Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Universitet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ovanligt att afskrifvare, bokbindare och dylika
läto inskrifna sig vid universiteten för att blifva
delaktiga i dessas korporationsrättigheter; de
en gång inskrifne qvarstodo för lifstiden såsom
medlemmar. Under medeltiden fingo universiteten
äfven ersätta bristen på lärda mellanskolor, i
det att den »artistiska» (filosofiska) fakulteten
meddelade undervisning i de sju s. k. »fria konsterna»
(se d. o.). Men i nämnda fakultet trifdes derjämte
en rörlig vetenskaplig studieverksamhet (i Wien
räknade fakulteten år 1389 icke mindre än 21
ämnen). Medelåldern för de nyblifne studenterna var
15–16 år, men mången inträdde vid t. ex. 12–13 år,
blef efter några års studier baccalaureus samt
efter ytterligare några år licentiat, och först
derefter trädde han in i annan fakultet. Medicinens
studium stod lågt; det höjde sig ej öfver Galenos’
och arabernas ståndpunkt. Teologiska fakulteten var
universitetets krona. För förvaltningsbehof inhemtade
teologerna äfven kanonisk rätt. Medeltidsuniversiteten
kunde ej föra vetenskapen framåt, emedan dennas
sammanhang med lifvet felades, men de upptogo antikens
vetenskap (i synnerhet den af Aristoteles’ namn burna)
och höllo den vid lif, tills de nyare folkslagen
mognat till andlig sjelfständighet. Humanismen,
som införde grekiska språkets studium, utgjorde
inledningen till en allmän andlig omhvälfning,
och dess verk fullföljdes af reformationen. Rum
bereddes åt fri forskning, och naturvetenskaperna
(till en början astronomi och fysik) började intaga
sin plats i vetandets kedja. Städer och furstar
inrätta lärda mellanskolor (stads- och rådsskolor;
gymnasier), inträdesåldern till universitetet
sättes högre, studenterna bo ej längre under
uppsigt, och »artist»-fakulteten blir en verklig
filosofisk fakultet. I den protestantiska verlden
göra universiteten sig under 1500- och 1600-talen
oberoende af påfvemakten och afskudda sig sin
kyrkliga prägel, men komma deremot i starkare
beroende af de regerande furstarna och blifva
statsanstalter med aflönade lärostolar samt med
uppgift att företrädesvis utbilda statstjenare. Men
på samma gång förlora de mycket af den universella
karakter, som utmärkte dem under medeltiden, och de
olika landens universitet afstänga sig gent emot
hvarandra. Det i Wittenberg (stift. 1502) var det
första med enbart kejserlig sanktion, utan påfligt
dekret; en ny anda herskade der, skolastikens metod
bortkastades, och nya ämnen infördes. Sedan dess
intog Tyskland ledareställningen inom universitetens
utveckling. Tyvärr blefvo dock dess protestantiska
högskolor härdar för konfessionel trätlystnad. Nya
universitet inrättades bl. a. i Marburg (1527, ett
framskjutet bålverk för protestantismen), Königsberg
(1544), Jena (1558, bekant för sina framstående
lärarekrafter liksom ock för det laglösa studentlif
och långt drifna duellofog, som der rådde under 1600-
och 1700-talen), Helmstädt (1575; mycket anlitadt af
de förnämare klasserna) och Giessen (1607; beryktadt
t. o. m. framför andra tyska universitet i afseende
på den lättvindighet, med hvilken detsamma utdelade
värdigheten af »doctor
in absentia»; på detta utbredda missbruk har först
nyligen gjorts slut till följd af Mommsens
kraftiga gensaga). Då de protestantiska,
universiteten förkastade den påfliga och den
biskopliga auktoriteten, framkallade detta
såsom motdemonstration ett stärkande af de
katolska universiteten och upprättande af nya
sådana, bl. a. i Bamberg (1648), Innsbruck (1672)
och Breslau (1702; der finnes nu äfven luthersk
fakultet). Jesuiterna ryckte då till sig ledningen
af undervisningsväsendet i katolska land. – I
Nederländerna stiftades 1575 Leidens universitet, som
genom sina europeiskt ryktbara lärare snabbt uppnådde
en hög rangplats. Efter dess mönster inrättades de
i Franeker (1585), Groningen (1614), Utrecht (1636)
och Harderwijk (1648).
Svenskarna voro före stiftandet af Upsala universitet
(1477) och äfven under dettas långa svaghetsskede,
ända till in på 1600-talet, för sina lärda studier
hänvisade till utländska högskolor. De höllo sig
(sedan senare hälften af 1200-talet) länge till
det berömda universitetet i Paris, hvarest för
deras räkning funnos inrättade 3 främlingskollegier
(se vidare d. o.). Mot slutet af 1300-talet stodo
dessa kollegier öde, emedan svenskarna drogo till
det nyinrättade Prag-universitetet. I Paris blefvo
efter hand åtminstone fyra svenskar prokuratorer
för den engelska nationen; sex vunno anställning
som universitetslärare, och fyra blefvo rektorer för
universitetet. Minst tretton af våra medeltidsbiskopar
studerade der. Vid Prags universitet vistades under
åren 1348–1409 minst 124 svenskar, hvilka ingingo
i den sachsiska nationen; derefter förekom, enligt
hvad af matriklarna kan utrönas, före 1477 ett
fyrtiotal svenskar vid Erfurts och öfver 140 vid
Leipzigs universitet (af de senare blefvo 41 filos.
magistrar), omkr. 150 i Rostock och rätt många äfven
i Greifswald in på 1500-talets början. Äfvenledes
förekommo svenskar vid högskolorna i Köln, Bologna och
Perugia. Under perioden 1515–93 vistades 148 svenskar
såsom studenter i Wittenberg, 175 i Rostock, 89 i
Greifswald o. s. v. Adeln börjar ock vid denna tid
sörja för sina söners utbildning till ämbetsmän. Man
kan i Wittenberg räkna 280 studenter från Sverige åren
1594–1629, 145 i Helmstädt åren 1595–1624 och i Leiden
119 under åren 1616–32. Många åtnjöto understöd af
Gustaf II Adolf. Icke få begåfvo sig till Franeker,
Genève eller franska och engelska universitet.
Under 1500- och 1600-talen stod studentlifvet
lågt. Den gamla tygellösheten var ej lätt att utrota,
och pennalismen (se d. o.) utgjorde ett hån mot
all verklig kamratanda. Universitetsväsendet tog
skada äfven af lärarekårens skråmässiga pedanteri
samt af teologernas fejder och styfva, andelösa
ortodoxi. Emellertid var den menskliga tankeförmågan
eggad till sjelfständig verksamhet och väg banad för
rationalismen, låt vara att tidens andliga rörelse
försiggick utanför universiteten. Högskolan i Halle
(st 1694), som från början vardt (genom Thomasius
och Chr. Wolf) en härd för fri vetenskaplighet,
bildar en ärofull vändpunkt och är det första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
