Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - York ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
infanteriregemente, men afskedades 1779 för någon
förseelse. Såsom kapten vid ett i holländsk tjenst
stående schweizareregemente deltog Y. 1783–84 i
kriget i Ostindien, blef åter upptagen i preussisk
tjenst 1787 vid en ny-uppsatt fysilierbataljon,
utmärkte sig under krigen i Polen och inlade stora
förtjenster om det lätta infanteriets utbildning
i spridd ordning. Vid krigsutbrottet 1806 förde
Y. fältjägareregementet till fots och ledde hertigens
af Weimar kårs eftertrupp, hvars öfvergång öfver
Elbe han möjliggjorde genom striden vid Altenzaun
d. 26 Okt., hvarefter han öfvertog befälet öfver
Blüchers arriergarde och d. 6 Nov. vid Lybeck
svårt sårad råkade i fransk fångenskap. Utvexlad
1807, utnämndes han s. å. till generalmajor. Vid
arméns ombildning fick Y. först befälet öfver den
vestpreussiska brigaden, derefter inspektion öfver
samtliga jägare, fysilierer och husarer samt blef
1811 generalguvernör i Ost- och West-Preussen. 1812
stod han såsom närmaste man under general Grawert
vid den preussiska afdelning, som tillhörde
franske marskalken Macdonalds kår och opererade mot
ryssarna under Wittgenstein. Efter Grawerts afgång
öfvertog Y. befälet och afslöt med ryske generalen
Diebitsch den kända konventionen i Taurogen d. 30
Dec. 1812, hvarigenom han på eget bevåg afföll
från fransmännen och »i sjelfva verket bröt väg
för det stora befrielseverket». Han organiserade
nu stridskrafterna i Ost- och West-Preussen samt
deltog i alla striderna under vårfälttåget 1813. Efter
stilleståndet ingick han med sin armékår i schlesiska
armén under Blücher, uppbar största arbetet i slaget
vid Katzbach (d. 26 Aug. 1813) och vid öfvergången
af Elbe, vid Wartenburg (d. 3 Okt. s. å.) samt följde
Blücher under hela fälttåget 1814. S. å. upphöjdes
Y. uti grefligt stånd med tillägget »von Wartenburg»
och fick en stor dotation (Klein-Öls i Schlesien). I
förtreten öfver att 1815 hafva blifvit lemnad
med sin kår i reserv tog Y. afsked. Han utnämndes
1821 till fältmarskalk och dog 1830. Hans staty
(af Rauch) aftäcktes 1855 i Berlin. Y. hade en klar
blick, ådagalade stor tapperhet och tänkte väl för
sitt folk, men hade svårt att komma öfverens med
förmän. Jfr Droysen: »Das leben des feldmarschalls
Y. v. W.» (8:de uppl. 1877). — En Y:s sonson,
Maximilian Hans Ludwig David Y. v. W. (f. 1850),
major vid preussiska generalstaben, är författare
till det förträffliga verket Napoleon als feldherr
(2 bd, 1885–86; »Napoleon som härförare», 1889–92).
C. O. N.
Yoruba. Se Joruba.
Yosemite-dalen [josä’miti-; namnet är af indianskt
ursprung och betyder »den store grislybjörnen»],
en för sin vildt romantiska skönhet berömd dal
i grefskapet Mariposa i nord-amerikanska staten
Kalifornien, på vestra sidan af Sierra Nevada. Dalen,
genom hvilken Merced river (Barmhertighetens flod, ett
tillflöde till San Joaquin) flyter, är nästan jämn,
endast omkr. 10 km. lång och 0,8–3,2 km. bred, men
inom detta lilla område finnas några af de präktigaste
naturscenerier i verlden. Dalen är innesluten af
nästan tvärbranta granitväggar, som i sällsamma former
uppstiga till mer än 1,000 m. höjd, och på flere
ställen störta sig öfver dessa väggar, företrädesvis
om våren, strömmar, som bilda kaskader af oförliknelig
skönhet. Dertill kommer, att dalen under sommaren
är en enda blomstermatta och att bergen öfverallt,
der någon växtlighet är möjlig, bära den vackraste
grönska, höga furor och väldiga ekar. Bland klipporna,
hvilka bära särskilda namn, må nämnas El Capitan
(1,006 m.), Cathedral rock (811 m.), Three brothers
(1,168 m.) och Sentinel rock, ett berg af 928 m. höjd,
som slutar med en obelisk-lik topp. Af de många
vattenfallen äro följande de förnämsta: Bridal veil
fall (Brudslöjefallet), bildadt af en »creek» med
samma namn, hvilken öfver Cathedral rock störtar sig
utför en höjd af 274 m., hvarunder fallet upplöses i
ett hvitt skum, och Yosemitefallet (tillsammans 810
m. i tre afsatser), som bildas af Yosemitecreek,
och med hvilket, åtminstone enligt amerikanernas
mening, intet annat fall i verlden kan täfla i höjd
och romantisk skönhet. Det är dock endast på våren
och försommaren dalen och särskildt fallen förtjena
att ses, ty på eftersommaren äro fallen merendels
försvunna. Vid dalens nedre ände ligger den lilla
vackra Mirror lake (en utvidgning af Teneya fork),
hvars klara vatten återspeglar omgifningen och
särskildt de öfverhängande klippmassorna. Dalen
upptäcktes 1851 under en expedition mot indianerna
i trakten och började snart uppsökas af turister,
ehuru dess från beqväma kommunikationer aflägsna
läge hindrar den från att bli synnerligen mycket
besökt. Jämte Mariposa-lunden skänktes den 1864
af kongressen till Kalifornien med vilkor att den
icke skulle få afyttras, utan bevaras som offentlig
park åt folket.
Young [jöng], en af Balleny-öarna
(sed. o.)
Young [jöng], Edward, engelsk skald,
f. 1681 (eller 1684), i Upham i grefskapet Hampshire,
fick sin lärda uppfostran vid Winchester school och
vid Oxfords universitet, hvarest han 1708 erhöll
ett fellowship och 1714 blef jur. doktor. Full af
ärelystnad, sökte han ställa sig in hos ledande
statsmän genom lågt smicker; men då verldsliga
befordringar uteblefvo. ingick han 1727 på den
presterliga banan och utnämndes till hofkaplan
hos Georg II samt 1730 till kyrkoherde i Welwyn
(grefskapet Hertford). Han dog derst. d. 12 April
1765. Oafsedt sitt ända in i ålderdomen bedrifna
lycksökeri synes Y. hafva varit en god och redlig
man. — Inom vitterheten debuterade Y. med dikterna
The last day (1713) och The force of religion,
or vanquish’d love (1714), bägge kännetecknande för
blandningen af religiositet och verldslighet i hans
skaplynne. Såsom sällskapsman eftersökt för sin
qvickhet och flödande konversationsgåfva, var han i
ensamheten fallen för svårmodiga betraktelser, som han
klädde i en form af upphöjd poetisk vältalighet. Så
skref han en rimmad parafras af Ijobs bok. Hans
tre tragedier, bland hvilka The revenge (1719)
ännu någon gång spelas, tillhöra de bättre engelska
under 1700-talet. Y:s 1725—28 utgifna följd satirer
(samlade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
