Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ulfsunda ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framförallt s. k. ullsvett. Denna utgöres af feta och
tvålartade ämnen, som utsvettas från körtlar i huden,
hvilka utmynna i närheten af hårrötterna, och tjenar
såsom en skyddande betäckning, hvilken gör fällen
ogenomtränglig för väta samt håller håren smidiga. Den
finaste ullen är rikast på ullsvett. Genom fullständig
tvättning mister fin ull 50–70 proc. i vigt.
Bortskaffandet af ullsvetten kräfver en behandling med
varma alkaliska vätskor. Derefter torkas ullen
försigtigt och jämnt samt blekes med svafvelsyrlighet.
(Den afskilda ullsvettens beståndsdelar brukas till
gödsel samt tillverkning af pottaska och lanolin.
Ulltvättvattnet nyttjas, blandadt med kalkvatten, till
gastillverkning och framställning af fett.) En annan
förberedande operation består deri att ullen inoljas
för ersättande af ullsvetten. Ofullkomligt rengjord ull
färgar sig ojämnt. Före bearbetningen sorteras ullen
noggrant.
Ull är näst bomull det vigtigaste väfnadsämnet
och har sedan urminnes tider nyttjats till
beklädnadsmaterial i de tempererade zonerna. Den har
nu i industrialismens tid blifvit en verldsartikel
af stor betydelse för landthushållningen,
fabriksrörelsen och handeln. Under samma tid har
ullproduktionen utsträckts till olika delar af södra
jordhalfvan och der antagit väldiga dimensioner. För
främjandet af ullproduktionen har i Sverige staten
vid flere tillfällen trädt emellan. 1781 inrättades
en ull-diskontfond, som vid 1828–30 års riksdag
förstärktes med 200,000 kr., och i sammanhang dermed
inrättades 1831 ett ulllkontor i Norrköping för att
bereda producenter af inhemsk ull tillfälle till att
få sin vara sorterad och värderad samt, vid behof,
belånad. Mot 4 proc:s ränta fick man, efter ansökning
hos Kommersekollegiums manufakturdiskontkontor,
belåna ull på högst 11 månader, sedan den
blifvit såsom underpant inlemnad på ullkontoret i
Norrköping. Ulldiskonten hölls öppen Juli–Okt. hvarje
år. Genom beslut af 1862–63 års riksdag upphäfdes
ulldiskontinrättningen. – Den yppersta af all ull
är kasjmirgetens (se Geten). I Spanien, dit fåret
infördes af romarna, producerades fordom den bästa
europeiska ull, men den har der sedermera gått
tillbaka i både qvantitet och qvalitet. Derbredvid
gällde länge den engelska ullen, i synnerhet de
långhåriga och glansiga sorterna, såsom den bästa och
utfördes i myckenhet, framförallt till Nederländerna,
tills det stränga exportförbud, som upprätthölls
1660–1825, gjorde slut på denna handel. Under 1700-talet
inträdde ett nytt skede för varans produktion,
i det att de ädla spanska fåren naturaliserades,
först i Sverige, derefter i Sachsen m. fl. land (se
Merinos). Den tyska ullen (från Schlesien, Sachsen,
Mähren o. s. v.) anses nu för den yppersta. Dock står
den engelska och irländska ej tillbaka. De finaste
franska sorterna härröra från det silkesglänsande
mauchamp-fåret (se d. o.), rambouillet-fåret (se
d. o.) och roussillon-fåret. Den ungerska steppen
egnar sig väl till fårskötsel, så ock södra Ryssland,
som numera öfverflyglar de andra europeiska landen
i produktionens storlek. I Sverige
frambringas rätt mycket ull, men endast af ordinär
eller gröfre sort. Den isländska och shetländska är
rak, dold af långa och styfva täckhår. Främst bland
utom-europeiska land står på detta område Australien,
hvars ull (äfvensom den nyzeeländska och tasmaniska)
har vacker, kort och silkeslik fiber, passande för
mjuka, elastiska tyger. Den indiska är mestadels
grof, lämplig till mattor o. dyl. I Kaplandet
vinnes numera mycken ull af merinos-afvel, så ock
i Algeriet samt i Syd-Amerika, hvarest i främsta
rummet Argentina producerar massor till export,
medan Perú och Chile skörda vinst af den präktiga
alpaka-ullen. Den nord-amerikanska ullen åtgår
till inhemsk förbrukning. – Europas ullproduktion
omfattar 280 mill. kg. (deraf lemnar Ryssland 56
mill., England 43, Frankrike 38, Tyskland 37,5,
Österrike 36, Spanien 26,5, Italien 13,5, Rumanien
6,5, Sverige och Norge 4,2, Portugal 3,5, Danmark
2,7, Grekland 2,2 mill. kg.). Denna qvantitet täcker
endast omkr. hälften af Europas förbrukning, ty
redan 1870 uppgick denna till 485 mill. kg. Till den
utom-europeiska ullproduktionen bidraga Argentina med
100 mill. kg., Förenta staterna med 66, Syd-Afrika
med 35, Australien med 300 och Indien med 15
mill. kg. – England ärmedelpunkt för ullhandeln
liksom för ylleindustrien, och denna var till slutet
af 1700-talet (då bomullen fick öfverhand) landets
ojämförligt rikaste inkomstkälla. I Londons dockor
hållas stora veckoauktioner på ull. De vigtigaste
britiska marknader för fin ull äro vidare Leeds
och Huddersfield, för medelfin Bradford, för gröfre
vara Rochdale. Hufvudorter för den tyska ullhandeln
äro Berlin och Breslau, i Böhmen Prag, i Ungern
Budapest. Benämningar på sorterna (efter finheten)
äro superelekta, elekta, prima, sekunda, tertia och
qvarta. 1890 funnos i Sverige 98 ullgarnsspinnerier,
med ett tillverkningsvärde af 5,052,000 kr. Om
färgning af ull se Färgning, sp. 607–609. Jfr äfven
Garn, Mungo, Shoddy och Ylleindustri.
Ull (Uller), Nord. mytol., en af åsagudarna, Tors
styfson och Sifs son i ett föregående gifte, var den
ypperste bågskytt och skidlöpare samt åkallades i
tvekamp. Han bodde i Ydalarna, der han uti idegranen
hade det bästa till bågar lämpliga träslag. Namnet
Ull (Isl. Ullr) anses beslägtadt med gotiska
subst. vutþus, Angels. wuldor, glans, härlighet.
Th. W.
Ull-apor. Se Lagothrix.
Ullared, socken i Hallands län, Faurås härad. Areal
5,272 har. 629 innev. (1890). Annex till Fagerred,
Göteborgs stift, Falkenbergs kontrakt.
Ullasjö, socken i Elfsborgs län, Kinds härad. Areal
5,775 har. 872 innev. (1890). Annex till Svenljunga,
Göteborgs stift, Kinds kontrakt.
Ullberg, Jonas, riksdagsman, född d. 9 Mars 1767,
blef juris licentiat vid Upsala universitet och
beträdde derefter ämbetsmannabanan. Han vann
tidigt rykte som skicklig jurist och förordnades
1800 till åklagare i den ryktbara processen mot
den s. k. Juntan i Upsala. 1803 utnämndes U. till
borgmästare i Sundsvall, var sedermera under en följd
af år sekreterare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
