- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull /
1465-1466

(1892) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Upsala domkyrka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Dessutom uppsattes, på kyrkans egen bekostnad, en stor
takryttare, lik tornen i stil och liksom dessa
kopparklädd. Alla dessa spiror utmärkte sig för
svängda linier, kransar af smågaflar med voluter,
dubbla öppna lanterniner öfver hvarandra, med kolonner
och bågar, samt hade högst upp en utsvällande
lökformig och spetsig afslutning. Dessutom
funnos kring takryttaren fyra rätt höga spiror,
två på hvardera af tvärskeppets fasader, vidare
kring midtskeppets öfre del en krans af särskilda
sträfpelare, motsvarande sidoskeppens sträfvor och
uppstigande midt på det lägre taket samt slutande med
fialspetsar och utsändande enkla sträfbågar såsom
stöd för de högsta hvalfven. Alla dessa spetsar voro
liksom tornen kopparklädda. Slutligen funnos äfven
stafvar och rosverk af sten i behåll i alla äldre
fönster. Vid slutet af 1600-talet gjordes nämligen
ett undantag af 3 fönster på södra sidan närmast
tvärskeppet, motsvarande grefl. Oxenstiernska
grafkoret (se nedan). Ursprungligen var har
af okänd anledning (månne för anläggning af en
korsgång?) lemnadt ett tomrum i muren, hvilket
fylldes först vid korets anläggning 1692. – Så stod
domkyrkan på sitt sätt färdig, om ock med en stark
stilblandning i de öfre delarna, men i det inre
försedd med en utstyrsel, som i historiskt hänseende
var dyrbar. Hit hörde alla grafmonumenten från äldre
tider, men främst altaret med »en mycket konstig
och i trä utarbetad altartafla, som innehöll vårs
Herras Jesu Christi födelses och pinos historia»
(Peringsk. a. s.), derjämte minnen efter Erik den
helige: hans relikskrin, S. Eriks tafla (återgifven af
Peringsk. a. s.) och S. Eriks banér m. m. Slutligen
är att märka., att å de med kuriösa medeltidsreliefer
prydda kragstenarna i koromgången stodo bilder af
heliga män, hvilka bilder funnos qvar ännu 1654
vid Karl X:s kröning (se Pufendorf: »De rebus a
Carolo Gustavo gestis»), under det att kyrkans äldre
prydning med målningar var undanröjd redan 1650, då
hon i det inre hvitmenades. Att observera är, att
kyrkan den tiden icke hade ringklockor i norra tornet,
utan i en särskild klockstapel af trä utanför korets
nordöstra sida. Sådan stod kyrkan till början af
Karl XII:s regering, då en förfärlig brand d. 16 Maj
1702 alldeles förstörde henne tillika med slottet och
staden. Det var den nyssnämnda klockstapeln, som först
antändes, och sedan tillintetgjordes kyrkans tak, torn
och inredning. Restaureringsarbetet började genast,
men först 1707 kunde kyrkan åter öppnas för allmän
gudstjenst. Den nya predikstolen, som ännu finnes i
behåll att användas, ett mästerverk af Nic. Tessin
d. y., utfördes af Burchard Precht efter 1707, och
1731 invigdes dels det nya altaret, en storartad
praktpjes i barock jesuitstil (18 m. högt och 9
m. bredt), efter förebild af altaret i S. Ignatius
Loyolas kapell i Roms jesuitkyrka,
dels en stor, ny orgel, som 1871 ersattes af
ett modernt instrument. I början af 1700-talet
flyttades klockorna upp i norra tornet, och bägge
tornen fingo 1747 till krön de af Hårleman i
sin art förträffligt, men stilvidrigt utförda
tornhättor (tornens hela dåvarande höjd 68,3 cm.),
som funnos qvar till 1886. Rosverket i långhusets
alla fönster, i »thet stora glas» och i korets
öfverfönster försvann. Listverken kring tak och
torn blefvo barocka. Tvärskeppets gaflar ersattes
med rak afslutning; dess spiror och takryttaren
utelemnades, och sträfbågarna utbyttes mot konkava, på
taket hvilande bågar, som icke stödde, utan snarare
tyngde. Slutligen lemnades ock alla grafvårdar i sitt
af branden skadade skick, då endast få af de ätter,
som egde grafkapellen, hörsammade uppmaningen att
återställa dem. I vår närmaste tid har Gustavianska
grafkoret dekorerats

illustration placeholder
Södra fasaden 1619–1702.


(1831–41), kyrkogården sänkts och planerats (1846) och
kyrkans vittrade sockel blifvit ersatt med en ny af
huggen granit samt muren kring kyrkogården utförd i
samma stenart från midten af 1850-talet, hvartill
i sammanhang med den nya orgeln kommo ny läktare
och skärmar af trä i tvärskeppet samt värmeledning
under 1870-talet. – Kyrkans ofvannämnda 21 »kapell»
äro följande, räknadt från det första stora kapellet
med ingång från koromgångens norra arm (det lilla
rummet vester om detta är den forna sakristian,
nu förvaringsrum för kyrkans dyrbarheter af
guld och silfver). 1) Jagellonska grafkoret, med
renaissancedekoration i stuck samt till venster
drottning Katarina Jagellonicas vård, med en vacker,
ligganda marmorbild af den döda, och till höger Johan
III:s marmormonument, bestäldt af sonen Sigismund i
Danzig, men sedan bortglömdt och förfuskadt i samma
stad samt genom Gustaf III:s försorg hemskaffadt
och först 1818 uppstäldt, men med oriktig anordning
(se C. R. Nyblom: »Estetiska studier. Ny samling»,
II, 1884). Johan III sjelf och hans senare gemål,
Gunilla Bielke, hvila i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:34:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfap/0739.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free