Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utställningar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller, i mörkt rum, genom belysning med elektriska
gnistor. Vibrationen upphäfves, om strålen skyddas
mot hvarje skakning; den kan deremot förstärkas
eller förändras genom frambringande af toner i
närheten. Plateau och Savart hafva i synnerhet
studerat hithörande fenomen. Den vätskevolym, som på
en sekund utströmmar, kan sättas
V = ka [rot]2gh,
då h betecknar presshöjden, g tyngdkraftens
acceleration, a öppningens area och k
utströmningskoefficienten, som är omkr. 0,62 för
små cirkelformiga eller qvadratiska mynningar
i tunn vägg. Sker utströmningen genom ett kort
ansatsrör, kan k blifva väsentligt större och närma
sig enheten, men vid längre rör får friktionen
större inflytande, och utströmningsmängden
minskas. – Äfven fasta kroppar, som underkastas
ett ofantligt stort tryck, kunna visa företeelser,
liknande utströmningen; detta är i synnerhet
händelsen med mjuka kroppar, t. ex. bly.
N. E-m. G. R. D.
Utställningar. Offentliga, genom
allmän samverkan åstadkomna utställningar af det
menskliga arbetets och uppfinnarenitets alster på
skilda områden utgöra ett kännetecknande drag i
det 19:de årh:s nationella och mellanfolkliga
lif. Utställningsväsendets växande betydelse
sammanhänger dermed att i folkens lif de ekonomiska
intressena numera trädt i förgrunden. Det
äldsta och vigtigaste slaget af utställningar
äro industriutställningar (se d. o.), hvilka
alltmera artat sig till att blifva alltomfattande
uppvisningar af menskligt arbetes hjelpmedel och
resultat. Dernäst i ålder och märklighet komma
konstutställningarna (bland hvilka den första
anordnades af Mansard i Louvregalleriet i Paris
1699; der blefvo konstutställningarna årliga
fr. o. m. 1737). En nyare specialart deraf äro de
grafiska utställningarna. Andra fackutställningar,
som kommit i bruk, äro landtbruksutställningar (se
Landtbruksmöten), mejeri-, trädgårds-, fiskeri-,
fjäderfä-, hund-, biodlings-, jagtutställningar,
slöjd-, patent-, textil-, elektricitets-, jernvägs-,
byggnadsyrkes-, skolmaterielutställningar,
fotografiska, farmacevtiska, hygieniska (i Berlin
1882–83), heraldiska utställningar o. s. v. Inom
vissa fack förekomma permanenta utställningar;
de hafva nästan karakteren af museer, men skilja
sig från sådana deri att de utställda föremålen
efter hand ersättas med andra, hvilket ej är
fallet i museer. Utställningar kunna vara lokala
(provins-), nationella (äfven sådana, som visa ett
aflägset lands produkter, t. ex. indisk, japansk
utställning), omfattande en smärre grupp af nationer
(t. ex. skandinavisk) eller ock internationella,
»verldsutställningar», hvilka hemta bidrag från
alla kulturfolk. Utställningar äro gradmätare för
framstegen inom produktionen. De främja konst- och
yrkesflit, bidraga till en rask utveckling af det
tekniska inom näringarna, egga täflan att åstadkomma
det vackraste och ändamålsenligaste arbete, gifva
nyttiga vinkar åt uppfinnaren, bekantgöra marknaden,
höja fackmannens såväl som allmänhetens bildning
genom att erbjuda det yppersta åskådningsmaterial,
som äfven bereder tillfälle till instruktiva jämförelser;
de förmedla det kosmopolitiska utbytet, höja
de industriella och konstnärliga kretsarnas
sjelfkänsla, möjliggöra en klar inblick i olika
lands nationalekonomiska förhållanden och undanrödja
fördomar i afseende på den fosterländska industriens
värde eller lyten. De äro äfven af politisk och
humanitär betydelse, i det att de bidraga till
nationernas inbördes närmande och fredens bestånd. Å
andra sidan kräfva utställningar ansenliga offer
af tid, möda och penningar, störa yrkeslifvets
lugna gång och uppamma genom premieringar mycken
falsk äregirighet. De kunna vara vilseledande genom
att uppvisa särskildt tillverkade, på skådeprakt
anlagda föremål, i st. f. att, såsom vederbör, visa
industrien, sådan den verkligen är.
Till det, som är nämndt i art. Industriutställningar,
må här ett och annat tilläggas. Efter
Paris-expositionen 1878 hafva äfven Kaplandet
och Australien (Sydney och Melbourne, 1879–81)
anordnat verldsutställningar. I Köpenhamn hölls
1888 en skandinavisk utställning, å hvilken äfven
bl. a. rysk konstslöjd och fransk konst voro särskildt
företrädda. Märklig är verldsutställningen i Paris
1889, till firande af franska revolutionens
100-års-jubileum. Med anledning af denna åminnelse vägrade
främmande regeringar, med undantag af Schweiz och
Nord-Amerikas Förenta stater, att officielt deltaga;
men i de flesta land (undantagandes Tyskland
och Sverige) bildades utställnings-komitéer,
och deltagandet vardt glänsande. Expositionen,
som upptog en vida större yta än någon föregående,
täckte hela Marsfältet jämte Trocadéro, Quai d’Orsay
och Esplanade des invalides. Stor dragningskraft
utöfvade det 300 m. höga Eiffeltornet (se art. Torn,
sp. 521). Maskinhallen var den största befintliga
byggnad under ett tak. Utvecklingen af den menskliga
bostaden belystes genom en rad af byggnader. En
stor mängd kongresser af vetenskaplig och annan
art hölls i samband med utställningen. Besöken i
densamma uppgingo till 25 mill. (oberäknadt de 30,000
fribiljett-innehafvarnas), och af de besökande voro 5
mill. fransmän, 1 1/2 mill. utländingar. Utställarna
voro 60,000 (mot 14,000 vid London-expositionen
1851), och öfver 33,000 pris utdelades. I Förenta
staterna rustar man sig till att 1893 med en
verlds-exposition i Chicago fira 400-års-jubileet
öfver Amerikas upptäckt. – Sedan 1870-talet intaga
maskinerna en dominerande plats på utställningar. Man
framställer fabriker i verksamhet, så att publiken
får se råämnets bearbetning o. s. v. Dessutom har
sedan Paris-utställningen 1867 den retrospektiva,
kulturhistoriska grundsatsen gjorts gällande vid
anordningarna.
Ut supra, Lat., »som ofvan» (står). Jfr Actum
och Datum.
Utsyning är den åtgärd, hvarigenom skogsförvaltaren
utvisar den »trakt» eller de träd, som skola
afverkas. Angående utsyningen å de allmänna skogarna
i riket hänvisas till följande k. förordningar: 1)
k. förordn. d. 29 Juni 1866 angående hushållningen
med de allmänna skogarna i riket; 2) k. förordn.
d. 29 Juni 1866
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
