- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull /
1263-1264

(1892) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uelle ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vägrade att låta omskära sig, blef han snart
dödad af muhammedanerna och efterträddes af sin
broder Karema. Då denne åtminstone till det yttre
iakttog koranens föreskrifter och araberna, som
representerades af slafjägare och köpmän, stationerade
hufvudsakligen i Nabulagala, blefvo öfvermäktiga i
landet, återuppsattes Muanga med engelska handlandes
och missionärers hjelp 1890 på tronen. Han har antagit
kristendomen och ställt sig under engelsmännens skydd,
men endast fruktan afhåller honom från att återfalla
till islam.

Uggione (Ugione). Se Oggipnno.

Uggla, zool. Se Ugglor.

Uggla, sjöv. Ett fartyg säges »fånga uggla» eller
»prisvända», då det oförmodadt »går öfver stag»
eller emot rormannens afsigt liksom vänder af sig
sjelf. Sådant inträffar (oftast under bidevindsegling)
till följd af kastande vind eller sjöhäfning mot lä
bog, men merendels genom ouppmärksamhet af rormannen.
R. N.

Uggla, en af Sveriges talrikaste adliga ätter, leder
sina anor tillbaka till 1400-talet och introducerades
på riddarhuset 1625. Den bekante sjöhjelten Klas
U
. (se U. 1) erhöll 1676 friherrlig värdighet och
är stamfader för friherrliga ätten U. I början af
1600-talet bosatte sig en gren af ätten U. i Finland,
på hvars riddarhus den introducerades 1818.

1. Uggla, Klas, friherre, amiral, född på
Afverstad, Ölseruds socken, Värmland, omkr. 1614,
fick 1634 följa frih. Erik Gyllenstierna på en
beskickning till Moskva och 1635 riksrådet Axel
Sparre i ett liknande ärende till Varsjav. Under
danska kriget 1644 kämpade han som frivillig på
den af riksrådet Klas Fleming kommenderade flottan,
blef 1645 musketerare vid svenska armén i Tyskland
och väckte vid belägringen af Prag 1648 genom
sin tapperhet pfalzgrefven Karl Gustafs synnerliga
uppmärksamhet, hvarigenom han s. å. befordrades till
kaptenlöjtnant och pfalzgreflig hofjunkare. Efter
en utrikes resa 1650 utnämndes U. till kapten vid
lifgardet, åtföljde Karl X Gustaf under polska
kriget, men öfvergick vid danska krigets utbrott,
1657, i flottans tjenst, blef major vid amiralitetet
och utmärkte sig synnerligen vid sjöslaget i Öresund
mot holländska flottan d. 9 Nov. 1658. U. befordrades
1660 till amirallöjtnant. Han vistades derpå tre år
i Lybeck för att öfvervaka byggandet af krigsskepp
för svenska flottans räkning. 1670 blef U. amiral
och amiralitetsråd samt upphöjdes 1676 i friherrligt
stånd. Då svenska flottan under amiral-generalen
frih. Lorens Creutz i Maj månad 1676 lopp ut i
Östersjön, kommenderade U. 2:dra eskadern, inlade stor
förtjenst under striden mot dansk-holländska flottan
i södra Östersjön d. 26 Maj 1676 och höljde sig
med ära i sjöslaget vid Ölands södra udde d. 1 Juni
s. å. Då af den fientliga, dansk-holländska flottan,
som förföljde den svenska, en stor del blifvit efter
de främste i anfallet, sökte U. afskära de senare. Han
sköt derför ett skott såsom en förfrågan hos chefen om
man kunde vända. Creutz besvarade signalen och vände,
men gick under med sitt fartyg, »Stora kronan». U. tog
då befälet öfver flottan, men måste för vraket af
»Stora kronan» vända sitt fartyg, »Svärdet», med 650
man och 86 kanoner, fördevind, förlorade i detsamma
sin stormast och kom ej ur stället. Under det nu
de öfriga svenska fartygen styrde undan, emedan man
trodde, att U. retirerade, omringades »Svärdet» af
15 fientliga skepp. De fientlige amiralerna Tromp,
Juel och Rothstein ämnade äntra det på hvar sin sida,
då en stor brännare hakade sig fast vid »Svärdets»
akter och antände fartyget. U. uppmanades af de sina
att söka släcka elden, men svarade sig »icke vilja
lemna ett så kapitalt skepp med så stora stycken i
fienders händer eller gifva sig fången, utan fäkta
som en ärlig man». Efter tre timmars kamp störtade
han sig, sist af de sina, från det brinnande skeppet
i hafvet och fann der sin död. Skeppet sprang
i luften. Af besättningen räddade de fientlige
amiralerna 4 officerare, 1 skrifvare och 46 man
(jfr K. H. Ugglas lefvernesbeskrifning öfver U.,
1777, och Tornquist: »Svenska flottans sjötåg», 1788).

2. Uggla, Karl Hildebrandsson, kammarherre,
godsegare, lärd, den föregåendes kusins sonson,
född d. 7 Nov. 1725, död d. 25 Maj 1803 på Stora
Djulö, Södermanland, utgaf många arbeten, bland
hvilka de märkligaste äro: Inledning till heraldiken
(1746), Afhandling om Svea rikes urgamla vapen de
tre kronor
(1760), Svea rikes rådslängd (1791–93),
Vägvisare genom Örebro höfdingedöme (1800), Tal om
sjön Hjelmaren
(vid inträdet i Vet.-Akad., 1786)
och Lefvernesbeskrifning öfver Amiralen Frih. Clas
Johansson Uggla
(1777).

1. Ugglas, Samuel af, grefve, ämbetsman, son af
kontraktsprosten och kyrkoherden i Hedemora Petrus
Ugla, föddes d. 3 Maj 1750 i nämnda stad och sändes
redan vid 9 års ålder till Upsala universitet. Efter
slutade studier derstädes inskref han sig 1769 i
ett par af hufvudstadens ämbetsverk. I Sept. 1772
blef han, då sekreterare vid Lagkommissionen,
upphöjdt adligt stånd och tog dervid namnet af
Ugglas. Denna för en så ung man ovanliga utmärkelse
har man satt i förbindelse med följande anekdot. På
revolutionsdagen d. 19 Aug. 1772 mötte Gustaf III,
då han efter sitt tal till trupperna återvände till
slottet, på vägen en ung man, som slog honom på axeln
under utropet: »Bra, Gustaf!». Mannen var U., som
sålunda blef bemärkt af konungen, och hvars lycka var
gjord. 1775 utnämndes af U. till protokollssekreterare
i Justitierevisionen samt befordrades 1782 till
förste expeditionssekreterare derstädes och 1785
till revisionssekreterare. 1788 kallades han till
landshöfding i Stockholms län. Vid sidan af sina
ordinarie tjensteåligganden fullgjorde han många
uppdrag, till hvilka konungens och medborgares
förtroende kallade honom. Så blef han direktör vid
Generaldiskontkontoret, då det inrättades, 1787, och
qvarstod i denna befattning till kontorets upplösning,
1803. 1778 vardt han ledamot af Direktionen öfver
Strömsholms slussverk, om hvars fullbordande han
inlade stor förtjenst. Äfven Gustaf IV Adolfs
förmyndareregering anförtrodde af U.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:34:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfap/0638.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free