Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tåda ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
starkt tågvirke. Till förekommande af förruttnelse
måste i allmänhet sådant tågvirke hållas väl insmordt
med tran. – Tågvirke af jerntråd (Eng. wire-rope)
började användas 1837 och har alltmer utträngt såväl
hampgods som ketting, der ej stor böjlighet erfordras
(se Jerntrådslina). Men sedan man börjat tillverka
tågvirke af ståltråd, har sådant fått en vidsträckt
användning äfven till löpande gods, bogser- och
förtöjnings-gods. I allmänhet har tågvirke af jern-
och ståltråd framför hamptåg och ketting följande
fördelar: det är betydligt starkare, lättare och
billigare, det upptager mindre rymd, är mindre
känsligt för köld, hetta och väta samt varaktigare och
homogenare. Jern- och ståltrossar slås af dukter, till
antalet vanligen 6–9, kring kalf af hampa (stundom
af jerntråd). Hvarje dukt består af från 6 ända till
18 trådar, gröfre eller finare, beroende af trossens
svårlek. Till förekommande af rost galvaniseras
vanligen jern- och ståltrossar, eller smörjas de
med linolja och blyerts. Då ståltross begagnas
till löpande eller förtöjningsgods, bör diametern
på blockskifva eller pållare vara minst 6 gånger
trossens omkrets, d. v. s. omkr. dubbelt större än
till hamptross. Man erhåller den ungefärliga styrkan
(bärighetsgränsen) af en jern- eller ståltross
i metr. ton genom att multiplicera qvadraten på
omkretsen i cm. med resp. 0,2 och 0,3. Ungefärliga
vigten i kg. pr meter erhålles, om man multiplicerar
qvadraten på omkretsen i cm. med 0,033; detta gäller
både jern- och ståltross. – Att öfver ena handen eller
öfver handen och armbågen uppnysta ett smäckert tåg
kallas att »uppkransa» det. Om att »uppskjuta» och att
»skifva» ett tåg se Skjuta upp tåg. – Jfr Röda tråden.
R. N.
Tågångare, Digitigrada, zool., är en först af
G. Cuvier använd term for att beteckna en grupp af
rofdjur i motsats till en annan, som han benämnde
Plantigrada, »hälgångare». Denna indelning har numera
tämligen allmänt öfvergifvits, enär genom den använda
indelningsgrunden genetiskt fullkomligt skilda former
sammanföras och nära beslägtade åtskiljas. L-e.
Tåkern, insjö i Östergötland, ej långt från Vettern,
inom Dals, Lysings och Göstrings härad. Sjön, som
har en längd i ö. n. ö.–v. s. v. af 12,5 km., med
en bredd af 3–5 km., täcker en areal af mera än 42
qvkm., men har endast 1–3 m. djup. Den är belägen
93,5 m. öfver hafsytan och 5,4 m. öfver Vettern samt
omgifves af en till största delen bördig och välodlad
slättbygd. I s. v. angränsar Dagsmossen, öfver hvilken
Omberg reser sig. Tillflödena äro obetydliga. Sjön
afflyter mot n. genom den 10 km. långa Mjolnaån
till Vadstenaviken af Vettern. Sjön sänktes åren
1842–44 för en kostnad af omkr. 48,000 rdr b:co,
då en landvinning gjordes af omkr. 2,000 har.
A. G.
Tång, bot., i folkspråket benämning på flere slag
af hafsväxter, i synnerhet på de till Fucaceae och
särskildt till slägtet Fucus L. hörande algerna (se
Fucoideae) samt många andra. Med namnet »tång»
(grästång, bandtång, bändling) betecknas äfven
slägtet Zostera L. O. T. S.
Tånga hed, i Algutstorps socken, Elfsborgs län, nära
Säfveån och Vårgårda station å Vestra stambanan,
skjutfält för Göta artilleriregemente.
Tångalger. Se Alger och Fucoideae.
Tångbrosmen. Se Långbarnslägtet.
Tångeråsa, socken i Örebro län, Edsbergs härad. Areal
5,332 har. 735 innev. (1890). Annex till Viby,
Strengnäs stift, Edsbergs kontrakt.
Tånglåken. Se Alkussan.
Tångsnipan. Se Spiggslägtet.
Tångsnärtan, Carelophus Ascanii Walbaum (Blenniops
Ascanii), zool., en fiskart af fam. Blenniidae,
utgörande enda arten af slägtet. Den blir endast
12–20 cm. lång och utmärker sig genom två par greniga
hudbihang ofvan ögonen. Tångsnärtan är en nordlig
fiskart, som förekommer endast vid Skandinaviens
och Storbritanniens kuster, lefvande bland tång på
bergbotten. I Sverige är den tagen några få gånger i
Bohus län och hör till våra sällsynta fiskarter. Någon
ekonomisk användning har den ej. R. L.
Tångspiggen. Se Spiggslägtet.
Tånnö, socken i Jönköpings län, Östbo härad. Areal
4,670 har. 537 innev. (1890). Annex till Vernamo,
Vexiö stift, Östbo kontrakt.
Tår. Se Fot.
Tårarna, tårvätskan, ett exkret, som består af
vatten och ungefär 1 proc. fasta beståndsdelar,
hufvudsakligen klornatrium. Denna vätska afsöndras
från tårkörteln, som är belägen i den yttre, öfre
delen af ögonhålan. Afsöndringen försiggår ständigt,
men kan stegras genom vissa nervinflytanden, såsom
vid sinnesrörelser samt retning af näsans slemhinna
och ögats bindehinna. Tårarna breda ut sig mellan
ögonlocken och ögats främre yta, som härigenom hålles
klar och skyddas för intorkning. Från den yttre, öfre
delen af konjunktivalsäcken (ögats bindehinna),
der tårkörtelns utförsgångar mynna, flyta tårarna
mot den inre ögonvinkeln. De upptagas genom
tårpunkterna, en å hvartdera ögonlocket, och föras
genom tårkanalerna vidare inåt till tårsäcken, från
hvilken tårgången leder vertikalt nedåt till nedre
delen af näshålan. För tårarnas strömning, särskildt
deras inpumpning i tårsäcken, spelar blinkningen
en vigtig rol. Tilltäppas tårvägarna på något sätt,
rinna tårarna ständigt öfver ögonlocksränderna
(»tårflöde»). I tårsäcken utvecklar sig stundom en
katarr (dacryocystitis), förorsakad af inkomna
bakterier. I dylika fall framkommer vid tryck på
tårsäcken ett varigt sekret genom tårpunkterna. Denna
varbildning utgör en fara för ögat i dess helhet,
såsom varande en ständig källa till infektion. Från
tårsäcken kan varet bana sig väg ut genom huden,
och då uppstår tårfistel. J. E. J-n.
Tårpil, bot., en allmän benämning på flere slag
af pilar, slägtet Salix (se d. o.), hvilka hafva
smala, hängande grenar. Den ursprungliga tårpilen,
S. babylonica L. (S. pendula Mönch, S. propendens
Ser., S. japonica Bl.), anses härstamma från Japan och
Kina. Den är icke nog härdig i Sverige, utan fryser
der lätt bort. De vanligen i våra trädgårdar och
parker odlade tårpilarna äro säkerligen varieteter af S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
