Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zekin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denna benämning har länge varit den mest brukliga. Men
af det föregående förstås lätt, att den är oriktig
och vilseledande, bl. a. äfven derför att termen
zend i ofvan anförda betydelser (företrädesvis 1)
till sin uppkomst tillhör 3:dje och 4:de årh. e. Kr.,
då deremot det språk, som kallas zend, härstammar
från 11:te till 8:de årh. f. Kr.
Zend l. zendspråket, en tid och ännu understundom
med mindre fog kalladt fornbaktriska, men nu oftast
och riktigast avestiska eller avesta-språket,
tillhör, genealogiskt sedt, den iranska (eranska)
afdelningen af den ariska språkfamiljen och den
indo-europeiska språkstammen (jfr Ariska språk). Det
är sidoordnadt med eller ett systerspråk till
fornpersiskan, representerad genom fornpersiska
(Achaemenidernas) inskrifter (520–350 f. Kr.;
jfr Persiska språket). Fornpersiskan tillhörde det
vestra Iran (nuv. egentliga Persien) och har direkt
fortsatts med medelpersiska eller pehlevi, äfven
kalladt pārsi (se d. o.), och ny-persiska. Dermed
nära sammanhörande dialekter i våra dagar äro
kurdiskan och möjligen ossetiskan, som dock i
hvarje fall så tidigt afsöndrat sig från de
iranska språken, att man icke med någon säkerhet
kan bestämma till hvilken afdelning (den persiska,
den avestiska eller möjligen en tredje afdelning)
deri hört. Avestiskan deremot tillhörde med säkerhet
östra Iran, möjligen nuvarande Afganistan (eventuelt
Belutsjistan) och helt eller delvis väl ock nuvarande
Korasan. Möjligen härstammar den moderna afganskan
(paschto) från avestiskan eller den afdelning af de
forn-iranska språken, hvartill avestiskan hörde (jfr
J. Darmesteter: »Chants populaires des afghans»,
1889). Ännu en tredje med den fornpersiska och
avestiska gruppen sidoordnad afdelning af iranska
språk har man velat finna i det urspråk, hvarifrån
de moderna språken inom Pamir-platån och ännu några
andra dialektformer förutsättas härleda sig. — Inom
avestiskan sjelf skiljer man emellertid emellan tvänne
dialektformer, nämligen gāthā-dialekten och den yngre
avestiskan, någon gång äfven kallad zend i inskränkt
bemärkelse. Gāthā-dialekten är det språk, hvarpå
de äldsta beståndsdelarna i Avesta äro affattade,
nämligen de s. k. gāthās ’eller »hymnerna», som
förnämligast innehållas i den afdelning af Avesta,
som kallas Yansa (» offer», »dyrkan»), nämligen
Yasna 28–34; 43–51; 53 samt 27, 13 och 14; 54, 1,
dessutom den arkaiserande s. k. Yasna haptanghāiti
(»sjudelade») 35–47. De öfriga afdelningarna af
Avesta, nämligen återstoden af Yasna (särskildt
Yasht) samt Vendīdād, Vīspered och Khordah-Avesta
(d. v. s. lilla Avesta, innehållande Yasht och mindre
texter, såsom Nyāishes, Gāhs, Sīrōzahs, Afrīngāns),
jämte några fragment (bl. a. från Hādhōkt Nask) äro
affattade på den yngre avestiskan (se föröfrigt om
Avestas beståndsdelar Zend-avesta). Gāthā-dialekten
är mera ålderdomlig och förhåller sig till den yngre
avestiskan ungefär som veda-dialekten förhåller sig
till det klassiska sanskrit eller som Homeros’ språk
förhåller sig till Herodotos’ joniska dialekt.
Möjligen förefinnes emellan de båda dialekterna ej
blott en kronologisk, utan ock en lokal skilnad,
så att gāthā-dialekten förhåller sig till den yngre
avestiskan ungefär som Homeros’ joniska förhåller
sig till den attiska dialekten. Gāthā-dialekten var
tydligen det språk, som Zoroaster
— åtminstone under det senare skedet af sitt lif
— samt hans bekännare talade. Dess grammatiska
byggnad är anmärkningsvärdt ålderdomlig
och nära öfverensstämmande med det vediska
sanskrit. Den yngre avestiskan bär
prägel af en högre utveckling, hvarigenom den
skilt sig från gāthā-dialekten. Framförallt
visar sig i de senare styckena, specielt de
prosaiska, vissa drag, t. ex. sammanblandning
af kasus o. s. v., som väl delvis åtminstone
icke äro att tillskrifva det språk, hvarpå de
resp. styckena ursprungligen voro affattade, utan bero
på senare tiders redaktörer och skrifvare, som genom
vårdslöshet eller okunnighet om den ursprungliga
formen införde sin tids språkformer. Bland de
vigtigaste skilnaderna mellan gāthā-avestiska
och yngre avestiska må anföras, att den
förra förlänger alla slutvokaler, använder
oftare anaptyktiska vokaler, t. ex. G.-Av. fərā,
Y.-Av. frā (= Sanskr. pra); ariskt ns uppträder
i G.-Av. som ng(h), framför hvilket a uppträder
som ē, t. ex. G.-Av. ack. pl. daēvēng, »demoner»,
= Y.-Av. daēvąn (Sanskr. dēvān, »gudar», af en
arisk ack. pl. *daivāns), G.-Av. mēnghāi, »jag
skall mena», men Y.-Av. sanghāmi, »jag prisar»
(Sanskr. çaṁsāmi), o. s. v.
— Ifrån den fornpersiska gruppen skiljer
avestiskan sig genom följande hufvudsakliga
punkter. Indo-europ. Avest. r (r-vokal)
uppträder i Avest. som -ere-, i Fornpers. som -ar-:
Avest. kereta-, »gjord», = Fornpers. karta-
(Sanskr. kṛtá-); de ariska diftongerna ai
och au uppträda oförändrade i Fornpers., men antaga
flere olika former i Avest. (såsom ae ōi, ao ēu,
o. s. v.); nasalvokalerna äro försvunna i Fornpers.,
i Avest. i allmänhet bibehållna under olika former;
i slutljud är -a i Fornpers. alltid långt (-ā); -i
(-id) och -u uppträda (grafiskt) som -iy och uv,
t. ex. Fornpers. astiy, »han är», = Avest.
asti (Sanskr. ásti), epentes (t. ex. Avest. aipi:
Sanskr. api, med epentes af i) förekommer endast
i Avest., ej i Fornpers.; af nasaler har Fornpers.
blott n, m, under det Avest. uppträder med
flere olika nasaler; de ariska sibilanterna hafva
nått en rikare utveckling i Avest. än i Fornpers.,
specielt att märka är, att ariska š och ž(h)
(Sanskr. ç och j, h) under vissa betingelser i
Fornpers. uppträda som p och d (d. v. s. ð),
såsom Fornpers. ack. viþam, »clan», »byalag», =
Avest. vīsem (Sanskr. viçam), Fornpers. adam = Avest.
azem (Sanskr. aham); ariskt tr uppträder i Avest.
som þr, i Fornpers. deremot såsom ett spirantiskt
ljud, tecknadt smed ett r öfver, lämpligen
transkriberadt med š, såsom Fornpers. puša-, »son»,
= Avest. puþra- (Sanskr. putra-). — Af den iranska
grenen står avestiskan närmast den indiska grenen.
Det råder i allmänhet en stor öfverensstämmelse
mellan Avest. och Sanskr. De vigtigaste olikheterna
äro följande. Avest. har i flere fall förvandlat
ursprungliga ariska ă och ā (mest bevarade i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
