Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vaucluse. 2. (Lat. Vallis Clausa) By i ofvannämnda depart. - Vaucorbeil, Auguste Emanuel - Vaucouleurs, stad i franska depart. Meuse - Vaud, Pays de Vaud, T. Waadt l. Waadtland, kanton i sydvestra Schweiz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
berömd såsom Petrarcas vistelseort 1337–53. Mellan
lodräta, ända till 120 m. höga klippväggar upprinner
ur en grotta den af skalden besjungna Sorgues, en
eljest obetydlig flod, som redan nära sitt ursprung
är ovanligt vattenrik (äfven under torka 20 kbm. i
sekunden, ungefär 1/3 af Seines vattenmängd i
Paris), och som efter 40 km. faller ut i Rhône 7
km. ofvanför Avignon. I närheten af Sorgues’ källa
restes 1809 en pelare till minne af skalden. Platsen,
der hans hus stått, visas ännu. Hvad som, med orätt,
kallas Petrarcas slott äro ruinerna af ett slott,
som tillhörde hans vän kardinal Ph. de Cabassol,
biskop af Cavaillon.
Vaucorbeil [våkårbä’j], Auguste Emanuel, fransk
musiker, f. 1821, gjorde sig omtyckt genom fina
och spirituella sångkompositioner samt skref äfven
violinsonater, stråkqvartetter, pianostycken, operan
Bataille d’Amour och kören La mort de Diana. År 1872
blef han regeringskommissarie för de subventionerade
teatrarna, 1878 »inspecteur des beaux arts» och 1879
direktör för Stora operan i Paris. Död 1884. A. L.
Vaucouleurs [våkulör], stad i franska depart. Meuse,
vid floden Meuse och östbanan. Omkr. 3,000
innev. Ruiner af ett slott, som är förbundet med
Jeanne d’Arcs historia (se Jeanne d’Arc, sp. 1092).
Vaud, Pays de Vaud [pei dö vå], T.
Waadt l. Waadtland, kanton i sydvestra Schweiz,
begränsad i v. af franska depart. Jura och Doubs,
i n. af kantonen Neuchâtel, Neuchâtelsjön och
kant. Fribourg, i ö. af Fribourg. Bern och Valais,
i s. af Rhône, Genèvesjön och kant. Genève. Areal
3,223 qvkm. Sydöstra delen af kantonen fylles af
de yttersta utlöparna af Bern-alperna (Diablerets,
3,251 m., Dent de Morcles, 2,938 m.), vestra delen af
Juras parallel-kedjor (Mont Tendre, 1,680 m., Dole,
1,678 m., Chasseron, 1,611 m.). Mellan Alperna och
Jura utbreder sig från Neuchâtel- till Genèvesjön
den bördiga högslätten, hvilken i s. faller brant mot
Genèvesjön. Norra hälften af kantonen tillhör Rhens
flodområde (Sarine och Orbe l. Thièle genom Aar),
södra delen Rhônes och Genèvesjöns (tillflöden Grande
Eau, Veveyse och Venoge). Af sjöar må utom Genève-
och Neuchâtelsjön nämnas den af Broye genomflutna
Morat och Joux-sjön i Jura. Klimatet är efter höjd
och läge mycket olika. Mildaste klimatet hafva de
förtjusande strandlandskapen vid Genèvesjön och högra
sidan af Rhône-dalen. Årstemperaturen vid Montreux
vid Genèvesjön är 10,3° C., vintertemperaturen 2,1°,
sommartemperaturen 18,5° C. – Folkmängden uppgick
1880 till 238,730 pers. (deraf 91 proc. reformerta,
7,6 proc. katoliker, 89 proc. fransktalande,
9 proc. tysktalande) och 1888 till 251,297
pers. Vigtigaste näringskällorna äro jordbruk på
högslätten, vinodling i Rhônedalen och vid Genèvesjön
samt boskapsskötsel i Alperna och Jura. Omkr. 62
proc. af arealen äro odlad jord, ängar och betesmarker
m. m., 21 proc. skog, 2 proc. vingårdar och 15
proc. improduktiv mark. 1886 egde kantonen 15,350
hästar, 91,000 nötkreatur, 48,500 svin, 30,200 får
och 16,000 getter. Bergsbruket lemnar koksalt, qvarn-
och byggnadssten
samt något brunkol. Industrien, som ger uppehälle
åt 27 proc. af befolkningen, företrädesvis i Jura,
lemnar ur, speldosor, jernvaror, cigarrer, choklad
och kondenserad mjölk, hvilka jämte vin, nötboskap och
trävaror äro de förnämsta exportartiklarna. En vigtig
förvärfskälla är turisttrafiken vid Genèvesjön och
i alplandet. Bekanta som klimatiska kurorter äro
Montreux och dess omgifning, Bex och Grande Eaus
dal (Ormont-dessus och O.-dessous). Hufvudstad
är Lausanne. Andra märkligare orter äro
Nyon. Morges och Vevey vid Genèvesjön, Yverdon vid
Neuchâtelsjön, Moudon, Payerne och Avenches på
högslätten samt de historiskt bekanta Granson
och Chillon. Jernvägarna hafva en längd af
270 km., oberäknadt en »ligne régionale» på
landsvägen mellan Lausanne och Échallens samt
kabelbanor mellan Lausanne och Ouchy samt mellan
Territet och Glion. – Författningen, af 1885,
är representativ-demokratisk med fakultativt
referendum och initiativ rörande lagar m. m. samt
obligatoriskt finansreferendum rörande utgifter
af mer än 1/2 mill. frcs. Stora rådet (1 medlem
för 300 röstberättigade), valdt af folket, är den
lagstiftande, statsrådet (sju medlemmar, valda af det
förra) den verkställande myndigheten. Kalvinisterna
äro delade mellan nationalkyrkan och den pietistiska
fria kyrkan. Katolikerna lyda under biskoparna af
Lausanne (Fribourg) och Sion. Jämte de obligatoriska
primärskolorna och de många sekundärskolorna och
privatinstituten finnas af högre läroanstalter
i Lausanne en akademi med fyra fakulteter, en
högre industriskola samt ett lärare- och ett
lärarinneseminarium.
Tidigt bebodt, såsom funna pålbyggnader ådagalägga,
kom landet genom Julius Caesars seger vid Bibracte
(58 f. Kr.) under romarna och koloniserades af dem
så fullständigt, att det alltsedan förblifvit ett
romanskt land trots eröfringar genom burgunderna (i
5:te årh.) och frankerna (532). Det bildade en del
af Karl den stores rike, kom 888 till Öfre Burgund
och med detta 1032 till Tyska riket, hvarefter
det förlänades till huset Zähringen. Sedan detta
utslocknat (1218), eröfrade grefvarna af Savojen
småningom större delen af landet. Biskopen af Lausanne
behöll emellertid den verldsliga makt, som konungen
af Burgund 1011 förlänat honom och blef riksfurste
1270. I 15:de årh. började Bern utvidga sig på
Savojens bekostnad med det område, som nu motsvarar
V., samt påtvang det underkufvade landet reformerta
läran. 1798 slet landet sig med fransmännens hjelp
löst från Bern och förklarade sig för en egen
fristat under namn af Lemanska republiken, hvilken
s. å. ingick i Helvetiska republiken såsom kantonen
Leman. Dess område var detsamma som den nuv. kantonens
med afdrag af Avenches och Payerne, hvilka tillkommo
först 1803. Genom mediationsakten af 1803 blef V. en
sjelfständig kanton i schweiz. edsförbundet och
gaf sig en representativ-demokratisk författning,
som 1831 reviderades i demokratisk riktning. I
Sonderbundskriget stod V. på de liberala kantonernas
sida och antog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
