Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ädelstenar, ädla stenar (T. edelsteine, Fr. pierres précieuses, Eng. precious stones), mineral, som utmärka sig genom färglöshet eller vacker färg, genomskinlighet, glans och »eld», betydande hårdhet och förmåga att antaga polityr samt derför användas som smycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uralska ädelstenar, serpentinsliperierna i Zöblitz
(sedan 1613), fluss-spatsliperierna i Derbyshire,
gagatsliperierna i Languedoc samt bearbetning af
bernsten och sjöskum i Wien.
Diamanten (se d. o.) räknas numera som den förnämsta
bland ädelstenarna. Redan inderna använde de
vackraste sådana för konungarnas och afgudabildernas
prydnader. Genom plundring af tempel och furstars
skattkammare hopades i stormoguls hand så stora
mängder af diamanter och andra ädelstenar, att
Tavernier, som gjorde resor i södra Asien 1631–68,
uppskattade till mer än 160 mill. fr. den värderikaste
af stormogul Aureng-sibs troner. Vid det stora väldets
fall spriddes alla dessa skatter bland Vesterlandets
folk. Sedan Indiens tillgångar på diamanter blifvit
uttömda, är det förnämligast Brasilien (sedan 1727)
och Syd-Afrika (sedan 1867), som förser verlden med
diamanter. Utförseln från det förra landet var 1850–70
omkr. 170,000 karat årligen, till ett värde af 6,3
mill. kr.; sedan dess har utbytet minskats med mer än
hälften, då i allmänhet endast mindre stenar (under 1/2
karat) och utskott anträffas. Från Syd-Afrika beräknas
åren 1867–91 hafva utförts diamanter för mer än 1
milliard kr., deraf ensamt för 1878-87 27 mill. karat
till ett värde af omkr. 70 mill. kr. Vigten af
diamanter liksom af andra ädelstenar räknas i karat
(ungefår 1/5 gr.), och värdet ökas med karattalet;
men något bestämdt förhållande dem emellan eger
ej rum, ty qvalitet och form inverka äfven på
värdet. Mycket stora stenar (solitärer, nonpareils,
paragons) hafva intet bestämdt handelspris. Priset på
större stenar är nu betydligt lägre än förr, emedan
Griqualand på 10 år (1870–80) lemnat flere solitärer
än Brasilien på 150 år. Tavernier satte priset på
slipade diamanter om 1 karat till 200 fr., och dermed
öfverensstämma Hollands och Hamburgs diamanttaxor från
17:de årh. 1750 betaltes karatstenar med 450 fr.,
medan kommissionen, som skulle värdera de franska
kronjuvelerna, 1795 antog 150 fr. som medelvärde. 1830
betalte man 220 fr., 1850 330 fr., 1865 550 fr.,
hvarefter genom upptäckten af Kapdiamanter priset
föll till hälften. Priset bestämmes äfven af den
allmänna tillgången på guld och silfver. De största
och derför sällsyntaste diamanterna äro på grund af
sitt betydande värde historiska märkvärdigheter. Dit
höra Orlov (194 3/4 karat), som bildar spetsen af
den ryska spiran, Sjahen (86 kar.), med naturliga
kristallytor, Polstjernan (40 kar.), briljant,
båda tillhöriga ryska skattkammaren, Florentinaren
(139 1/2 kar., mycket ren, citrongul), som förlorades af
Karl den djerfve i slaget vid Granson och nu tillhör
kejs. skattkammaren i Wien, Kohinoor (106 kar.),
som sedan 1850, då den togs af engelska trupperna vid
Lahore, tillhör engelska kronan, Pitt l. Regenten
(136 k., måhända den mest praktfulla och fullkomliga
af alla och värderad till 12–15 mill. frcs),
som tillhör franska skattkammaren och är, sedan
alla icke historiskt märkliga stenarna i den forna
kronskattkammaren 1887 såldes, uppställd i Louvre,
Sancy (53 1/2 k., af renaste vatten, i päronform),
som sannolikt haft
de mest skiftande öden af alla diamanter (den såldes
1835 för 1/2 mill. rubel och 1836 i Paris för 625,000
fr.), och Sydstjernan (ursprungl. 254, som briljant
125 karat), den största i Brasilien funna (1853)
diamant. Victoria, som hittades i Syd-Afrika 1884
och då vägde 457 karat, var, sedan den slipats,
den största kända briljanten (180 karat), men sedan
hafva i Syd-Afrika ytterligare anträffats 1888 en
diamant om 428 karat och 1893, enligt tidningarna, en
som fått namnet Excelsior och skall väga 971 karat,
hvilka böra kunna lemna ännu större briljanter,
om icke den senare, som lär hafva ett litet fel,
måste klyfvas i två halfvor. — Diamanterna äro
vanligen färglösa, men förekomma äfven i många olika
färgnyanser, och stenar med mättade färger, vackert
gröna, rosenröda, blåaktiga, s. k. fantasistenar,
betalas för sin sällsynthet t. o. m. högre än färglösa
stenar af första vatten.
Näst efter diamanten kommer korunden (se d. o.), som
efter färgerna fått olika namn. Då den är utan färg,
kallas den hvit safir. Mest kända äro den karmosinröda
rubinen och den blågröna safiren. Korunder af annan
färgnyans uppkallar man efter andra stenar med
liknande färg med tillägg af ordet »orientalisk»
(hvilket som juvelerareterm icke betecknar en
ädelstens härkomst, utan den äkta, dyraste sorten). Så
kallas den violetta korunden orientalisk ametist,
den rödgula orientalisk hyacint, den gröna orientalisk
smaragd, den guldgula or. topas, den blå or. aqvamarin
och den blodröda, med dragning i violett, or. rubin.
Den indigoblå kallas safir-indigo. Rubinens färg
anses vara orsakad af en obetydlig halt af kromoxid
eller jernoxid. Då rubinen glödgas, blir den grön, men
återfår vid afsvalning sin röda färg, hvilken egenskap
den har gemensam med såväl rubin-spinellen som med
almandin. Den röda rubinen ansågs i forna tider vara
den värdefullaste af ädelstenar, och öfver 2 karat
stora, vackra och välslipade rubiner hafva ännu ofta
samma värde som diamanter eller ännu högre. För
bedömande af rubiners värde passar den indiska
»qvadratregeln» (se Diamant) bättre än för diamanten,
om man antager 180 kr. såsom medelvärde för 1-karats
rubin af bästa sort. Värdet af en rubin om 7 karat
skulle då bli 8 à 9 tusen kr. (7.7.180). Safiren har
icke så högt värde; 1-karats kan värderas till 50
kr., 3-karats till 180 kr. o. s. v., men safirer af
mörkblå färg och i öfrigt felfria gälla för första
karaten 270 kr. och en 5-karats sten 1,800 kr. —
Spinell (se d. o.) af röd färg förblandas ofta med
rubin och kallas rubin-spinell. Den slipas vanligen
i blandade former: öfverdelen som briljant,
underdelen trappformig. Är färgen ej klar nog,
användes guld som underlag. Svarta spineller användas
som sorgsmycken. I handeln kallas den rosenröda
rubin balais, den violettbruna almandin-spinell
och den gulröda rubicell. Den förstnämnda är den
allmännaste. — Närmast efter spinellen i värde
kommer krysoberyllen l. cymofanen (se d. o.). Dess
färg ligger mellan guldgul och grön. Den mörkgröna,
eller alexandriten, har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
