Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Woulfska flaskor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utföra arbeten för S. Germain. Han målade konungens
och alla hofherrarnas porträtt, målade åt Richelieu
1632 i Palais Royal och i Château de Rueil,
dekorerade galleriet i Hôtel de Bullion 1634
o. s. v. Ehuru han arbetade med ytterlig lätthet,
fick han till slut så många beställningar, att
han ej hann mer än att göra utkast till arbetena,
som utfördes af hans många lärjungar, men sällan
af honom sjelf retoucherades. Till dessa elever
hörde hans båda bröder, Aubin och Claude, som
dogo före honom. Hans stil, som från början var
eklektisk, således allt annat än sjelfständig,
blef under denna brådskande massproduktion alltmera
maniererad. Hans förnämsta betydelse ligger deri
att han utbildade en mängd efterföljare, som målade
bättre än han sjelf, och till hans stora rykte hafva
särskildt tvänne berömda kopparstickare, Tortebat
och Dorigny, bidragit, hvilka båda voro lärjungar
och magar till honom. Många af hans arbeten finnas
blott i gravyrer. Af hans bibehållna verk må nämnas
Nattvarden (i Loretos dôme), som i Italien anses för
hans bästa arbete, S. Eustaches martyrium (altartafla
i samma helgons kyrka i Paris) samt flere liknande,
som från Paris’ kyrkor kommit till provinsmuseer i
Rouen, Grenoble, Nantes. Särskildt är Louvre rikt på
bilder af honom, såsom främst hans ädlaste skapelse:
Jesus frambäres i templet, vidare Korsfästelsen,
Grafläggningen, porträtt af Ludvig XIII, allegorier
af Rikedomen och af Tron m. fl. I Dresden finnes
af honom Ludvig d. heliges apoteos, som tillhör
hans bästa tid. Få konstnärer hafva blifvit så
upphöjda af sin samtid, för att af de efterkommande
sättas ned bland medelmåttiga efterhärmare.
C. R. N.
Woulfska flaskor, kem., med 2 till 3 halsar
försedda och till gasers tvättning använda flaskor.
P. T. C.
Wouters [va’u-], Franciscus, flamsk målare, f. 1612 i
Lier i Brabant, d. 1659 i Antwerpen, var att börja
med lärjunge till P. van Avont, sedan hos Rubens,
arbetade derefter i Tyskland och England samt återkom
till Antwerpen 1641. En signerad tafla af honom,
som visar honom vara en lärjunge af Rubens, är Venus
och Adonis (i Köpenhamns museum). Samma karakter
eger en annan målning, Diana på jagt (1630, i Wiens
kejserliga galleri). Obegripligt är, säger Woermann,
att man tillräknar honom ett par månskenslandskap i
Kassels museum samt »Nattlig eldsvåda» i Städelsche
institut, Frankfurt. Kassel-taflorna äro signerade
de W., som otvifvelaktigt är en annan mästare.
C. R. N.
Wouwerman [va’uver-]. 1. Philips W., holländsk målare,
f. 1619 i Haarlem, d. derst. 1668, var lärjunge af
sin fader, Paulus Joosten W., en obetydlig målare, men
derjämte också af landskapsmålaren Jan Wijnants. För
öfrigt anses äfven Pieter van Laar och Andries
Both hafva inverkat på honom. Från 1645 tillhörde
han målaregillet i sin födelsestad. I sina taflor
återgifver han sin samtids lif i sitt hemlands natur,
och denna skildrar han i landskap, som än framställa
dynerna vid hafvet, än det inre
landets öppna marker och floddalar, omgifna af
böljande kullar, ibland äfven bergland med klippor,
inom hvilken ram rör sig ett lif af stor mångfald
och brokighet med figurer såväl ur de lägre som, i
synnerhet, ur de finare kretsarna med situationer
af alla möjliga slag, så snart konstnären blott
får tillfälle att framställa hästen, som han
framförallt älskar att återgifva. De ämnen,
som dock synas vara mest tilldragande för honom,
äro jagtscener och soldatlif. Mera sällsynta äro
religiösa framställningar, hvilka dock förekomma,
såsom Johannes döparens predikan (i Dresdens
galleri). Som bekant älskar han framför andra den
hvita hästen, som hälst bildar medelpunkten och
det starkaste ljuset i taflan. Hans teckning är
förträfflig och naturlig, hans färg rik och sann,
och särskildt är lufttonen öfver hans landskap af en
fin och sammansmältande verkan. Han har utfört en stor
mängd taflor (nära 800 finnas i behåll), synbarligen
målade efter detaljstudier, som sammansattes till ett
helt af fantasien. Han daterade sällan sina taflor,
men man har funnit, att han under olika tider af sitt
lif tecknar sitt monogram olika, särskildt förnamnets
konsonanter, af hvilka med tiden allt flere upptagas,
en utveckling, som går tillsammans med den, hvilken
talar ur bilderna sjelfva. – Af hans arbeten finnas
i Dresdens galleri 62 äkta, i Petersburgs eremitage
50, i Sveriges Nationalmuseum 10 o. s. v. Hans
äldre taflor äro ännu tunga i färgen, såsom Forman
vid ett värdshus och Ryttare framför en bondstuga
(bägge i Dresden); på öfvergång till hans bästa tid
står Johannes döparens predikan. Till denna tid (med
fullt utveckladt monogram) höra t. ex. Rytteristrid,
Hjortjagt, Fältläger m. fl., till hans senare tid,
med mera flyktig behandling, Fiskare vid stranden af
en flod, Öfverfall vid flodöfvergång m. fl. (alla i
Dresden). Såsom hans förnämsta verk gäller den stora
Hjortjagten (Petersburgs eremitage). I Kassels
samling märkes hans Sädesskörd, i Münchens Plundring
af en by och Vinterlandskap, i Louvre Boeuf gras,
i Amsterdams Hjortjagt, i Haags museum ett ovanligt
stort bataljstycke och Höskrinda. Dertill komma
bilder i Londons National gallery och i Buckingham
palace, i Madrid, i Städelsche institut (Frankfurt)
samt i Wiens och i Bruxelles’ samlingar. – 2. Pieter
W., holländsk målare, den föregåendes broder, f. i
Haarlem 1623 och begrafven i Amsterdam 1682, var
möjligen lärjunge af sin fader, liksom Philips, hvars
manér han följde i sina hästmålningar, dock mera tung
och torr i ton och behandling, hvarjämte han äfven
målade vyer från Paris. Af dessa sistnämnda finnas
exempel i Louvre, Braunschweig och Köpenhamn. Af den
förra arten finnas prof flerstädes, såsom i Antwerpens
museum, der Rytteristrid särskildt vittnar om hans
hårdare och brokigare, icke sammansmälta målningssätt,
vidare i Haarlems, Berlins, Schwerins, Karlsruhes
m. fl. samlingar. I Sveriges Nationalmuseum finnas
under hans namn fyra bilder, af hvilka tre äro
signerade och en daterad 1677. – 3. Jan W., holländsk
målare, de föregåendes broder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
