Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utskott ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Utslutning, boktr. Se Spatium.
Utsocknehemman och utsockne frälse. Se Frälse,
sp. 453, och Insocknehemman.
Utsot, durk-lopp (T. durchlauf) 1. numera vanligare
diarré (af Grek. dia, igenom, och rhein, flyta),
med., ett tillstånd, då tarmuttömningarna antagit en
lösare konsistens än normalt. Orsaken kan vara dels en
minskning af vätskeuppsugningen ur tarminnehållet,
dels en abnorm afsöndring af vätska från
tarmslemhinnan. En minskning af uppsugningen kan stå i
sammanhang med en ökning af tarmperistaltiken, hvarvid
födan alltför hastigt drifves genom tarmen. Detta är
den vanliga orsaken till diarré vid dietfel, då födan
genom sin mängd eller beskaffenhet åstadkommer en
sådan retning å tarmen, att dess muskulatur försättes
i en alltför liflig verksamhet. Dessutom förändras
tarmens slemhinna under vissa sjukliga förhållanden
så, att dess uppsugningsförmåga nedsättes, och
vanligen tillkommer i dylika fall en mer eller mindre
riklig vätskeafsöndring från slemhinnan. Båda dessa
omständigheter medföra lösa tarmuttömningar. Vid
kolera t. ex. eger en synnerligen riklig
vattenafsöndring rum i sammanhang med att
tarmslemhinnans epitel afstötes, och uttömningarna få ett
risvattenliknande utseende. Vid tyfoidfeber är
tarmslemhinnan äfvenledes säte för sjukliga processer,
och uttömningarna erhålla ett karakteristiskt,
ärtpuréliknande utseende. I många fall kan man
sålunda af tarmuttömningarnas utseende sluta sig till
naturen af de sjukliga processerna i tarmkanalen. –
För att stilla en diarré, som beror på en ökning
af tarmperistaltiken, nyttjar man opium. I sådana
fall, der man kan antaga, att diarrén förorsakas
af olämpliga födoämnen, som reta tarmen, söker man
aflägsna dessa, och i vissa fall kunna då lindrigare
afförande medel göra god nytta. Jfr Tarmkatarr.
J. E. J-n.
Utstein, vanligen kalladt Klosterön l. Kloster, ö i
Buknfjorden, nära Stavanger, är en gammal kungsgård,
der redan Harald Hårfagre brukade vistas, hvarför han
också i ett qväde kallas »Ökongen, som paa Utstein
bor». På U. anlades, troligen vid midten af 13:de
årh., ett åt S:t Laurentius helgadt augustinkloster,
hvilket första gången omtalas 1286 och egde bestånd
till 1537. Klostret tyckes aldrig hafva varit rikt;
såsom verldslig förläning omfattade det 1661,
förutom de s. k. »S:t Olafs grunde» i Stavanger,
139 landtgårdar. Det såldes år 1662. Under senare
tider har hufvudgården egts af slägterna Garman
och Schancke. Klosterbyggnaderna äro nu inredda till
enskilda bostäder. Kyrkans skepp är blott en ruin,
men koret tjenar som kyrka åt U. socken. Till klostret
hörde under medeltiden S:t Olafs kyrka i Stavanger,
och af Kristian II fick det Saurbö kungliga kapell.
Y. N.
Ut-Sten. Se In-Sten.
Utstrålningsförmåga, emissionsförmåga, fys. Om
en kropp är uppvärmd till högre temperatur än
omgifningen, utstrålar han värme, hvarigenom hans egen
temperatur sänkes och de honom omgifvande kropparna
uppvärmas, tills temperaturjämnvigt inträder. Detta
värme, som öfvergår mellan två på afstånd från hvarandra
belägna kroppar, kallas strålande värme och utgöres
af vibrationer i ljusetern. Det skiljer sig också
från ljuset i fysikaliskt afseende endast genom
sin mindre vibrationshastighet och i fysiologiskt
genom sin oförmåga att göra intryck på synsinnet,
och det kallas derför ofta äfven mörkt värme. För
att det värme, som utstrålar från en kropp, skall
kunna träffa en annan på afstånd, erfordras, att det
skall kunna genomgå mellanliggande ämnen utan att
uppvärma dem, eller, med andra ord, passera igenom
dem utan att absorberas. Sålunda uppvärmas väggarna
i ett rum direkte af det värme, som utstrålar från
kakelugnen, utan att luftenlägger något hinder i
vägen. Likaså uppvärmes marken af solstrålarna
till höga värmegrader, ehuru atmosferen i sina
högre lager, genom hvilka solstrålarna passerat,
bibehåller en temperatur af många grader under
fryspunkten. Kropparnas förmåga att utstråla
värme till omgifningen är, liksom deras förmåga
att absorbera det värme, som träffar deras yta,
i väsentlig mån beroende på beskaffenheten af deras
ytor. De tal, som uttrycka relativa värdet af olika
kroppars utstrålningsförmåga, äro desamma, som
gälla för deras absorptionsförmåga, och återfinnas
för några ämnen i tabellen i art. Absorption 4.
R. R.
Utsträckning, fys., är den för alla kroppar gemensamma
egenskapen att intaga ett rum. En kropps utsträckning
i en viss riktning mätes med längdenheter.
Utströmning, fys. En vätska säges utströmma ur ett
kärl, när hon, under inflytande af det på henne
verkande trycket, i form af en »stråle» (pelare,
tråd, band o. s. v.) lemnar kärlet genom en i detsamma
anbragt öppning. Den hastighet, hvarmed detta sker,
utströmningshastigheten, är nära lika stor med den
hastighet, som en kropp skulle förvärfva genom fritt
fall i lufttomt rum ett vägstycke lika med presshöjden
(se d. o.), d. v. s. öppningens djup under vätskans
yta, förutsatt att alla punkter af öppningen befinna
sig på nära samma djup under ytan (»Torricellis
teorem», se Torricelli). Är öppningen anbragt
i en horisontal botten, blir strålen lodrät, men
sammandrages till en början och delar sig slutligen
i droppar, hvilka ömsevis antaga en utplattad eller
långsträckt form. Om åter öppningen är uttagen
i en sidovägg, bildar strålen en parabel, dervid
åskådliggörande en kastad kropps bana. Utpressas
vätskan uppåt, bildas en springbrunn, hvars stighöjd
skulle vara lika med presshöjden, om icke friktionen
mot utströmningsöppningen, luften och de nedfallande
vätskepartiklarna minskade densamma. Möter strålen ett
hinder, en skifva eller dylikt, utbredes vätskan ofta
till tunna, sammanhängande hinnor, hvilkas uppkomst
förklaras dels ur rörelsen, dels ur kohesionen mellan
vätskepartiklarna. En egendomlig företeelse, först
studerad af Newton, är strålens sammandragning. Denna
kan hindras genom s. k. ansats- l. tillsatsrör (se
d. o.). En annan egendomlig företeelse är dropparnas
vibration. Denna, liksom sjelfva upplösningen i
droppar, kan ses med tillhjelp af ett stroboskop
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
