Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wien ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verlden med dansmusik. Operan, särskildt i sin
gladare form, blomstrar, och W:s skådespelare uppbära
med framgång ett traditionelt anseende. De förnämsta
teatrarna äro hofoperan (endast opera och ballett) och
Hofburgteatern (skådespel) samt de privata Deutsches
volkstheater (skådespel och lustspel), Theater
an der Wien (skådespel, operetter), Karlteatern i
Leopoldstadt och Josefstädterteatern. En framstående
plats intager W. i musikens historia såsom hem
för Haydn, Mozart, Beethoven och Schubert. Dess
målareskola är af yngre datum, men några af dess
medlemmar, t. ex. Hans Makart, hafva förvärfvat
europeiskt rykte. Lifligast är W. om våren, innan
adeln drar sig tillbaka till sina gods, och då
bildar Pratern, en park på östra sidan om staden,
mellan Donau och Donaukanalen, glanspunkten i
sällskapslifvet. Den genomdrages af en vacker
allé af fyra rader hästkastanjer, wienarnas corso,
der i synnerhet annandag Påsk, d. 1 Maj och d. 18
Aug. (kejsarens födelsedag) den rika adeln täflar
i glänsande toaletter, ekipager och livréer. Främre
delen af Pratern, v. om hufvudallén, kallas Volks-
l. Wurstelprater (Wurstel = Hans Wurst), med
omkr. 100 vin- och ölstugor samt kaféer m. m.,
hvilka sön- och helgdagar flitigt besökas af
de lägre folkklasserna. I Pratern hölls 1873 års
verldsutställning, och af dennas byggnader qvarstå
Rotundan (1892 medelpunkten för den internationella
musik- och teaterutställningen), de båda »Pavillons
des amateurs» och maskinhallen, hvilka användas
vid stora konserter o. d., maskinhallen som stadens
lagerhus. I Leopoldstadt ligger ock Augarten,
en enkel, men storartad parkanläggning, upplåten af
Josef II för allmänheten. Andra offentliga promenader
äro den ofvannämnda stadsparken (med Schuberts
sittande marmorstaty), Volksgarten och rådhusparken,
parken framför tekniska högskolan, med staty af Ressel
(d. 1857), propellerskrufvens uppfinnare, furstarna
Liechtensteins och Schwarzenbergs trädgårdar samt
Belvedère-trädgården. Många äro sommarnöjena i W:s
vackra omgifningar. Dit höra framförallt kejserliga
lustslotten Schönbrunn, hofvets vanliga sommarbostad,
med berömd park, botanisk trädgård, ett stort menageri
o. s. v., Hetzendorf och Laxenburg, med stor och
vacker park, i hvilken, omgifvet af en sjö, ligger
Franzenburg, en efterbildning af en riddareborg
från 15:de årh. Förtjusande skogspartier erbjuda
Dornbach och Kahlenberg (438 m.), till hvilket en
kugghjulsbana går från Nussdorf vid Donau n. om W.,
och på hvars norra sluttning ligga byn Weidling
och augustinklostret Klosterneuburg, det rikaste
och äldsta i Österrike. Sydvest om W. ligger på 15
km. afstånd den romantiska Brühldalen (3 km. lång
elektrisk jernväg från Mödling på sydbanan) samt
22 km. s. om W. staden Baden med varma helsokällor
och vackra anläggningar. Äfven Wienerwald erbjuder
med sina höjder och dalar rika njutningar i naturens
sköte.
Stadens läge vid Europas förnämsta vattenväg från
v. till ö. utpekade tidigt W. som en af de stora
handelsdepoterna i östra Europa.
Marchdalen, som nedanför W. förenar sig med
Donaudalen, bildar den naturliga kommunikationsleden
med Oder och Weichsel. Men österrikiska regeringen
och Wiens stadskorporation, som underlåtit att hålla
Donau i fullt segelbart skick, hafva förlorat förmånen
att få staden till den stora Donau-metropol, som
dess geografiska läge berättigar det att vara. En
vidsträckt handel drifves icke dess mindre från
W. i spanmål, dels direkt importerad från Ungern,
dels som transitgods mellan Ryssland och södra
Tyskland. Andra vigtiga handelsartiklar äro vin,
kreatur, kolonialvaror och manufakturer af olika
slag. Sju jernvägar, hvilka genom bibanor gå till
monarkiens alla delar, utmynna i W.: kejsar Ferdinands
nordbana (1836), sydbanan (1841), österrikisk-ungerska
statsbanan (1855), vestbanan l. Elisabetbanan
(1856), Frans-Josefsbanan (1866), nordvestbanan
(1868) och Aspangbanan (1877). Spårvägar, med hästar
och ånga som drifkraft, gå genom staden och ut till
omgifningarna. Ehuru W. som industristad icke kan
täfla med andra städer af samma rang, drifves der
dock ett stort antal fabriker. Särskildt gör W. stora
framsteg på lyxindustriens olika områden, genom en
deri utvecklad fin smak. Staden fyller icke blott
sitt eget behof af de flesta lyxartiklar, utan har
äfven en betydlig export. Några af dess alster, såsom
finare snickeriarbeten och sjöskumspipor, exporteras
öfver hela, Europa. I läderarbeten och galanterivaror
täflar W. med Paris, och bland alster af mera solid
karakter må nämnas maskiner och andra jernarbeten,
vagnar, pianon, bomullsvaror och siden. Äfven W:s
öl anses utmärkt.
Stadens förvaltning handhafves af ett
kommunalråd af 120 medlemmar, med magistraten
som verkställande myndighet. Stadens budget
öfverstiger 30 mill. kr. Klimatet är ombytligt,
och hastiga temperaturfall äro icke ovanliga. Godt
källvatten erhålles genom en från Schneeberg
(nära 95 km.) ledd murad kanal (se Vattenledning,
sp. 385–386). Dödsprocenten utgör 25–27 pro mille.
Historia. I flere århundraden fyllde W. en vigtig
plats som Europas och kristenhetens mest framskjutna
bålverk mot turkarna. W:s historia börjar i de
första åren af den kristna tideräkningen med romarnas
eröfring af den keltiska orten Vindomina l. Vindomna,
som romarna gjorde till ett befäst läger (Vindobona),
hvilket skulle beherska Donau och skydda rikets norra
gräns. Marcus Aurelius dog der 180 e. Kr. Mot slutet
af 3:dje årh. blef det ett municipium och blomstrade
som säte för romersk civil- och militärmakt till
avarernas infall omkr. 588. Då försvinner det romerska
Vindobona ur historien, ehuru det ej är antagligt,
att avarerna, som bodde i befästa läger, skulle hafva
förstört det romerska municipiet. Ett stadssamhälle
(»civitas») W. förekommer först i en handling från
1130, och 1156 blef det hertig Henrik Jasomirgotts
hufvudstad och residens. Korstågen verkade kraftigt
på stadens utveckling till följd af den trafik de
drogo genom staden, så att vid Babenbergska ättens
utgång och under landets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
