Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vattenstånd, vattenhöjd, hydrograf. - Vattenstämpel (T. wasserzeichen, Fr. marque filigrane, Eng. water-mark), i papper anbragta genomskinliga teckningar, siffror, bokstäfver l. dyl. - Vattensvinslägtet. Se Hydrochoerus - Vattensvullnad. Se Oedem - Vattensystem, flodsystem. Se Flod - Vattensåga, bot., stundom brukadt namn på »dyborren» (se Stratiotes aloides) - Vattentrycksmaskiner. Se Vattenpelaremaskiner - Vattentät. Se Waterproof - Vattenuppfordringsmaskiner är ett gemensamt namn för många olika maskiner, hvilka användas för att upplyfta vatten från en lägre till en högre nivå - Vattenur, ett slags redan hos forntidens assyrer samt greker och romare nyttjade tidmätningsinstrument
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
delvis nedsänkt i vattnet. Å denna skala afläses
vattenståndet. Denna anordning medför emellertid i
många fall den olägenheten att vågsvallet försvårar
afläsningen. Numera begagnas för noggrant bestämmande
af vattenståndets förändringar och medelvärde följande
inrättning. En murad brunn eller ett lodrätt rör af
metall eller trä förenas vid bottnen (vid de svenska
stationerna på ett djup af 1,5–2 m.) genom ett vågrätt
rör med den sjö eller det haf, hvars vattenstånd
skall mätas. Enligt lagen för kommunicerande kärl
står vattenytan i brunnen på samma höjd som utanför,
under det att vågsvallets inverkan på denna yta
blir nästan omärklig. I brunnen nedsänkes ett
flöte, som uppbär en lodrät skala (vanligen delad i
centimeter). Intill skalan är anbragt ett fast märke,
hvars höjd öfver vattenytan sålunda kan afläsas å
skalan. Då man icke alltid kan lita på att detta
märke är orubbligt, bestämmes tid efter annan genom
afvägning dess höjd i förhållande till en fixpunkt i
närheten. Sådana peglar inrättas äfven för oafbruten
sjelfregistrering af vattenståndet, hvarvid en med
flötet förbunden penna uppritar en kurva å en tafla,
som genom ett urverk förflyttas vinkelrätt mot pennans
rörelseriktning. I Sverige finnas sjelfregistrerande
peglar vid Kungsholms fästning utanför Karlskrona,
Landsort, Varberg och Ystad (sedan 1886), på
Skeppsholmen i Stockholm (sedan 1888) samt vid
Björns fyr i Geflebukten och vid Ratan i Vesterbotten
(sedan 1891). Peglar af enklare form, hvilka afläsas
en gång i dygnet, finnas vid några andra fyrplatser
på Sveriges kuster samt på 6 ställen i Mälaren. Dessa
arbeten ledas och öfvervakas af Nautisk-meteorologiska
byrån i Stockholm (se denna). Dessutom finnas
på många ställen i Sverige, i hamnar, insjöar,
elfvar, åar och kanaler, vattenståndsmätare af
ofvanbeskrifna enkla slag, å hvilka genom kommuners
eller enskildas försorg vattenståndet mer eller mindre
regelbundet afläses. Från flere af dessa ställen
eger man i behåll mångåriga observationsserier.
N. E–m.
Vattenstämpel (T. wasserzeichen, Fr. marque
filigrane, Eng. water-mark), i papper anbragta
genomskinliga teckningar, siffror, bokstäfver l. dyl.,
som synas tydligt, först när man håller papperet
mot ljuset. Om vattenstämpels frambringande se
Papper, sp. 725. Vattenstämplar tjena å banksedlar,
stämpelpapper o. dyl. såsom kännemärke på äktheten,
å brefpapper ofta såsom prydnad, å annat, i synnerhet
svenskt fabrikat, såsom fabrikens skyddsmärke,
som tilllika erbjuder köparen en viss garanti
för papperets höga qvalitet. – Vattenstämpeln
var ifrån början antagligen fabriksmärke;
efter stämpeln fingo åtskilliga papperssorter
sitt namn, t. ex. imperial (kejsarekrona), regal
(konungakrona). Alltsedan 1300-talet har bruket af
vattenstämpel förekommit. Bland märken må nämnas
ankare, glob, drufklase, enhörning, narrkåpa,
posthorn, bikupa (från slutet af 1700-talet), lejon,
enskildes och korporationers vapen, en bokstaf,
ett årtal (1742). Den veterligt äldsta svenska
vattenstämpeln (tre kronor) förekommer i ett 1567
utfärdadt plakat. Regenternas namnchiffer
(måhända redan under Johan III:s, men säkert fr.
o. m. Gustaf II Adolfs tid) och vapen nyttjades
ofta. Äfven enskilda personer eller ätter (Brahe,
Oxenstierna, De la Gardie) hade redan under
1600-talet sina vapen som vattenstämpel i likhet
med våra dagars monogram. Vattenstämpeln kan
vara af vigt, då det gäller att bestämma ett
tvifvelaktigt dokuments äkthet eller en kopias ålder.
Också har studiet af vattenstämplar (särskildt af
1300- och 1400-talets) på flere håll antagit en
rent vetenskaplig karakter. I svenska arkiv och
bibliotek har öfverkammarherren grefve A. Lewenhaupt
anställt forskningar och samlat afritningar (förvarade
på Sjöholm) af öfver 5,000 olika vattenstämplar
(hufvudsakligen tillhörande Nord-Europa).
Vattensvinslägtet. Se Hydrochoerus.
Vattensvullnad. Se Oedem.
Vattensystem, flodsystem. Se Flod.
Vattensåga, bot., stundom brukadt namn på »dyborren»
(se Stratiotes aloides).
Vattentrycks maskiner. Se Vattenpelaremaskiner.
Vattentät. Se Waterproof.
Vattenuppfordringsmaskiner är ett gemensamt namn
för de många olika maskiner, hvilka användas för att
upplyfta vatten från en lägre till en högre nivå. De
förnämsta af dem äro pumpar (se d. o.) af olika slag,
men för öfrigt gör man bruk af en mängd olikartade
inrättningar för samma ändamål. Så t. ex. använder
man i Holland ett slags skofvelhjul, hvilka sättas
i rörelse af vindhjul. Deras verkan är motsatt
ett vanligt underfallshjuls. Äfven har man användt
cellhjul (till utseendet liknande öfverfallshjul),
med hvilka vattnet lyftes upp i kärl
l. celler. En annan vattenuppfordringsmaskin
utgöres af ett hjul med spiralformiga
skiljeväggar, efter hvilka vattnet under
rotationen småningom uppstiger. I vidsträckt
skala har man användt kedjepumpar l.
paternosterverk (se d. o.). En af de äldsta
vattenuppfordringsmaskiner är den »archimediska
skrufven».
Vattenur, ett slags redan hos forntidens assyrer
samt greker och romare nyttjade tidmätningsinstrument,
i hufvudsak konstruerade så, att vatten får rinna ur
ett kärl ned i ett annat. Enklaste formen af vatten-ur
är den i art. Klepsydra beskrifna, som företer
motsvarighet till timglaset. En förbättring bestod
deri att man lät vätskemängden i det öfre eller
undre kärlet angifva tidsförloppet å en graderad
skala. Sedermera ersattes den sistnämnda af en
urtafla: i dennas midt finnes en visareaxel, kring
hvilken är lindadt ett snöre med en vigt i den ena
änden och i den andra en »flottör». Denna, som hvilar
på det undre vattnets yta, höjer sig i mån af vattnets
stigning, hvarvid motvigten sjunker och kringvrider
visaren. Genom jämnt tillflöde hålles vattenståndet
alltid lika högt i den öfre behållaren, så att vattnet
nedrinner derur med ständigt lika hastighet till
följd af det ständigt lika trycket. Denna form af
vatten-ur bibehöll, oaktadt den ringa noggranheten
i dess tidmätning, under den senare medeltiden och
ända in på 1600-talet sin plats bredvid det då ganska
ofullkomliga hjuluret. Dygnets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
