Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vierwaldstättersjön ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och växtfysiologi i Wien, 1870 lärare
vid forstakadeinien Mariabrunn samt
1873 ord. professor i Wien och direktor för
universitetets växtfysiologiska institut, hvars
mönstergilla inrättning är hans verk. W. har
fullkomnat metoderna för den experimentella
forskningen på växtfysiologiens område. Han är
grundläggare af en vetenskaplig råvarukännedom
med mikroskopets tillhjelp, och han har på
senare tid bl. a. lagt en ny grund åt läran om
organisationen af den vegetabiliska cellväggen,
hvilken han visat vara lefvande. Bland hans arbeten
märkas Die rohstoffe des pflanzenreichs (1873), Die
entsteltung des chlorophylls in der pflanze (1877),
Die heliotropischen erscheinungen im pflanzenreich
(2 bd, 1879–80), Da bewegungsvermögen der pflanzen
(1881), Elemente der wissenschaftl. botanik (2
bd, 1881–85; bd I, 3:dje uppl. 1890) samt Die
elementarstruktur und das wachstum der lebenden
substanz (1891). W. blef 1882 ledamot af Wiens
vetenskaps-akad. (i hvars »Sitzungsberichte» han
offentliggjort en mängd af sina forskningar och rön)
och är sedan 1887 led. af Vet-rsoc. i Upsala.
Viète [viät], François, fransk matematiker, född
i Fontenay (Poitou) 1540, blef efter afslutade
juridiska studier advokat i Paris, var sedermera
någon tid ledamot af parlamentet (öfverdomstolen) i
Rennes och utnämndes 1580 till »maître de requêtes»
vid parlamentet i Paris, i hvilken egenskap han
1589 åtföljde parlamentet vid dess förflyttning till
Tours. Död i Paris 1603. Den tid, som icke upptogs
af ämbetsgöromalen, egnade V. med stor framgång åt
matematiska studier och forskningar, särskildt inom
algebran och eqvationsteorien, hvars grundläggare
han i viss mening kan kallas. Så förbättrade han
väsentligen det algebraiska beteckningssättet
genom att konseqvent använda bokstäfver äfven för
att utmärka de bekanta storheterna i en eqvation
och genom att införa lämpligare symboler för de
obekanta storheternas digniteter i stället för de
äldre osystematiska tecknen. Han använde nämligen
stora bokstäfver (versaler) för alla förekommande
storheter, utmärkte de bekanta genom konsonanterna B,
C, D, etc. och de obekanta genom vokalerna A, E. I,
etc. samt betecknade de olika digniteterna af A
genom A, A quadr., A cubus o. s. v.; dock bibehöll
han vid numeriska eqvationer de äldre tecknen N,
Q, C etc. Inom eqvationsteorien angaf han metoder
för eqvationers transformation, t. ex. så, att
andra termen försvinner eller rötterna ökas med
en gifven konstant storhet, hvarjämte han uttryckte
koefficienterna till eqvationer med blott positiva
rötter såsom symmetriska funktioner af dessa
rötter. Genom införande af enkla substitutioner
löste han kubiska och biqvadratiska eqvationer
samt sysselsatte sig äfven, ehuru ej fullt så
framgångsrikt, med approximativ lösning af numeriska
eqvationer. I sammanhang härmed förtjenar nämnas,
att han visade, det de bekanta problemen »trisectio
anguli» och »duplicatio cubi» kunna reduceras
till lösning af en kubisk eqvation, och att det
s. k. »casus irreductibilis», d. v. s. det slag af
kubiska eqvationer, der alla
tre rötterna äro reella, kan lösas genom införande
af trigonometriska funktioner. Från V. härrör
äfven formeln för sin nO uttryckt såsom en
funktion af sin O och cos O samt ett sätt att
bestämma värdet af [pi] genom ett oändligt antal
qvadratrotsutdragningar. Till slut må tillläggas,
att V. genom att tillämpa algebran på geometrien
förberedde upptäckten af den analytiska geometrien,
och att han äfven sysselsatte sig med frågor ur den
obestämda analysen. – V. var äfven känd för sin stora
skicklighet att dechiffrera diplomatiska depescher
och intresserade sig lifligt för den brännande frågan
om en kalenderreform. Ett af honom framstäldt förslag
dertill invecklade honom i en mindre lycklig strid med
Clavio. Af V:s skrifter må nämnas Canon mathematicus
(1579), innehållande de trigonometriska funktionerna
för hvarje minut med 5 decimaler, Isagoge in artem
analyticam (1591) och De aequationum recognitione
et emendatione (utg. 1615). Af V:s samlade arbeten
ombesörjde F. van Schooten 1646 en upplaga med
titeln Opera matiiematica in unum volumen congesta.
G. E.
Viet-Nan, det officiella namnet på Annam.
Vietor [fitår], Wilhelm, tysk fonetiker och
språklärare, f. 1850, e. o. professor i romansk och
engelsk filologi vid universitetet i Marburg, har
framlagt ett reformprogram för språkundervisningen i
sin skrift Der sprachunterricht muss umkehren! (1882:
2:dra uppl. 1886), och en skandinavisk förening
för samma reformsyfte har uppkallat sig efter hans
dervid begagnade signatur, Quousque tandem (se
d. o.). Bland V:s öfriga arbeten må nämnas Elemente
der phonetik und orthoepie des deutschen, englischen
und französischen (1884; 3:dje uppl. 1893), Aussprache
des schriftdeutschen (2:dra uppl. 1890) och Einführung
in das studium der englischen philologie (1888).
Vietri (V. sul Mare), stad uti italienska
prov. Salerno, omkr. 2 km. v. om staden
Salerno, vid Salerno-bukten och jernvägen
Neapel–Brindisi. Omkr. 2,700 (i hela kommunen
omkr. 8,900) innev. För sina vackra omgifningar
besökes staden mycket af resande, som derifrån göra
utflykter till Amalfi och uppför Cavadalen till
staden La Gåva med dess ryktbara benediktinkloster. I
Cavadalen ligger ett tjugotal pappersqvarnar och
andra industriella verk.
Vieussens [viössa’ng], Raymond de, fransk anatom,
f. 1641, blef 1671 läkare vid hospitalet Saint-Eloy i
Montpellier, kallades derifrån till Paris såsom läkare
hos hertiginnan af Mont-pensier, men återvände efter
hennes död till sin förra ställning i Montpellier,
der han dog 1716. V. egnade sig med förkärlek åt
anatomiska studier öfver nervsystemet, hvilkas
resultat han 1685 utgaf under titeln Neurologia
universalis, hoc est omnium humani corporis nervorum
simul ac cerebri, medullaeque spinalis descriptio
anatomica. Den af hvit substans bestående hufvudmassan
af hjernhemisfererna bär ännu efter honom namnet
centrum semiovale Vieussenii. Senare offentliggjorde
han vigtiga anatomiska och patologisk-anatomiska
undersökningar öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
