Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vierwaldstättersjön ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ungdomsvännen» och »Verdandis småskrifter» har han
författat flere häften. W. var 1862 medstiftare
af sällskapet Idun (se d. o.) i Stockholm och har
alltjämt varit dettas sammanhållande kraft. 1863
begynte han tillsammans med A. Key en serie offentliga
föreläsningar i hufvudstaden, hvilka sedermera
öfvertogos och leddes af en kongl. direktion, till
dess det till dennas förfogande ställda statsanslaget
indrogs. W. är i vida kretsar känd och uppskattad
såsom sällskapsman med aldrig sinande humor och en
märkvärdig förmåga att blixtsnabbt uppfatta samt
i talets form belysa en situation, på en gång
lekande och meningsfullt, hvarvid exemplifieringen
hemtar styrka ur hans ovanligt omfattande beläsenhet
och minne.
3. Wieselgren [vis-], Per Sigfrid,l ämbetsman,
politiker, nykterhetsfrämjare och vitter författare,
den föregåendes broder, föddes d. 26 Nov. 1843 i
Vesterstads församling i Skåne. Han blef student i
Upsala 1861 och filos. doktor 1869 samt undergick i
Lund examen till rättegångsverken 1870. Inskrifven
såsom auskultant i Göta hofrätt 1870, blef han 1872
tredje rådhuskanslist i Göteborg och s. å. vice
häradshöfding, 1874 sekreterare i Göteborgs
poliskammare och 1884 justitierådman i samma stad. Han
utnämndes 1885 till generaldirektör och chef för
Fångvårdsstyrelsen. – Sedan W. i Göteborg gjort
sig bemärkt såsom föreläsare och genom uppsatser
i pressen, anförtroddes tidigt kommunala uppdrag
åt honom, och några år senare fick han tillfälle
att göra sig gällande på politikens område. Han
var 1876–87 en af Göteborgs stads representanter
i riksdagens Andra kammare och slöt sig från
början till kammarens s. k. center, inom hvilken
han efter några år intog en ledande ställning. De
moderatliberala och frihandelsvänliga åsigter han der
lade i dagen har han fortfarande förfäktat i Första
kammaren, dit han hösten 1887 invaldes af Göteborgs
stad. Till 1878 års kyrkomöte var W. vald såsom
suppleant inom både Göteborgs och Skara stift. I sin
verksamhet på fångvårdens område har han fullföljt
hvad hans föregångare G. Fr. Almqvist påbörjat,
i syfte dels att genom utvidgad tillämpning af
cellsystemet undantränga gemensamhetsfängelset i
möjlig mån, dels att genom lämpligt ordnande af de
frigifnes rätt att förfoga öfver sin arbetsförtjenst
samt genom främjande af verksamheten för deras
understödjande motverka deras återfall i brott. I
förstnämnda syfte har ett genomgripande steg tagits
genom lagen d. 29 Juli 1892 om straffarbetes och
fängelsestraffs verkställande i enrum; det sista
manliga gemensamhetsfängelset (i Landskrona) utrymdes
1889 och är nu ombildadt till en tvångsarbetsanstalt,
och den sista, å Vaxholm-Rindö förlagda qvarlefvan
af krono-arbetskompanierna flyttades 1891 till
Svartsjö nya tvångsarbetsanstalt. Det andra
syftemålet har främjats genom reglementet d. 24
Okt. 1890 ang. fångars arbetspremier samt genom
fortsatt åvägabringande af fångvårdsföreningar
och deras sammanknytande med centralföreningen i
Stockholm. W. har utsetts till Sveriges ombud vid
åtskilliga utländska kongresser för
fångvårdsärenden. Han kallades 1884 till ledamot af förstärkta
lagberedningen. – I striden mot spritdryckernas
sociala härjningar har W. deltagit nitiskt. Vald till
ledamot af Göteborgs utskänkningsbolags styrelse
1874, genomförde han flere nykterhetsfrämjande
reformer i öfverensstämmelse med »Göteborgssystemets»
ursprungliga syfte (se Nykterhetsrörelsen,
sp. 1558). I sin 1880 utg. skrift Om svenska
bränvinslagstiftningen 1855–77 öppnade han fejd
mot 1878 års komités förslag att frångå 1855 års
grunder för bränvinslagstiftningen, med den påföljd
att dessa planer omintetgjordes och W. insattes
i komitén, som dervid fick i uppdrag att afgifva
förslag om beskattning af maltdrycker. Äfven i den
internationella dryftningen af denna stora fråga
har W. deltagit. Hans skrift Göteborgssystemet,
dess uppkomst, syften och verkningar (1881) har på
begäran öfversatts till både engelska och tyska
(1882; 2:dra uppl. 1886). De uppsatser, i hvilka
han 1883 drog i härnad mot den s. k. ringrörelsens
bränvinspolitik, öfversattes till tyska (»Der
branntwein im programme der arbeiterringe», 1884),
och hans efter det nykterhetsvänliga partiets
seger vid 1885 års riksdag utgifna redogörelse
för striderna om svenska bränvinslagstiftningen
1835–85 öfversattes i »Wissenschaftliche beiträge
zum kampf gegen den alcoholismus» (1885) och i
den engelska tidskriften »The temperance record»
(1886). W. utsågs till ledamot i 1886 och 1889 års
kommissioner för utgifvande och spridande af skrifter
till nykterhetens befrämjande och vardt efter M. Huss’
afgång ordförande i den senare kommissionen. –
W. skref såsom student en i »Svensk månadsskrift»
1864 införd monografi, Riksdagen i Norrköping 1800,
en disputation Om svenska riddarhuset och dess ätter
(1869) och, under signaturen Sixten Wird, en samling
berättelser och reseskisser: Fantasi och verklighet
(1865), efterföljda af dylika i »Ny illustrerad
tidning» och »Förr och nu». Andra alster af hans
penna äro Om de arbetande klasserna i historien och
nu (1872), Ur Göteborgs häfder (1878), Ur barnens
verld (2 bd, 1879–82) samt de under signaturen
Horatio utgifna romanerna En man öfver bord (1882,
2:dra uppl. 1892; dansk öfvers. 1886) och Genom
hvirflarne (2 bd, 1891), hvilka väckt stort uppseende
genom de lefvande kulturbilder, som deri innehållas,
jämte stilens mognad samt den djupa öfvertygelse och
ovanliga grundlighet, hvarmed religiösa spörsmål deri
dryftas. Dessutom har W. författat uppsatser i »Nytt
juridiskt arkiv», i »Tidskrift för Göteborgs och
Bohus läns fornminnen», i »Centralföreningens till
stöd för frigifna årsskrift» m. m. Han valdes 1874
till ledamot af Vet. och Vitt. samhället i Göteborg.
Wiesloch [vis-], stad i badenska kretsen
Heidelberg, vid Leimbach, en biflod till Rhen. 3,318
innev. (1885). I närheten af W. stod i April 1622
ett slag, i hvilket markgrefven Georg Fredrik af
Baden-Durlach och Ernst af Mansfeld segrade öfver
Tilly.
Wiesner [vis-], Julius, österrikisk botaniker,
f. 1838, blef 1868 e. o. professor i växtanatomi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
