Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Upp- och afslag ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Upp- och afslag. Se Afslag och Auktion.
Uppregin, Nord. mytol., är en i eddasången »Alvismål»
förekommande benämning på några mytiska
väsenden. Somliga fatta ordet såsom namn på himlens
gudamakter (liktydigt med åser och vaner); andra
öfversatta det med »de uppåt verkande krafterna»
och anse det vara en benämning på dvärgarna.
Th. W.
Upprop till aktion, jur., upprop af parter i hofrätt
för vexlande af skrifter i vädjade saker.
Uppror eger enligt strafflagen (10 kap. 7 §) rum,
då en »folkmängd samlar sig tillhopa och lägger det
uppsåt å daga att med förenadt våld sätta sig upp
emot verkställighet af offentlig myndighets bud eller
att den till någon ämbetsåtgärd tvinga eller att för
sådan åtgärd hämnas». Olika stadier af brottet träffas
af olika strängt straff. Skingra deltagarna sig på
offentlig myndighets befallning, straffas anstiftare
och anförare med straffarbete i högst två år, men
de öfrige gå fria från straff. Skingra de sig ej,
utan visa trotsighet emot den offentliga myndighetens
befallning, blifva alla straffbara, och straffet kan
då för anstiftare och anförare gå upp ända till fyra
års straffarbete. Öfvergå deltagarna i ett uppror
till våld å person eller egendom, skärpes straffet än
ytterligare. Vid dråp å den, som vill stilla upproret,
kan det t. o. m. blifva dödsstraff. J. H-r.
Upprymningsstål. Se Rymnål.
Uppsala. Se Upsala.
Uppskofsdagar, handelst. Se Respit.
Uppslag, boktr., sättning af en tabell så, att den
fortgår öfver två mot hvarandra stående sidor.
Uppslagsgods, sjöv., gammalt tjäradt tågvirke,
hvaraf förfärdigas sjömansgarn, knyttels, platting,
mattor m. m. Namnet kommer deraf att tågvirket för
nyssnämnda ändamål först afkapas i kortare längder
och uppslås. R. N.
Uppslutning, krigsv., kallas den öfvergång från
flankställning till frontställning eller från en
smalare fomnering till en bredare eller ock den
riktningsförändring i frontställning, då hvarje rote
eller hvarje underafdelning för sig upprycker till
sin nya plats. C. O. N.
Uppstad (Gammalsv. upstadher), egentl. en
uppe i landet belägen stad; stad, som ej har
stapelstadsrätt. Se Stad. – Uppstadsvigt. Se Mark,
sp. 938, Skeppund och Troyvigt.
Uppsticka, sjöv., på vissa bestämda ställen
å ett tåg, en lina o. dyl. insplitsa små lin-
eller garnstumpar med olika antal knopar eller
ock flaggdukslappar af olika färg m. m. för att
tillkännagifva de olika längderna, såsom å logg-och
lodlinor. Ankarkettingar uppstickas vanligen med
ståltråd, som på resp. längder viras olika antal
slag omkring en af länkstolparna. Jfr Sticka 1.
R. N.
Uppstoppning af döda djurs hudar (dermoplastik,
taxidermi), konsten att utfylla huden af djur (i
synnerhet ryggradsdjur) på sådant sätt, att den så
naturligt som möjligt återgifver djurets skapnad
och är i stånd till att stå emot såväl förruttnelse
som angrepp af insekter. Uppstoppning verkställes
ungefär på
följande vis. Skinnet, som skall aftagas, uppskäres
antingen på buken eller (hos somliga foglar) under
vingarna eller på ryggen och afflås, hvarvid lemmarna,
halsen och svansen afskäras. Derefter kränges
huden från hals och hufvud, och halsen älskares
från hufvudet, hvilket, i likhet med hela skinnet,
rensas omsorgsfullt och insmörjes med en konserverande
arseniksalva, kalk, kamfer etc. (mindre verksamma äro
peppar, alun o. dyl.). Huden kränges tillbaka öfver
hufvudet, konstgjorda ögon af glas insättas, och en
hals formas af t. ex. bomull. Dernäst vändas lemmarna
ut och in, rensas och insmörjas. Slutligen formas,
i öfverensstämmelse med den urtagna kroppens form och
storlek, en kropp af blår, hö eller halm, hvilken
inpassas i skinnet, som derefter sys ihop. Genom
att sticka en jerntråd igenom lemmarna och en dylik
igenom hufvudet och halsen ned i kroppen kan man gifva
djuret den ställning man önskar. Torra (icke färska)
skinn må först uppmjukas genom att ligga i fuktig
sand. Uppstoppning af mycket stora djur (t. ex. björn,
flodhäst) försiggår något annorlunda. Kroppen bildas
af ett bräde, som beklädes med halm och utgör fäste
för de genom benen gående jernstängerna. Utanpå denna
halmkropp kan man modellera muskulaturen i lera eller
gips, hvarigenom stor naturtrohet ernås, när skinnet
slutligen drages öfver; men föremålet blir derigenom
tungt. Ett liknande förfaringssätt, att skära ut
hela djurfiguren i trä och draga skinnet utanpå,
är användbart i synnerhet på fiskar.
Uppstråk. Se Nedstråk.
1. Uppström, Anders, språkforskare, föddes d. 29 Juni
1806 å Hammarby bruk i Gestrikland, der fadern var
bruksarbetare. Hans uppfostran bekostades delvis
af den bekante bruksidkaren och politikern Thore
Petré. som fattat intresse för den unge begåfvade
arbetaresonen. Efter slutad skolgång i Gefle blef
U. student i Upsala 1824 och promoverades till filos.
doktor 1833. År 1834 blef han kollega vid Upsala
katedralskola och 1845 dersammastädes »förste adjunkt»
i grekiska och hebreiska språken, hvilken titel 1858
utbyttes mot »lektor». Derjämte kallades han 1850
till docent i gotiska vid Upsala universitet, och
1859 utnämndes han till e. o. professor i »mesogötiska
och dermed beslägtade språk» derstädes. Död i Upsala
d. 21 Jan. 1865. – Europeisk ryktbarhet vann U. genom
sina forskningar rörande den gotiska bibeltexten (se
Wulfila). Redan 1834 började han, på tillskyndan af
den bekante skolmannen rektor P. G. Boivie, att studera
gotiska, som i Sverige alltsedan Ihres dagar icke
varit föremål för ett sjelfständigt vetenskapligt
studium, och han idkade i sammanhang dermed
äfven jämförande indo-europeisk språkforskning,
derutinnan en af de allra förste i vårt land. Snart
koncentrerade han sin verksamhet på ett uttömmande
studium af den på Upsala universitetsbibliotek
förvarade »Codex argenteus» (se d. o.); men först
1850 publicerade han sitt förstlingsarbete å detta
område, docentafhandlingen Aivaggeljo þairh Matþaiu
eller Fragmenterna af Matthaei Evangelium på götiska
jemte ordförklaring och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
