Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Upp- och afslag ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skuldebref, stäldt att infrias vid anfordran, det
senare, då betalning skall fullgöras viss tid
efter uppsägning. Af denna sistberörda art är
den lagbestämda uppsägningen i de fall, i hvilka
fråga är om ett sådant obligationsförhållande,
som förbinder parterna att till hvarandra utgöra
en följd af prestationer. Äfven vid fördrag mellan
stater spelar uppsägning en rol, nämligen vid
vapenstillestånd, handels- och sjöfartstraktater etc.
A. W.
Uppsättare kallas de arbetare, som vid
masugnar och andra schaktugnar uppsätta kol och
smältgods på ugnen. Se Jern, sp. 1123 o. f. C. A. D.
Uppsättning. 1. Artill., namn på skilnaden
mellan sigtskurans och kornspetsens höjd öfver
kärnlinien (se Kanon). Uppsättningen tages
medelst uppsättningsinstrument, som i allmänhet
utgöras af en s. k. uppsättningsstång af mässing,
i hvars ena ände sitter en vinkelformad urtagning,
sigtskuran. Stången, rörlig upp och ned antingen
i ett hål i godset på kanonen eller i en vid
kanonens bakplan fastskrufvad hylsa, är vanligtvis
indelad i streck, tusendelar af afståndet mellan
sigtskuran och kornspetsen, men kan äfven vara
indelad i millimeter eller i afståndsskala. Om,
såsom vid äldre pjeser, sigtskuran, då stången var
helt och hållet nedskrufvad, ej låg lika högt öfver
kärnlinien som kornspetsen, kunde denna skilnad
utjämnas med en förlikning, en lös tillsats,
som träddes på kornet. Önskar man vid riktning
med uppsättningsinstrument en större höjning på
kärnlinien, än hvad instrumentet medgifver, kan detta
ske derigenom att man på stången fäster en lös del,
uppsättningssticka. Numera riktas dock vid sådana
tillfällen med qvadrant. Uppsättningsinstrumentet
kan vara antingen löst, så att det mellan hvarje
skott kan borttagas, eller fast vid pjesen. Vid
det lösa uppsättningsinstrumentet inställes den
kommenderade uppsättningen medelst en på stången
flyttbar ring, som med en skruf kan fästas. De
nyare uppsättningsinstrumenten hafva på stången en
tvärstång med gradering för sidoafläsningen, och
då sitter sigtskuran på denna samt är medelst en
skruf flyttbar i sidoled. För att obetydligt ändra
uppsättningen utan ringens förflyttning nyttjas i
Preussen s. k. aufsatzplatten, uppsättningsskifvor,
hvilka fästas ofvanpå sigtskuran. Jfr Inskjuta. –
2. Metallurg. Se Jern, sp. 1123 o. f.
H. W. W.
Uppsättningsmål. Se Jern, sp. 1123.
Upptackla. Se Tackling.
Upptakt. 1. Musikt., den skenbart ofullständiga takt,
som ofta inleder ett musikstycke. – 2. Metr. Se
Anakrus och Rytm.
Upptåg. Se Stiernhielm, sp. 530.
Upptäckt. Se Uppfinning.
Upp underseglen!, sjöv., kommandoord för underseglens
bergande, hvarvid halsar och skot uppstickas, under
det att gigtåg och gardingar samtidigt halas.
R. N.
Uppvidinge. 1. Härad i Kronobergs län, ingår i Östra
Värends domsaga och utgör Uppvidinge härads fögderi
samt omfattar socknarna Åseda, Elghult, Helleberga,
Algutsboda, Lenhofda, Ekeberga, Dädesjö, Herråkra,
Sjösås, Dref, Hornaryd, Nottebäck med Granhult. Areal
2,235 qvkm. 23,677 innev. (1890). – 2. Kontrakt i Vexiö
stift, omfattar de sju pastoraten Åseda; Algutsboda;
Elghult och Helleberga; Nottebäck med Granhult (en
kyrkosocken); Lenhofda och Ekeberga; Dädesjö och
Herråkra; Sjösås, Dref och Hornaryd. Areal 2,235
qvkm. 23,677 innev. (1890).
Uppväckelse, de dödes. Se Uppståndelse.
Uppvärmande medel. Se Upphettande medel.
Uppvärmning, eller höjande af temperaturen hos
en kropp, sker vanligen derigenom att värme direkt
tillföres den kropp, hvars temperatur skall höjas. Man
kan dock äfven genom användande af mekaniskt arbete
uppvärma en kropp, t. ex. genom att gnida honom mot en
annan, men temperaturhöjningen alstras då derigenom
att arbetet först förvandlas till värme. Enligt de
nyare åsigterna om värmets natur består uppvärmningen
i en lifligare rörelse hos kroppens småpartiklar. Om
den meddelade värmemängden öfverskrider en viss gräns,
förändras kroppens aggregationstillstånd, så att en
fast kropp blir flytande och en vätska öfvergår i
ångform. En del af värmet upptages då vid kroppens
tillståndsförändring såsom bundet (latent). I samband
härmed står, att en kropp icke alltid uppvärmes,
om den upptager värme. Om t. ex. värme meddelas
rent vatten vid 100° och 760 mm. lufttryck, stiger
icke dettas temperatur, ty värmet åtgår till att
förvandla vattnet till ånga och är icke längre
fritt. Men om vattnet vore inneslutet i ett kärl,
på det sätt att den bildade ångan icke finge bortgå,
skulle trycket på ytan växa och temperaturen stiga,
så att den vid 2 atmosferers tryck blefve 120,6°
och vid 4 atmosferer 144°. – Uppvärmningen är,
som bekant, en i det dagliga lifvet lika vanlig
som vigtig operation, särskildt i fråga om våra
byggnaders uppvärmning. Denna kan verkställas dels
med lokala, dels med centrala apparater. Om de lokala
uppvärmningsapparaterna se Kakelugn, Kamin, Spis och
Ugn. Med centralvarmapparaterna afser man att från ett
eller flere rum i en byggnad förse vidsträckta lokaler
samt t. o. m. en komplex af byggnader med värme. För
värmeöfverföringen nyttjas härvid vattenånga eller
varmt vatten eller varm luft. Ångvarmapparaterna
utföras väsentligen af en ångpanna, hvarifrån
ångan ledes genom smala rör till kondensatorer,
anbragta i de särskilda rum man har att uppvärma. Vid
afsvalning kondenseras ångan och afgifver dervid
sitt bundna värme. Kondensatorerna äro antingen vid
golfvet liggande gjutna rör af stor diameter eller
dragna smalare rör eller kärl med fastgjutna flänsar
(med ändamål att förstora den värmemeddelande ytan)
eller ång-kaminer, d. v. s. stående, vanligen dubbla
plåtcylindrar, i hvilkas mellanrum ångan inströmmar,
under det att en luftström uppstiger och uppvärmes i
den inre cylindern. För att kunna bättre magasinera
värmet använder man ofta en tegel- och kakelbeklädnad
omkring plåtkaminer (ångkakelugnar), eller ock får
ångan först uppvärma en vattenmassa, som sedermera
långsamt afgifver värmet. För öfrigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
