- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull /
1201-1202

(1892) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tänder ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hornskifvor och horntänder. Stundom (t. ex. hos paddorna)
saknas tänder fullständigt. – Hos kräldjuren
kan tandsystemet uppnå en högre utbildning och
specialisering. Tändernas förekomst i munhålan är
bunden till några få bestämda ben, nämligen käk-
och gombenen, och hos många kräldjur saknas gomtänder
fullständigt. Hvad tändernas vidfästning å käkbenen
beträffar, kan tandbasen antingen vara fastväxt med
sin yttre yta vid käkens insida (fig. 5) eller förenad
med käkens öfre, fria kant (fig. 6), eller ock – såsom
förhållandet är med krokodiler och flere fossila
kräldjur – sitta tänderna i verkliga tandhålor
(fig. 7). Ehuru hos flertalet kräldjur tänderna hafva
en mer eller mindre likartad form (tandsystemet är
»homodont»), förekommer dock hos andra – särskildt hos
många fossila slägten – ett »heterodont» tandsystem,
d. v. s. tänderna hafva olika form alltefter den
olika plats de intaga i käkraden och den deraf
beroende olika funktion de hafva att utöfva, så att
man kan skilja på olika gestaltade fram-, hörn- och
kindtänder. Rörande de modifikationer, som vissa
ormars tänder förete, se Ormarna. – Medan, som bekant,
hos våra nu lefvande foglar käkarna äro beklädda med
hornslidor och fullständigt sakna egentliga tänder,
hafva under äldre geologiska perioder foglar lefvat,
hvilka åtminstone delvis saknade hornslidor, men
deremot voro utrustade med verkliga tänder, som
antingen sutto i fåror å käkarna eller i verkliga
tandhålor. Emedan man äfven hos skilda ryggradsdjur,
hvilka i fullt utbildadt tillstånd äro fullkomligt
tandlösa, funnit mer eller mindre utvecklade
tandanlag under fosterstadiet – såsom t. ex. hos
vissa sköldpaddor, foglar och bardhvalar –, så finnas
goda skäl för det antagandet, att tandlösheten hos
alla sådana djur, som stå högre än rundmunnarna,
ej är någon ursprunglig egenskap, utan uppkommen
genom tillbakagående utveckling. – Den högsta grad
af utbildning och specialisering uppnår tandsystemet
hos däggdjuren, i det här en fullkomligare afpassning
efter lefnadssätt, födans beskaffenhet och upptagande
etc. blifvit genomförd. Denna specialisering har
möjliggjorts i första rummet genom den – i jämförelse
med de lägre ryggradsdjurens – fullkomligare
utbildning af käkledsapparaten och dess muskulatur,
som uppnåtts hos däggdjuren. Hos dem äro liksom hos
en del kräldjur tänderna, som i utbildadt tillstånd
alltid sitta inkilade
i tandhålor (endast undantagsvis i fåror), inskränkta
till mellan-, öfver- och underkäksbenen. Med afseende
på tändernas specialisering kunna hos däggdjuren
mycket olika stadier särskiljas. Medan hos vissa
former, såsom hos flertalet tandhvalar (fig. 8) och

illustration placeholder
Fig. 9.


illustration placeholder
Fig. 10.


tandfattiga m. fl., alla tänderna äro i det närmaste
af samma former (tandsystemet således homodont),
kan man hos andra, t. ex. hos själarna (fig. 9),
skilja mellan tre olika slags tänder, nämligen
framtänder (a), hvilka sitta i mellankäken och i
främsta delen af underkäken, de längre hörntänderna
(b) och slutligen


illustration placeholder
Fig. 11.


kindtänderna (c). Men under det att hos vissa slägten
(fig. 9) tandkronans form hos kindtänderna, förutom
hvad storleken beträffar, knappast skiljer sig från
de framför sittande tänderna, förete andra (fig. 10) i
så måtto en högre specialisering, att kindtänderna (c)
till formen väsentligen skilja sig från hörn- (b) och
framtänder (a): de blifva mera sammansatta, i detta
fall flerspetsade, och de flesta hafva ej en rot,
såsom fram- och hörntänder, utan två. Emellertid äro
hos alla själdjur kindtänderna sinsemellan likartade,
hvaremot t. ex. hos nästan alla representanter af en
närstående grupp, nämligen hos de egentliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:34:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfap/0607.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free