Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ulfsunda ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
U. tillhör Nätra socken, Södra U. Vibyggerå
socken i Vesternorrlands län. Hvardera ön
har ett kapell. Befolkningen idkar fiske och
jordbruk. Sammanlagda arealen är omkr. 4,000 har.
Ulhegius. Olof. Se Ulstadius.
Uliassutai, stad i norra Mongoliet, i
kalkamongolernas land, på 1,650 m. höjd vid södra
foten af Kangaibergen, i en bred och djup dal, som
genomflytes af floden Tjaghistei. Staden består af
två delar: handelsstaden l. Maimatsjin, på högra
flodstranden, samt fästningen och den officiella
staden 2 km. nordligare. Fästningen, som omgifves af
en mer än 4,5 m. hög och 1,500 m. lång stenmur, det
hela härrörande från midten af 1700-talet, är residens
för kinesiske generalguvernören öfver Mongoliet och
har en garnison af 500–600 man; för öfrigt har denna
stadsdel ej mer än 150 hus. Handelsstaden räknar
ett hundratal hyddor, så att hela U. anses hafva
omkr. 2,000 innev., de flesta kineser. Mongolerna,
som utgöra ett fåtal, bo i tält. Industri och handel
äro obetydliga. Staden är snarare en nederlagsort för
varor, som de stora kinesiska handelshusens agenter
föra ut bland nomaderna: tegelté, amerikanska och
kinesiska bomullsvaror, vin, olja, tobak m. m.
Ullbisjev (fransk form Oulibicheff),
Aleksander Dmitrivitj, rysk musikskriftställare,
f. i Dresden 1795, beklädde åtskilliga diplomatiska
poster i Europa, tills han vid kejsar Nikolaus’
tronbestigning slog sig i ro på sitt landtgods
vid Nisjnij Novgorod, der han dog 1858. U. väckte
uppseende genom sin Nouvelle biographie de Mozart
(1843; öfvers. på tyska, 1817; på svenska af
J. T. Byström, I–III, 1850–51), ett spirituelt och
entusiastiskt skrifvet arbete, i hvilket författaren
dock genom sin ensidiga beundran för Mozart lät
förleda sig att nedsätta dennes både föregångare och
efterföljare, särskildt Beethoven, hvilket ådrog
honom ett skarpt angrepp af Lenz i »Beethoven
et ses trois styles». U. svarade i Beethoven,
ses critiques et ses glossateurs (1857) med att
ytterligare skärpa sin ståndpunkt, men framkallade
derigenom en sådan storm af pamfletter, att grämelsen
deröfver enligt Fétis’ åsigt påskyndade hans död.
A. L.
Ulixes. Se Odyssevs.
Ulk, zool. 1. Fiskarenamn på de större arterna af
simpslagtet. – 2. Se Mar-ulk.
Ull (T. wolle, Eng. wool; Fr. laine), de hår, som
utgöra betäckning på fårens m. fl. djurs hud och
brukas till spinning. Äfven alpakans,
kasjmir-getens, angora-getens, lamans och kamelens fällhår
kallas ull, men ojämförligt vigtigast är fårullen. Den
består af hornämne samt innehåller omkr. 50 proc. kol,
7 proc. väte, 16 proc. qväfve, 22 proc. syre och 3,5
proc. svafvel. Ullens specifika vigt är 1,319. Den
fina ullen hos merinos-får bildas af 2 cell-lager, den
gröfre (hos landtfår) af 3. Ull har större finhet,
mjukhet och glans än annat hår samt är, i olikhet
med detta, krusig (så att den finaste ullen har 9–14
djupa bukter på hvarje cm.), och derjämte är hvarje
ullhår mer eller mindre sågtandadt l. taggigt på ytan
(af sådana utstående taggar kan det
finnas 75–110 på hvarje mm.). Under mikroskopet
företer ullhåret ett fjälligt utseende och synes
sammansatt af en rad i hvarandra instuckna strutar
med finrefflad yta. De nämnda taggarna och bukterna
på närliggande hår haka i hvarandra, så att fibrerna
hållas i tätt sammanhang och troget bibehålla
det spunna tillståndet. Genom fuktighet, värme
och mekanisk behandling kan ullens benägenhet att
»filta sig» understödjas (derför krymper ylle gerna
vid tvättning). Afklippt ull bildar af sig sjelf
sammanhängande fällar. Den är mycket hygroskopisk
och upptager i fuktiga rum 28–33 proc. vattenånga
utan att kännas fuktig. Vanligen innehåller den 13–17
proc. fuktighet, som vid lufttorkning i skugga nedgå
till 7–11 proc. Ullens färg är hos alla förädlade
får-raser öfvervägande hvit, hos oförädlade deremot
ofta svart. Den är på fårets hud ordnad symmetriskt
i åtskilda »staplar», som dock nedtill förenas
genom bindehår. Hos landtfåret stå omkr. 720,
hos merinos ända till 8,500 hår på 1 qvcm. Ullens
beskaffenhet vexlar i hög grad alltefter djurets ras
eller korsningsart, kön, ålder, helsotillstånd och
skötsel, markens beskaffenhet, utfodringen, klimatet
och årstiden samt äfven efter den del af djurets
kropp, på hvilken den växer. Den bästa (kärnullen)
finnes på halsens och bålens sidor, den sämsta
under buken och på benen. Beskaffenheten af baggens
fäll har ett afgörande inflytande på afkommans. De
kulturfår, som gifva den bästa ullen, äro småväxta
samt lemna underlägset kött, skinn och mjölk; å
andra sidan lemna köttfår klen ull. Landtraserna
klippas åtminstone 1 gång om året (enskuren ull),
de förädlade l. kulturraserna alltid 2 gånger
(tvåskuren). Man skiljer på vinter- och sommarull,
klippull af friska djur, slagt-ull (blodull),
som är afklippt från slagtade djur, garfvareull,
hvilken medelst kalk lossats från slagtade fårs
skinn och derför är skör, plockull (afryckt af de
till garfning bestämda skinnen) samt slutligen ullen
af sjelfdöda får (dödull), hvilken t. o. m. kan
vara farlig att handskas med. Första klippningen,
lamull, tages, då djuret är 8 månader; den är vida
sämre och kortare än äldre fårs. Ullens längd vexlar
mellan 3,5 och 40 cm. Af väsentlig vigt är skilnaden
mellan den till kardning och valkning afsedda korta
ullen och den långa, som kammas (se Kard-ull och
Kam-ull). På den senare blifva taggar i större mängd
afbrutna eller utslätade, hvarför den ej filtar sig
så mycket, utan kan brukas till lätta tyger. Ullens
finhet kan utrönas medelst ett särskildt redskap,
ullmätare l. eriometer (se d. o.). Dess värde och
delvis dess tekniska användbarhet bero på graden af
finhet, tänjbarhet, mjukhet, längd, krusning, glans,
färg, renhet samt frihet från »hundhår» (starka
och okrusade hår, som framväxa på valkiga ställen
af huden och ej taga åt sig färgning). Ull bringas
i handeln hälst i ett provisoriskt tvättadt skick,
i det att fåren före klippningen rentvättas i mjukt
och rent, rinnande vatten, sällan med användande af
såpa. Den råa ullen kan ej omedelbart förarbetas,
ty den innehåller en massa dam, smuts och andra i
håren fastnade ämnen samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
