Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Universitet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verkligt moderna universitetet. Under senare hälften
af 1700-talet delade det ledareskapet med det 1737
invigda universitetet i Göttingen, från hvilket en ny
humanistisk renaissance (Gesner, Heyne) och en sundare
behandling af historieskrifningen utgingo. Filologien,
som dittills varit föga annat än en
hjelpvetenskap åt teologien, framträdde nu sjelfständig
(skolväsendets ledning öfvergick från teologerna till
filologerna); äfven historia, matematik och andra
realvetenskaper kommo till heders. Antalet lärare
och läroämnen utvidgas i hög grad; lärostolarna
besättas efter förslag. Docentväsendet utvecklar
sig; den akademiska domsrätten inskränkes, och
genom införande af en mogenhetsexamen skiljes
universitetet bestämdare från gymnasiet. Bibliotek,
samlingar och andra hjelpinstitutioner tillgodoses
frikostigt. Vetenskapen idkas för sin egen skull,
och de medeltida skråförhållandena tagas ej längre
till norm vid de nya universitet, som inrättas
under 1700- och 1800-talen. Erlangens tillkom
1743. De politiska stormar, som åtföljde franska
revolutionen, gåfvo dödsstöten åt universiteten i
Mainz (1798), Köln, Ingolstadt, Bamberg, Strassburg,
Duisburg, Dillingen, Altdorf, Frankfurt a. O.,
Rinteln, Helmstädt, Salzburg, Wittenberg och (1816)
Erfurt. Deremot hafva 4 nya stiftats i Tyskland sedan
denna tid: Berlins (1809), hvilket förmått fästa
ryktbara professorer vid sig och nu anses stå främst
i Europa, Bonns (1818), som är på en gång katolskt
och protestantiskt samt har utmärkt sig i filosofi
och teologi, Münchens (1826), hvilket snart tillvann
sig ett högt anseende, och Strassburgs (1872). –
De tyska universiteten kunna sägas väl motsvara
nutidens behof. Om deras organisation må några
upplysningar bifogas. I spetsen för universitetet
står en ur professorernas midt vanligen för ett år
vald rektor (eller, der landsherren sjelf bekläder
rektoratet, en prorektor; på flere ställen dessutom
en kurator, ett kuratorium eller en kansler såsom
regeringens representant). Under rektors presidium
rådgör och besluter den akademiska senaten,
bestående af de ordinarie professorerna. Hvarje
fakultet förestås af en dekan. Lärare äro utom de
ord. professorerna de extra ord. dylika och oaflönade
docenter, hvilka senare genom prof (»habilitation»)
ernå venia docendi samt utgöra en plantskola för
akademiens lärarekrafter. Lärarna i moderna språk
bära flerestädes titeln lektor. Lärarna tillsättas
af regeringen efter förslag af fakulteten. Dervid
har Tysklands delning i smärre stater varit nyttig
för lärarnas andliga sjelfständighet, ity att de
för sin utkomst ej äro beroende af en enda regering,
utan konkurrens råder mellan universiteten i kallandet
af framstående vetenskapsmän. Af lärjungarna fordras
aflagd mogenhetsexamen. Valet af ämnen i filosofiska
fakulteten är betydligt fritt; dock äro de till en del
obligatoriska. Anstalter för praktiska öfningar och
tillegnandet af vetenskaplig metodik under ledning
af professorer, s. k. seminarier (för filologi,
teologi, historia, matematik o. s. v.) äro högt
utvecklade. Hela detta system är förträffligt lämpadt
för främjande af vetenskapens
utveckling. Universitetsstudierna inom alla
fakulteter afslutas regelmässigt genom den
s. k. »staatsexamen», som allena medför rättighet till
anställning i statens tjenst. Fullständigt oberoende
af denna pröfning är doktorsexamen, som i allmänhet
öppnar tillträde endast till den akademiska banan
eller bibliotekstjenst. Endast inom den medicinska
fakulteten förekommer en preliminärexamen, den
s. k. physicum. Till stats- och doktorsexamina
framsläppas inga andra än de, som med officiella
intyg kunna styrka, att de såsom inskrifna studenter
vid ett tyskt universitet hafva åhört föreläsningar
under det föreskrifna antalet semestrar l. terminer
(för filos., teol. och jurid. fakulteterna
vanligen 6, för den medicinska 8–10; dock förslår
i regeln icke detta minimi-antal). Studenterna
stå under den akademiska domsrätten, utöfvad af
universitetsdomaren och senaten (den tillämpas mest
för skuldmål, dueller och politiska förseelser);
straffgraderna äro relegation, »carcer»,
böter och tillrättavisning. (Enligt en uppgift
är den akademiska domsrätten upphäfd genom
lag af d. 29 Maj 1879; men detta torde endast
gälla dess tillämpande i kriminella mål.) De
under den akademiska frihetens hägn utvecklade
studentsederna uppbäras af ett ståndsmedvetande, som
länge förhållit sig exklusivt gent emot allsköns
»filistrar». Begreppet om studentheder söker
fortfarande ofta sitt värn i duellen (»mensur»),
ehuru denna är förbjuden. På 1600-talet delade
studenterna sig vid tyska universitet i landsmanskap
(nationer) l. kårer. Dertill kommo omkr. midten af
1700-talet ordnar (i viss mån efter frimureriets
förebild), hvilka försvunno vid 19:de årh:s början,
men ersattes af »burschenschaften», som under sin
korta tillvaro verkade varaktigt för patriotisk och
andlig lyftning samt kroppslig utbildning genom
turnväsendet. Kårerna (»corps») bestå ännu och
bibehålla delvis nationsnamnen (Borussia, Silesia
o. s. v.), men äro ej längre stängda för studenter
från olika landsdelar. Vid sidan deraf hafva i senare
tider uppstått specialvetenskapliga och andra
dylika studentföreningar. De till inga föreningar
hörande studenter kallas »wilde». I Tysklands
nationella frigörelse 1813 och dess politiska
enhetsverk i detta årh. hafva dess studenter på ett kraftigt
sätt deltagit, men numera hafva de uppgifvit anspråken
på att spela någon politisk rol.
Vid de engelska universiteten är det föråldrade
medeltida kollegieväsendet fullständigt bibehållet,
och ingen verklig akademisk frihet råder der. I
Oxford och Cambridge höra studenterna ej till någon
särskild fakultet, utan till bestämda kollegier
(colleges) eller halls, i hvilka de bo, intaga sina
måltider och erhålla, undervisning. Sammanfattningen
af dessa stiftelser utgör universitetet. De äldsta
kollegierna inrättades på 1200-talet. De fingo
stora donationer af konungar och privatpersoner
(Oxford-universitetet förfogar öfver aflönings-,
stipendie- och benefice-medel till ett belopp af 8
mill. kr. årligen). Kollegierna äro sjelfförvaltande
korporationer, med boningshus för lärare och
studenter, kapell, bibliotek, museer, trädgårdar
o. s. v. Kollegiets styrande, aflönade medlemmar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
