Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Zekin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sanskr.) till e- (och o-) ljud: så blef a före m,
n, v till e, som, i fall föregånget af y, c, j,
ž, vidare förvandlades till i, t. ex. Avest. nemāh-,
»dyrkan» (Sanskr. namas-), Avest. ack. yim, »hvilken»
(Sanskr. yam); a blef o före u i följande stafvelse,
i synnerhet efter labialer. t. ex. Avest. vohu-, »god»
(Sanskr. vasu-); likaså utvecklade sig ā till ē efter
y och före i, ī, ē, y, c, j i följande stafvelse,
t. ex. Avest. kārayēmi, »jag kommer (någon) att
göra» (Sanskr. kārayāmi), och till ō före u, ū, v i
följande stafvelse, t. ex. vī-dōtuš, »en dödsdemon»
(men abl. vī-dātaoþ). Ariskt ai (Sanskr. ē) uppträder
i Avest. som aē, ōi, ē (i slutljud), t. ex. Avest.
vaēnōiþe, »de två ses» (Sanskr. vēnētē),
ariskt au (Sanskr. ō) som ao, ēu, ō (i slutljud),
t. ex. Avest. aojō, »styrka» (Sanskr. ōjō, ōjas). En
egendomlighet, som väsentligen bestämmer avestiskans
utseende i förh. till Sanskr., äro epentetiska
och svarabhakti-(inskotts-)vokaler. t. ex. Avest.
bavaiti, »han blifver» (Sanskr. bhavati), Avest.
haurva-, »hel» (Sanskr. sarva-), Avest. vaxeðra-,
»ord» (Sanskr. vaktra-), Avest. hvare-, »sol»
(Sanskr. svȧr). Ariska och Sanskr. k, t, p blifva
i Avest. vanligen spiranter: x (som tyskt ch), þ
(engelskt th), f före konsonanter, t. ex. Avest.
xšapra- »(konunga)makt» (Sanskr. kṣatra-), Avest.
fra, »fram» (Sanskr. pra). De ariska och sanskritiska
s. k. mediae aspiratae gh, dh, bh blifva i Avest.
oaspirerade g, d, b (så bevarade i gāthā-dial.),
som i yngre avestiskan före konsonanter och emellan
vokaler (i likhet med urspr. g, d, b) vidare utveckla
sig till tonande spiranter: G.-Av. adā, »derpå»,
Y.-Av. aða (Sanskr. adha); Avest. uʒra-, »mäktig»
(Sanskr. ugra-). Ariskt, Sanskr. s blir i Avest.
i början af ord h, t. ex. Avest. hapta, »sju»
(Sanskr. saptá), i inljud under vissa betingelser
som ett ljud, hvilket lämpligen kan tecknas som ngh:
Avest. vanghana-, »klädnad» (Sanskr. vasana-);
-as i slutljud uppträder i allmänhet som -ō,
t. ex. Avest. aspō, »häst» (Sanskr. açvas, açvō),
ett ord, som visar, att ett Indo-europ. kv
(Sanskr. çv) i de eranska språken uppträder
som sp (jfr Lat. equos). — Hvad angår nominal-
och verbalböjningen, öfverensstämmer avestiskan i
allmänhet (på några detaljer när) med sanskrit, efter
verkan af ljudlagarna. — Ordbildning genom suffix
och sammansättning är fullt analog med förhållandena
i sanskrit. — I syntaktiskt hänseende deremot visar
avestiskan (i synnerhet i den senare literaturen)
flere olikheter med sanskrit, förnämligast i
användning af kasus, som tydligen är friare än
i sanskrit.
Historien om studiet af avesta-språket sammanfaller
med studiet af avesta-literaturen i det hela. Om man
undantager några mindre betydande äldre uppgifter,
var fransmannen Anquetil du Perron den förste, som
dechiffrerade och läste Avesta och sålunda kan
kallas grundläggaren af avesta-forskningen. Hans
öfversättning af Avesta: »Ouvrage de Zoroastre»,
3 bd, daterar sig från 1771. Efter en längre tids
förfall och misskredit återupplifvades avestastudierna
genom dansken Rask, som i sitt epokgörande arbete
»Zendsprogets og Zend-avestas
ælde og ægthed» (1826) bevisade avestiskans
ålderdomighet och nära sammanhang med
sanskrit. Genom Burnoufs storartade undersökningar
öfver Avesta, genom Grotefends, Benfeys, Burnoufs,
Lassens, Opperts och Rawlinsons upptäckter rörande
de fornpersiska inskrifterna och deras språk var
avestiskans ställning klar. På den sålunda lagda
grunden arbetade sedan Bopp, Windischmann,
Haug, Westergaard, v. Roth och Spiegel, de båda
senare ännu lefvande. Bland samtidens forskare på
det avestiska området må dessutom nämnas tyskarna
Bartholomae (grammatiska arbeten och öfversättningar
af delar af Avesta), Geldner (den förnämste nu
lefvande forskaren på det avestiska området;
öfversättningar och grammatiska arbeten samt den
nya epokgörande upplagan af Avesta: »Avesta. Die
heiligen bücher der parsen»; under utgifning
från 1885), Hübschmann (öfvers. och grammat.),
Justi, Geiger (grammat.). F. Müller, Wilhelm,
fransmannen J. Darmesteter, belgiern de Harlez,
engelsmannen Mills, amerikanen Jackson, holländarna
Bang och Caland (alla öfvers. och grammat.). —
Utom en mängd uppsatser i tidskrifter och några
specialarbeten äro de förnämsta grammatiska arbetena
rörande Avesta följande: F. Spiegel: »Grammatik
der altbaktrischen sprache nebst anhang über den
gāthā-dialekt» (1867) och »Vergleichende grammatik der
alt-eranischen sprachen» (1882); F. Justi: »Handbuch
der zend-sprache» (den enda ordbok, som finnes,
samt grammatik och krestomati; 1864); W. Geiger:
»Handbuch der avesta-sprache» (1879); C. de Harlez:
»Manuel de la langue de l’Avesta» (2:dra uppl. 1882);
A. Hovelacque: »Grammaire de la langue zende»
(1878); Chr. Bartholomae: »Handbuch der altiranischen
dialekte» (1883): A. V. Williams Jackson: »An avesta
grammar in comparison with sanskrit» (Part I,
Phonology, Inflection. Word-formation, 1892; af Part
II, inneh. texter, glossar o. s. v., utkom »Avesta
reader. First series» 1893). K. F. J.
Zend-avesta, det förr brukliga, mindre riktiga namnet
på den bok, som innehåller de äldsta iranska folkens,
liksom de nuvarande parsernas heliga skrifter. Numera
heter denna bok med sitt riktiga namn endast Avesta
(af oviss härledning och betydelse; om tillsatsen
»zend» se Pehlevi och Zend). Dessa heliga
skrifter, som innehålla Zoroasters ursprungliga lära
med senare utveckling och tillsatser, bestodo enligt
den inhemska traditionen egentligen af 21 »böcker»
(naska, Pers. nosk, »bok»), fördelade i 815 kapitel,
och den första skriftliga sammanfattningen af dessa
förut genom muntlig tradition bevarade »böcker»
kan icke sättas senare än till 5:te årh. f. Kr. Men
under de omhvälfningar, som följde på Alexanders
eröfringståg och sedermera under selevkidernas
och arsacidernas välde, gick en stor del af denna
ursprungliga Avesta för alltid förlorad; det språk,
hvarpå den var skrifven, öfvergick i talspråket till
det medelpersiska pehlevi, hvarigenom innehållet
blef för folket ofattligt, och sjelfva den (numera
för oss okända) skrift, hvarmed den var upptecknad,
kom ur bruk. Under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
