Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wien ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Öfver byggnaden, som äfven innehåller stadsbiblioteket
och stadens historiska museum, reser sig ett
100 m. högt torn, krönt af en i koppar drifven
banérförare. Midt emot rådhuset på inre sidan af
Ringstrasse ligger Hofburgteatern (i senrenaissance,
af Semper och Hasenauer, öppnad 1888). På yttre
sidan ligga längre fram riksrådsbyggnadcn, i
grekisk stil, af Hansen (1883), justitiepalatset,
i tysk-italiensk renaissance, af Wielemans (1875–81),
samt midt emot Hofburg och Burgthor, på ömse sidor om
Maria-Theresiaplatz (med kejsarinnans sittande staty
af Zumbusch, 1888), de k. k. hofmuseerna (i vester
det naturhistoriska, i öster det konsthistoriska
museet), tvänne till det yttre hvarandra fullt lika
byggnader i italiensk högrenaissance, byggda 1872–89
af Hasenauer, delvis med begagnande af Sempers
planer, och längre bort de bildande konsternas
akademi (i renaissancestil, af Hansen, 1872–76)
och på Ringstrasses inre sida Operahuset (bygdt
1861–69 i fransk ungrenaissance af van der Nüll
och v. Siccardsburg), hvars lika rika som smakfulla
inre dekoration täflar med operans i Paris. Utmed
Ringstrasses östra del ligga stadsparken med
kursalong, österrikiska museet för konst och industri
och Kunstgewerbeschule, båda byggda på 1870-talet i
italiensk renaissance af Ferstel.
Äfven stadsdelarna utanför Ringstrasse ega många
framstående moderna byggnader, bl. a. i Landstrasse:
k. k. lustslottet Belvedere (bygdt 1693–1724 för
prins Eugène af Savojen), som till för ett par år
sedan egde rika samlingar af taflor, antiqviteter,
kuriosa och vapen (Ambras-samlingen), hvilka nu äro
flyttade till konsthistoriska hofmuseet; i Wieden:
tekniska högskolan, Teresianska riddareakademien
(fordom k. k. lustslottet Favorite); i Favoriten:
den ofantliga arsenalen med museum, kadettskola
och verkstäder af olika slag; i Josefstadt:
Militärgeografiska institutet, Czerninska palatset
(med tafvelgalleri); i Alsergrund: allmänna sjukhuset,
i storlek ej öfverträffadt af något i Europa (det
upptager en areal af 10 har och har 2,000 sängar),
dårvårdsanstalten (med rum för 700 sjuka), Josephinum
(den medicinsk-kirurgiska Josefsakademien, stiftad
1784 af kejsar Josef II) samt Liechtensteinska
tafvelgalleriet, det största enskilda i W.
W. är medelpunkten för Österrikes intellektuella lif,
särskildt hvad angår den tyska delen af riket. Dess
universitet, stiftadt 1365, med 4 fakulteter, af
hvilka den medicinska åtnjuter europeiskt anseende,
har öfver 6,000 studenter och omkr. 350 lärare samt
är försedt med ett bibliotek om 430,000 bd och andra
samlingar. En annan högskola är den tekniska (grundad
1815, reorganiserad 1872), en tredje akademien för
de bildande konsterna (grundad 1707, reorganiserad
1872) och en fjerde landtbrukshögskolan (grundad
1872). Vidare finnas: en högre bildningsanstalt för
sekularprester, en evangel.-teologisk fakultet,
en handelsakademi, en orientalisk akademi för
utbildning af diplomater i Orienten (grundad 1754;
med en värdefull samling orientaliska manuskript),
ett musikkonservatorium, krigsskola (för generalstaben), en högre
artilleri- och en högre genikurs, regementsofficers-,
intendentur- och militärläkarekurser, teknisk
militärakademi samt ett större antal gymnasier,
realskolor, yrkesskolor, folk- och borgareskolor
samt privata och fackläroanstalter, ärkebiskopliga
seminariet och klerikalseminariet för grekiska
katoliker, pázmányska kollegiet för prester från
ungerska stift, institutet för officersdöttrar,
salesianerinnornas uppfostringsanstalt, Teresianska
riddareakademien (stiftad 1749 och 1751 för unga
adelsmän, sedan 1849 öppen äfven för icke adliga)
m. fl. Få europeiska hufvudstäder ega värdefullare
samlingar än W. De största konstsamlingarna äro det
konsthistoriska hofmuseet, innehållande fornsaker
(asiatiska, egyptiska, grekiska, etruskiska och
romerska), mynt och medaljer, vapen, konstindustriella
föremål, tafvelgalleri (oöfverträffadt med afseende
på arbeten af venezianer, Dürer och Rubens) samt
aqvareller och handteckningar, konstakademiens
(stift. 1692) samlingar: tafvelgalleri, 17,000
handteckningar och aqvareller, 61,000 kopparstick
och träsnitt samt 5,000 fotografier, österrikiska
museet för konst och industri, hvarjämte många
adliga palats innehålla tafvelgallerier, som äro
tillgängliga för allmänheten. Samlingar af andra slag
äro: det naturhistoriska hofmuseet, bestående af
mineralogiska, botaniska och zoologiska samlingar,
som täfla med de berömdaste af detta slag, stadens
historiska museum jämte vapensamling, arsenalens stora
och sevärda museum (der Gustaf II Adolfs vid Lützen
burna kyller förevisas), geologiska riksanstaltens
samlingar och flere andra. Synnerligen många äro
instituten och föreningarna, som främja konst,
vetenskap och andra allmännyttiga ändamål. Främst
står k. k. vetenskapsakademien. Den stiftades 1846
och består af en matematisk-naturvetenskaplig och en
historisk-filosofisk klass. Vidare höra hit geologiska
riksanstalten, centralanstalten för meteorologi
och jordmagnetism, militärgeografiska institutet,
som gjort sig kändt för sina utmärkta arbeten på
kartografiens område, statistiska centralkommissionen,
Wiens konstnärsförbund, österrikiska konstföreningen
m. fl., tillsammans mer än 2,000. Stadskommunen, med
den utsträckning den då hade (55,4 qvkm.), räknade
1880 726,105 innev. Vid 1890 års folkräkning hade
den inre staden 67,029 innev, och hela stadskommunen
(232,9 qvkm) 1,364,548 innev., deraf 22,651 i tjenst
varande militärer. W. är således till folkmängden den
fjerde bland Europas hufvudstäder (efter London, Paris
och Berlin). Befolkningen är af en kosmopolitisk och,
liksom monarkien i sin helhet, heterogen karakter. Det
tyska elementet har dock fortfarande öfvervigten, men
antalet magyarer, tsjecher och andra slaver är dock
ganska stort. Ingen befolkning har större yttre likhet
med Parisbefolkningen än Wiens. Varmhjertad, redbar,
med en gladtighet i lynnet, som blifvit allbekant,
är wienaren, liksom parisaren, stor älskare af nöjen
och lustbarheter, dans och skådespel, men liksom denne
äfven arbetsam, sparsam och nykter. Strauss, Lanners
och Gungls fädernestad förser den civiliserade dansande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
