet (för uppsigt öfver
jernvägsväsendet och utförande af rikslagar och föreskrifter
angående detsamma), räknekammaren (detsamma som
preussiska öfverräknekammaren), rikspostämbetet
(för post- och telegrafförvaltningen), riksämbetet
för förvaltningen af riksjernvägarna, förvaltningen
af riksinvalidfonderna (på samma gång förvaltning af
fonderna för rikets fästningsbyggnader), riksbankens
kuratorium och direktorium samt riksgäldskommissionen,
alla dessa förlagda till Berlin, rikshufvudstaden,
med undantag af räknekammaren, som har sin lokal i
Potsdam. Förvaltningen af rikshärens angelägenheter
tillhör Preussens, Bajerns, Sachsens och Würtembergs
krigsministerier.
Rättsväsende. Lagstiftningen rörande
civilrätten, straffrätten och processrätten är
en riksangelägenhet. Till följd deraf har man,
alltsedan rikets bildande, genom en storartad
lagstiftningsverksamhet sökt införa enhet i
dithörande frågor. En gemensam strafflag har
utarbetats och antagits; men af civilrätten hafva
endast vissa delar omdanats, hufvudsakligen de, som
röra handels- och näringsförhållandena, hvarför de
gamla landsrätterna ännu gälla i vissa afseenden. Af
dessa är Preussens »Allgemeines landrecht» af år
1794 den vigtigaste, hvarjämte den franska »Code
civil» ännu gäller i den del af Rhenprovinsen,
som ligger v. om Rhen. Domstolsorganisationen
och processrätten ordnades efter samma principer
i hela riket genom Gerichtsverfassungsgesetz af
d. 27 Jan. 1877. Domarena tillsättas emellertid af
landsfurstarna och äro att anse som de enskilda
staternas tjenare. Ett undantag härifrån göra
medlemmarna af riksrätten, hvilka utnämnas
af kejsaren på förslag af förbundsrådet. Första
instans i mindre civilmål är amtsgericht, som består
af en amtsdomare. Mindre brottmål handläggas af
schöffengericht, hvilken består af amtsdomaren
och två tillkallade »schöffen». Dessas syssla är en
hederspost, men på samma gång en kommunal skyldighet
för alla personer af
30–65 år, såvida de ej tillhöra vissa
ämbetsmannakategorier, som äro befriade från
uppdraget. Andra instans i mål, som afdömts af
dessa domstolar, men första instans i sådana saker,
som öfverstiga dessas befogenhet, är landgericht,
som är delad pä en civil kammare, en kriminalkammare
och en kammare för handelsfrågor. För att afgöra
svårare brottmål, der straffet är död eller tukthus,
bildas periodvis vid landgerichte en extra domstol,
den s. k. schwurgericht, som består af 3 domare och
12 jurymän, hvilka blott hafva att afgöra frågan
om den anklagade är skyldig eller ej. Endast vid
denna domstol användes jury. Oberlandesgericht, som
bildar nästa instans, är hufvudsakligen endast
appellationsdomstol. Den delas i en civil- och en
straftsenat; hvarje senat består af en president
och flere »oberlandesgerichtsräthe», hvarjämte hela
domstolen har en gemensam president. Oberlandesgericht
i Berlin (kallad kammergericht) har en i
vissa afseenden säregen kompetens. I Bajern
finnes en oberstes landesgericht, som är högsta
revisionsinstans för Bajern. Kejserliga riksrätten
(reichsgericht) i Leipzig är T:s högsta domstol,
liksom oberlandesgericht delad i en civil- och en
straffsenat med sina presidenter och råd. Den är
högsta revisionsinstans i alla civila och kriminella
mål och har dessutom några speciella funktioner,
bl. a. är den första och sista instans vid förräderi
mot kejsaren och riket. 1890 funnos i Tyska riket
28 oberlandesgerichte, 172 landgerichte samt 1,914
amtsgerichte.
Finanser. Budgeten för finansåret 1890–91 upptog
inkomsterna till 1,280,536 mill. mk och utgifterna
till 1,260,337 mill. Bland inkomsterna upptogos tullar
och förbrukningsskatter till 537,4 mill. (tullar
285,5, tobaksskatt 10;3, hvitbetssockerskatt 49,3,
saltskatt 41, bränvinsskatt 129,8, ölskatt 21,3
mill.), vidare riksstämpelafgifter 30,28 mill.,
öfverskott från post- och telegrafförvaltningen 32,7,
från rikstryckeriet 1,176, från jernvägsförvaltningen
20 mill., från riksinvalidfonden i räntor och
kapitaltillskott 25,8, matrikularbidrag 302
mill. samt extraordinarie inkomster, hufvudsakligen
lån, 317 mill. Utgifterna för riksdagen upptogos till
383,370 mk, för rikskansleren och rikskansliet till
147,960 mk, för utrikesämbetet och konsulaten till
8,335 mill., för inrikesämbetet till 8,866 mill.,
för förvaltningen af rikshären till 385,5, för
marinförvaltningen till 38,27, för riksskattämbetet
till 303,5, för riksskulden till 46,6, för allmänna
pensionsfonden till 37,9, för riksinvalidfonden
till 25,8, hvartill kommo tillfälliga utgifter på
ordinarie stat 71,9 och på extraordinarie stat 317
mill. mk. Budgetsperioden är 1 år (räknadt från d. 1
April), men för krigsväsendet har regeringen lyckats
få staten fastställd för 7 år (»septennatet»). –
Utom de för förvaltningen nödiga byggnader och
deras inredning samt härens och flottans materiel
består riksförmögenheten af riksjernvägarna i
Elsass-Lothringen, den kontanta rikskrigsskatten af
120 mill. mk i Spandau, riksinvalidfonden (Febr. 1891:
470,542,900 mk jämte 3,412,950 frankfurt-floriner
i obligationer och 5,296,235 mk kontant), och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
