Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vågyta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
d. 1586) stamfader for slägten Fegraeus samt
adliga ätterna Strömfelt och Fägerstierna och genom
sin son Harald (Johan III:s och Karl IX:s »köpman»)
stamfader för adliga ätterna Appelboom och Igelström,
till hvilken ätt den ryske diplomaten och generalen
Otto Henrik Igelström (se denne) hörde.
Vånå (F. Vanaja), i Finland, Tavastehus län,
bildar jämte Tavastehus stad och Rengo kapell
under benämning af Tavastehus och Vånå ett
omvexlande imper. och konsist. pastorat af 2:dra
kl., Tavastehus kontrakt, Åbo ärkestift. Areal 585
qvkm. Befolkningen, finsktalande, 11,382 pers. (1890).
A. G. F.
Vår. Se Årstider.
Vår. Se Vár, mytol.
Vårbrodd. Se Anthoxanthum.
Vårby, gods i Huddinge socken, Svartlösa härad,
Stockholms län, omkr. 15 km. från Stockholm,
vackert beläget vid Fitjaviken af Mälaren. Godset
består af 6 mtl, taxerade 1890 till 239,000 kr. för
jordbruksfastigheterna och 27,000 kr. för verk
och lägenheter. Vid gården finnas tegelbruk,
qvarn för vattenkraft med 2 par sammäldstenar samt
cirkelsåg äfven för vattenkraft. V. eges sedan 1867 af
brukspatron G. Berg och hans son Axel. B. S.
Vård (Fornsv. varþer, egentl. vakt, vård), i
folktron benämning på menniskosjälen tänkt såsom
personlig naturvätte och skyddsväsende åtföljande
menniskan från födelsen till dödsstunden och stundom
uppenbarande sig i synlig måtto antingen som ett
»lyse» (litet ljus) eller såsom menniskans hamn
l. skenbild. Förnimmelsen af en annan menniskas »vård»
kan gifva sig till känna såsom fysisk företeelse
i kroppen (t. ex. tillfällig klåda i handen eller
näsborren), såsom aning (här en dunkel samkänsla,
genom hvilken man kunde förnimma frånvarande personers
öde) eller i flere olika former af varsel. Om man
tycker sig höra en person anlända en stund innan han
sjelf verkligen kommer, är det hans vård, som gifvit
detta »förebåd». Uppenbarelsen af en frånvarandes vård
såsom synlig hamn kallas »genfärd», och en aflidens
genfärd benämnes »vålnad». Den genom kristendomen
alltmera klarnande uppfattningen af motsättningen
mellan sedligt godt och ondt verkade derhän, att detta
skyddsväsende splittrades i en god och en ond vård,
hvilka troddes åtfölja hvarje menniska och likasom
strida om väldet öfver henne; den goda uppenbarar
sig hvit och skinande, den onda deremot svart, i
form af en korp, två hundar med brinnande ögon, en
pyssling, en smådjefvul el. dyl. Af »vård» härleder
sig begreppet vårdträd (se d. o.), emedan man tänkte
sig dessa träd såsom hemvist för husfolkets eller
gårdens personliga skyddsandar. Jfr Följa, Genius,
Hamingja och Telepati.
Vårdagjämning. Se Dagjamning.
Vårdinge, socken i Stockholms län, Öknebo härad. Areal
10,700 har. 1,773 innev. (1892). V. utgör ett
konsistorielt pastorat, Strengnäs stift, Södertelge
kontrakt.
Vårdkase 1. vårdkas (af Fornsv. varþer, vård, vakt,
och Isl. kos, N. dial. kos, Sv. dial.
kas, hög, hop, stapel af träd, ved, stenar o. dyl.),
egentl. »vaktstapel», stor hög af ved, stubbar och
ris, som fordom i Sverige (och andra skandinaviska
land) var ständigt upplagd på vissa högt belägna
platser för att antändas såsom signal vid fiendens
annalkande (ett slags optisk telegrafering från
berg till berg). Jfr Byavård. – De norska orden
varde och kos brukas, hvar för sig, i betyd. af hög,
som hopbragts för att tjena som märke för något
visst ändamål.
Vårdnäs, socken i Östergötlands län, Kinda
härad. Areal 11,767 har. 2,054 innev. (1892). V. utgör
ett konsistorielt pastorat, Linköpings stift. Kinds
kontrakt.
Vårdsberg, socken i Östergötlands län, Bankekinds
härad. Areal 2,919 har. 863 innev. (1892). V. utgör
ett regalt pastorat, Linköpings stift, Bankekinds
kontrakt.
Vårdträd (af Fornsv. varþer, vård, skyddsande),
ett å gårdstomten växande löfträd, vanligen någon
gammal lind, ask eller alm, som troddes utgöra ett
hägn för den familjs trefnad och välfärd, som bodde
i gården (jfr Vård). Hyltén-Cavallius berättar i sitt
arbete »Wärend och Wirdarne» (1, sid. 142 o. följ.),
att ett sådant vårdträd förekommit ännu för några
mansåldrar sedan vid nästan hvarje gård i Värend samt
att yngre värendska och småländska slägter gerna tagit
namn efter det heliga trädet å fädernegården (t. ex
slägterna Almén, Linnaeus, Lindelius, Tiliander). Åt
gårdens vättar, som troddes hålla till i vårdträdet,
offrade man för att afvända sjukdom och olycka från
menniskor och boskap. Att bryta löf af trädet eller
skada det ansågs medföra säker olycka och sjukdom. Den
pietetsfulla tron på vårdträdets betydelse har
fått en skön och poetiskt fördjupad framställning i
V. Rydbergs dikt »Vårdträdet» och i hans berättelse
»Vapensmeden».
Vårdö, ösocken i Åländska skärgården, Åbo och
Björneborgs län, Finland, bildar ett imper. pastorat
af 3:dje kl., Ålands kontrakt, Åbo ärkestift. Areal 83
qvkm. Befolkningen, svensktalande, 1,118 pers. (1890).
A. G. F.
Vår fru (Ital. Madonna, Fr. Notre dame, Eng. Our
lady, T. Unsere liebe frau), under katolska tiden
i Sverige namn på Heliga jungfrun (se d. o. och
Madonna). Uttrycket qvarlefver i åtskilliga
lokalnamn, t. ex. Vårfru-kyrka, och i Vårfru-dag
(se d. o.), fest till Heliga jungfruns ära.
Vårfruberga kloster (Fornsv. Varefruberga, Lat. Mons
beatae virginis), nunnekloster af cisterciens-orden,
stiftades före 1233. Det anlades på den plats, der
Fogdö kyrka är belägen, på ön af samma namn i Åkers
härad, Södermanland. Sedermera flyttades klostret
till nordöstra stranden af ön, å nuv. kungsgården
Kungsbergs egor. Flyttningen synes hafva egt rum
mellan 1286 och 1296. Sistnämnda år förekommer i
de gamla handlingarna för första gången namnet
Vårfruberga, ehuru äfven sedermera stundom
talas om »nunnorna på Fogdön». Den andliga makten
egnade klostret sitt mäktiga skydd. 1233 stadfäste
ärkebiskopen i Upsala och några af hans suffraganer
klostrets af dess stiftare erhållna rätt till
»S. Peters, S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
