Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wrede ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
preussiske gen.-löjtnanten Adam Friedrich von W. Han
inträdde 1707 i svenska hären och var kapten
vid d’Albedyhlls livländska dragonregemente, då
han jämte sin chef och andra tillfångatogs vid
ryssarnas attack på ståndqvarteret Ratsjovskij i
Ukrajna d. 16 Febr. 1709, fyra och en half månader
före Poltava-katastrofen. Han fördes till ukrajnska
gränsstaden Zevsky, i Dec. till Moskva, i början af
1710 till Klinov vid Vjatka och på våren 1711 till
Tobolsk, dit han anlände i Aug. jämte en afdelning
fångar. Sjukdom och fångenskapens elände hade då
vändt hans hjerta till religiösa ting. I Zevsky
läste han för första gången bibeln; i Klinov fann
han själsfränder bland de andre officerarna,
läste predikan för skaran af medfångar och
befästes i sin omvändelse genom Arndts »Wahres
christenthum» m. fl. uppbyggelseböcker. W. har
blifvit minnesvärd genom den skola, som han under
nära ett årtionde höll i Tobolsk för dervarande
svenskars barn, och hvilken var inrättad efter den
dåtida pietismens grundsatser. Sedan han på begäran
gifvit undervisning åt ett eller annat barn af de
fångne, tog han 1714 några i helpension hemma i
sitt trånga qvarter, flyttade kort derefter med
7 gossar till ett större rum och skaffade 1715
skolan ett eget hus, hvilket dock snart nedbrann i
en stor eldsvåda. Vid samma tid fick W. en större
sändning penningar och böcker från pietistledaren
A. H. Francke i Halle, med hvilken han 1713 öppnat
korrespondens, och hösten 1715 stod ett nytt skolhus
med fyra salar färdigt, hvarefter elevantalet hastigt
tillväxte. Anstalten var egentligen en småbarnsskola
för gossar och flickor, dit äfven flere af ryska
befälets barn sattes, men äfven vuxna personer
sökte der inträde. Flertalet bodde och åt inom
skolhuset, deribland lärarna, som voro officerare,
och för elevernas undervisning erlades ingen afgift,
endast för kosthållet (dock hade många äfven detta
fritt). Med anstalten var från 1717 förenadt ett
lasarett, der fattiga sjuka vårdades. Skolans
undervisningsämnen voro kristendom (i förening med
ständiga andaktsöfningar), läsning, skrifning,
räkning, något latin och franska samt ritning,
sedermera äfven geografi och geometri. W. författade
utförliga skolstadgar efter Franckes och Speners
mönster. 1718 steg antalet personer inom anstalten
till 134. Föreståndaren hade naturligt nog att kämpa
med oupphörliga och tunga penningbekymmer, men fick
alltjämt på ett eller annat sätt hjelp i sin nöd,
under de senare åren förnämligast från Moskva. Sedan
i Nov. 1721 underrättelsen om fredsslutet hunnit till
Tobolsk och fångarna erhållit frihet att begifva sig
hem till Sverige, upplöstes skolan, huset såldes,
och W. mottog i Moskva, dit han närmast begaf sig,
en ytterligare insamlad summa af 950 rubel, med
hvilken han hade glädjen att kunna till fullo gälda
anstaltens återstående skulder. Han anlände till
Stockholm i Juni 1722 och begärde kort derefter sitt
afsked, som han erhöll mot löfte att åter inträda i
svensk tjenst. W. uppsökte då sin i Niederlausitz
qvarlemnade hustru och fick anställning såsom guvernör
för en ung grefve von Promnitz. 1728 gjorde W. ett
besök i Stockholm, der han då på begäran utfick sin resterande
lön. Hans dödsår är ej kändt. Redan under vistelsen i
Sibirien lemnade W. i bref till en vän skildringar
om svenskarnas förhållanden i landet. Dessa bref
lät vännen trycka under psevdonymen
Aletophilus med titeln Der innere und äussere zustand der
schwedischen gefangenen in Russland etc. (Frankfurt
och Leipzig 1718–21). Efter hemkomsten till Tyskland
författade W., delvis med stöd af dessa skildringar,
Wahrhaffte und umständliche historie von denen
schwedischen gefangenen in Russland und Siberien
etc. (Sorau 1725; ny uppl. 1728).
Vreede [frēde], Georg Willem, nederländsk
statsrättslig och politisk författare, född 1809,
var en tid advokat, blef 1841 professor i stats- och
straffrätt vid Utrechts universitet och dog
1880. V. var en mycket produktiv författare. Bland
hans större arbeten, hvilka äro af vigt för
Nederländernas och delvis äfven för Europas allmänna
diplomatiska historia, må nämnas: Nederland en
Zweden in staatkundige betrekking (1841–44; omfattar
tiden 1523–1618), Bijdragen tot de geschiedenis der
omwenteling van 1795–1798 (1847–51), Correspondance
diplomatique et militaire du Duc Marlborough, du
Grand-pensionnaire Heinsius et du Trésorier-général
Jacques Hop (1850), Inleiding tot eene geschiedenis
der nederlandsche diplomatie (6 bd. 1856–65) och
Pieter van de Spiegel en zijne tijdgenooten (2 bd,
1874).
Wren [ränn], Sir Christopher, engelsk arkitekt,
f. 1631 i East Knoyle, Wiltshire, d. i London 1723,
var son till en prest, studerade i Oxford, graduerades
1650 och utmärkte sig i synnerhet i geometri och
tillämpad matematik, så att han blef »fellow» och
1660 professor i astronomi vid universitetet. Men
snart leddes han öfver till sitt blifvande fack,
arkitekturen, troligen på grund af det intresse, som
fulländningen af Peterskyrkan i Rom då väckte. Hans
första byggnadsverk voro Sheldonteatern i Oxford och
Pembroke College i Cambridge (bägge 1663). Derpå
reste han 1665 till Paris, der han studerade
de byggnadsverk, som uppförts under Ludvig XIV,
framförallt Louvre, och fick göra bekantskap med
Bernini, tidens mest berömde arkitekt, för hvilken
han hyste stor vördnad. Hemkommen, gjorde han 1666
på uppdrag ett förslag till restaurering af den
förfallna gamla S:t Paulskyrkan. Men så inträffade
i Sept. s. å. den förfärliga eldsvåda, som ödelade
största delen af London. Denna olyckshändelse vardt
utgångspunkten för W:s storartade verksamhet. Han
fick först göra utkast till alldeles ny plan för den
nedbrunna S:t Paulskyrkan, hvars återuppbyggande
efter åtskilliga omvägar börjades 1675 och var
afslutadt 1710. Kyrkan är, enligt W:s ord, byggd
»after a good roman manner» (i god romersk stil)
eller, såsom vi skulle säga, i en något torr och kal
romersk renaissancestil, som dock, oaktadt sina magra
detaljer, gör ett ganska imponerande intryck på grund
af proportioner och konstruktion, ty det tekniska
utförandet var egentligen W:s starka sida. Berömd är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
