Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Upp- och afslag ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skaparekraft hveteaxet (blomman) »uppstår», så uppstår
ock genom samma kraft en förandligad och, hvad de
rättfärdige beträffar, en förhärligad eller förklarad
(se Förklaring 2) uppståndelsekropp ur den döda
menniskokroppen. Uppenbarelseboken talar, i likhet
med fariseismen, om en tvåfaldig uppståndelse: den
första, vid upprättandet af det tusenåriga riket, då
de, som under förföljelserna varit Kristus trogna,
skola uppstå och regera med Kristus i tusen år,
den andra, efter det tusenåriga rikets och den sista
stora stridens slut, då alla de återstående döde skola
uppstå (Uppb. 20). Om denna tvåfaldiga uppståndelse
talar ingen af Nya testamentets öfriga böcker, ehuru
man velat se den antydd i 1 Kor. 15: 24, 25 och i 1
Tess. 4: 16, 17. I de öfriga nytestamentliga böckerna
talas nämligen endast om en uppståndelse af både
rättfärdiga och orättfärdiga vid Kristi tillkommelse,
hvarvid de förre uppstå till »lifvets uppståndelse»,
de senare till »domens uppståndelse» (Joh. 5: 29;
jfr Dan. 12: 2). Den kristna kyrkan intog läran om
uppståndelsen i sina bekännelseskrifter: credo carnis
resurrectionem (»jag tror på köttets uppståndelse»)
i det apostoliska symbolum, exspecto resurrectionem
mortuorum (»jag förväntar de dödes uppståndelse»)
i det nicaeno-konstantinopol. symbolum och ad
cujus adventum omnes homines resurgere habent
cum corporibus suis (»vid hvilkens ankomst alla
menniskor skola uppstå med sina kroppar») i det
athanas. symbolum. Redan i den gamla kyrkan förekommo
tre olika grundåskådningar angående uppståndelsen,
till hvilka också de flesta af följande tiders
teologiska uppfattningar låta, med större eller
mindre modifikationer, hänföra sig: 1) Gnostikernas
åskådning, enligt hvilken uppståndelse är detsamma
som odödlighet, hvilken tager sin början i och med
detsamma menniskan genom omvändelsen »uppstår» från
den andliga (och eviga) döden och födes på nytt till
det andliga (och eviga) lifvet; de förnekade således
kroppens uppståndelse och lärde allenast en »andlig»
uppståndelse, som försiggick blott med de omvände. 2)
De vesterländske kyrkofädernas (Tertullianus’,
Hieronymus’, Augustinus’ m. fl:s) åskådning, enligt
hvilken uppståndelsekroppen är densamma som den kropp,
hvilken den uppståndna menniskan burit i tiden, ehuru
den vid uppståndelsen blir förhärligad. Denna åsigt är
den yttersta motsatsen till den förra. Mellan dem båda
står 3) de alexandrinske kyrkofädernas, i synnerhet
Origines’, åskådning, enligt hvilken menniskosjälen
vid uppståndelsen iklädes en immateriel, förandligad
kroppslighet, till hvars bildande en begynnelse
sker redan här i lifvet, när trons nya lif födes
i en menniskosjäl. Denna andekropp är identisk
med den jordiska kroppens verkliga väsende. Den
yttersta konseqvensen af denna åsigt är, att man
i egentlig mening kan tala endast om de troendes
och rättfärdiges uppståndelse. – Längst i sinlig
uppfattning af uppståndelsen gick bland kyrkofäderna
Tertullianus, och honom följde skolastikerna under
medeltiden, hvilka lärde en uppståndelse af kroppen
med alla dennes beståndsdelar, såsom hår,
naglar o. s. v. Till viss grad gingo ortodoxismens
målsmän inom den lutherska kyrkan på 1600-talet i
deras fotspår. Den nyare kyrkliga protestantiska
teologien intager i allmänhet sin ståndpunkt
mellan den 2:dra och den 3:dje af de ofvan
anförda grundåskådningarna, i enlighet med
apostelen Paulus’ lära. Jfr Odödlighet.
J. P.
Uppställning, krigsv., kallas hvarje trupps ordnande
på stället, innan den sättes i rörelse vare sig
för marsch eller strid, och uppställnings- eller
samlingsformering hvarje formering, som lämpar sig
för en trupp, hvilken nödgas intaga en afvaktande
ställning. Såsom kommando-ord betecknar det, att efter
hvila hvarje man skall intaga sin plats i ledet med
sträckning och, vid infanteriet, med geväret på axeln
(»hvila gevär»). - Jfr Rangering. C. O. N.
Uppsumpning, befästningsk., en åtgärd, hvarigenom
lågt liggande delar af en fästnings framförliggande
terräng försättes under vatten eller åtminstone göres
vattensjuk. Detta låter sig göra, om terrängen
ligger lägre än vattenytan af ett i närheten
gående vattendrag, från hvars öfversvämning den
i vanliga fall skyddas genom en dammbyggnad. De
dammluckor, genom hvilka vattnet i händelse af behof
kan påsläppas, måste emellertid, för att alltid
vara tillgängliga, ligga inom fästningen eller något
framskjutet fort. En sådan uppsumpning af förterrängen
utgör ett af de kraftigaste hindren mot en belägring.
O. A. B.
Uppsägning, jur., är ett af en person till en eller
flere andra framstäldt yrkande på upplösande af ett
dem emellan bestående obligationsförhållande. En
rätt att på detta sätt häfva en obligation kan en
part hafva på grund deraf att den andra parten
brustit i uppfyllandet af sina kontraktsenliga
förbindelser. Såsom »uppsägning» vanligen användes
i den juridiska terminologien, inbegripes dock
nämnda fall ej derunder. Man förstår nämligen
dermed närmast yttringen af en ovilkorlig rätt att
påfordra en obligations lösande. Detta kan tillkomma
en part dels på grund af öfverenskommelse, dels
äfven derförutan. Ja så snart ej något på förhand
finnes vara bestämdt om tiden, anses obligationens
bestånd bero på uppsägning. I vissa fall har
det förordnats, att, äfven der aftal ingåtts på
bestämd tid, uppsägning likväl skall ega rum viss
tid före förstnämnda tids utlöpande, vid påföljd att
aftalet eljest anses hafva blifvit förlängdt. Dylika
föreskrifter hafva gifvits i synnerhet med afseende
å aftal, genom hvilka parterna ömsesidigt åtaga sig
en följd af prestationer: arrende- och hyresaftal,
bolag och legohjonsaftal. I den svenska rätten
finnas bestämmelser af denna art fortfarande i
fråga om de två senare kontrakten. Är det uppsagda
rättsförhållandet ensidigt, såsom t. ex. vid
försträckning, visar sig uppsägningens verkan deri
att för gäldenären inträder en skyldighet att fullgöra
sin kontraktsenliga förbindelse. Alltefter de i aftal
eller lag gifna bestämmelserna utöfvar uppsägningen
i öfrigt sin verkan antingen omedelbart eller efter
viss stadgad tid. Det förra är exempelvis händelsen
vid ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
