Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wire-tross ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Orbe, Pays de Vaud, slöt sig redan under sin studietid
i Paris till reformationens grundsatser och uppträdde
snart derefter såsom evangelisk predikant i sin
födelsestad, sedan han 1531 blifvit prestvigd af
sin vän Farel, Neuchâtels reformator. 1534 begaf
han sig till Genève, der han blef Farels förnämste
medhjelpare vid reformationens genomförande. Derefter
slog han sig ned i Lausanne, som i synnerhet efter
ett 1536 hållet religionssamtal, hvari V. uppträdde,
fullständigt blef vunnet för reformationen. Sedan
han under en följd af år rastlöst verkat för det
nya kyrkoskickets befästande i Lausanne, blef han
predikant 1559 i Genève, 1561 i Nîmes och 1562 i Lyon
samt verkade sedan 1566 vid den af Jeanne d’Albret
nyinrättade akademien i Orthez, der han dog 1571. –
Bland hans synnerligen talrika reformatoriska skrifter
intages främsta rummet af Instruction chrestienne en
la doctrine de la loy et de l’ évangile (3 bd i folio
1564), en af reformationsliteraturens märkvärdigaste
företeelser. J. H. B.
Wire-tross. Se Wire-rope.
Virgilius (rättare Vergilius; den vanliga formen
Virgilius har uppkommit genom falsk härledning
af virgo, jungfru, eller virga, trollstafven),
romersk skald. Han hette fullständigt Publius
Vergilius Maro och föddes år 70 f. Kr. i Andes
(troligen det nuv. Pietole vid Mantua). Hans fader
var landtman, hans moder, Magia Polla, dotter af en
rättstjenare; föräldrarna synas hafva varit någorlunda
välmående. V. undervisades först i Cremona, sedan
i Mediolanum och derefter, från år 53, i Rom och
Neapel. I den senare staden studerade han grekisk
literatur under den alexandrinske lärodiktsförfattaren
Parthenios från Nicaea. Efter år 47 fortsatte han
sina studier i Rom, der han hade till lärare bland
andra epikurén Siron, men återvände år 45 till
hembygden för att slå sig till ro på fädernegården
och tillfredsställa sin smak för landtlifvet, hvars
behag han började lofsjunga i herdedikter. År 41
drabbades emellertid V. af en oförutsedd motgång,
då hans gård vid triumvirernas jordutdelningar
lemnades åt en centurion, Arrius. Han återfick dock
gården genom bemedling af ståthållaren i Cisalpinska
Gallien, Asinius Pollio, hvilken hade lärt känna
skalden och nu lade sig ut för honom hos Maecenas
och Octavianus. Men redan följande året togs hans
egendom i besittning af en annan soldat, Claudius. V.,
som dervid lopp fara till lifvet, begaf sig sedan
till Rom, der han i en herdedikt klagade sin nöd för
Octavianus. Genom Maecenas, hvilken då hunnit fästa
sig vid den lefvande skalden, fick han en ny gård,
sannolikt i Kampanien. På uppmaning af sin höge
gynnare, med hvilken han blef alltmer förtrogen,
vände han sina tankar till att skildra landtbruket
i en större dikt. Med dess författande var han
sysselsatt från 37 eller 36 till omkr. 29, under
hvilken tid han uppehöll sig i Rom eller Neapel,
äfvensom på Sicilien, efter att år 37 hafva jämte
sina vänner Horatius och Varius åtföljt Maecenas på
dennes politiska färd till Brundisium. – V. synes
hafva hyst den afsigten att efter
afslutandet af dikten om landtbruket i ett episkt
qväde skildra Octavianus’ bragder, men ändrade sedan
sin plan. Han företog sig nämligen att förhärliga på
samma gång Roms storhet och kejsar Augustus’ tidehvarf
i en omfattande dikt, hvilken skulle behandla den i
sagor och arfsägner alltifrån det första puniska
krigets tid såsom romarefolkets stamfader och
urhjelte framställde trojanen Aeneas’ irrfärder
och strider. Augustus uppmuntrade på det ifrigaste
skalden till fullföljande af denna plan, begärde under
fälttåget i Hispanien år 25 att få sig tillsända delar
af dikten och lät år 23 för sig föreläsa stycken af
denna. För att lägga sista handen vid sitt verk reste
skalden år 19 till Grekland; derifrån ämnade han
fara till Asien för att der qvarblifva en längre tid,
men beslöt i stället att återvända med Augustus, som
han träffade i Athen. På hemvägen insjuknade V. och
afled d. 21 Sept. år 19 f. Kr. i Brundisium. Han
jordades efter egen önskan vid Neapel, der nu ofvanför
Posilipogrottan »Virgilius’ graf» visas. Sjelf skall
han hafva författat en grafskrift i ett distichon,
som i öfversättning lyder:
»Mantua lifvet mig gaf, Kalabrien döden. Neapel
hyser mig. Herdarnas lif, landet och hjeltar jag sjöng».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
