Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Ägg (Lat. ovum). 1. Anat., embryol. Utvecklingen af en ny individ försiggår inom de flesta djurklasser på det sätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller zona pellucida, som den kallas hos
däggdjursägget, är en cellmembran. Det egentliga
ägget omgifves af flere yttre hyllen. Hos
däggdjuren inbäddas det befruktade ägget uti
ett veck af lifmoderns slemhinna, som bildar den
s. k. decidua. Under embryots utveckling tillkommer
hos de högre ryggradsdjuren en del hinnor — amnios
och allantois —, bildade i sammanhang
 |
Fig. 1. Snitt från äggstock af katt: 1.
Folliklar på ett tidigt utvecklingsstadium, liggande nära ytan af äggstocken.
2. Mera utvecklade folliklar, som ligga djupare
in i äggstockens stroma. 3. En i det närmaste
mogen follikel. 4. Corpus luteum. |
med embryot sjelf. Alla dessa bildningar kallas
ägghinnor eller ägghyllen, men de hafva intet
att skaffa med ägget såsom cell betraktadt. Gulan
hos ägget skiljer sig väsentligt från det vanliga
cellprotoplasmat. Detta beror derpå att i ägget en
del ämnen, fett, ägghvitekroppar m. m., inlagrats för
att tjena till material för de celler, som uppstå
genom äggcellens delning. Dessa ämnen, som utgöra
det s. k. deutoplasmat, bilda en mängd större och
mindre, sferiska korn, hvilka ligga inbäddade i det
egentliga protoplasmat. Mängden och fördelningen
af deutoplasmat äro mycket olika inom de olika
djurklasserna. Hos menniskan och däggdjuren i
allmänhet är deutoplasmat likformigt fördeladt inom
ägget, och dess mängd är jämförelsevis ringa. Detta
förhållande står i sammanhang med att embryot
hos däggdjuren utvecklas inom moderorganismen och
träder i kärlförbindelse med densamma samt derigenom
erhåller sin näring. I fogelägget (jfr nedan) ingår
också en stor mängd deutoplasma, och det är detta,
som betingar dess betydande storlek i förhållande
till däggdjursägget (menniskoägget mäter endast
0,2 mm. i diameter). Groddblåsan, som utgör äggets
cellkärna, har såsom sådan en särskild betydelse
för äggets befruktning och delning. Dess vigtigaste
beståndsdel anses vara nuklein, äfven kalladt
kromatin till följd af benägenheten att upptaga vissa
färgämnen. Denna substans bildar dels ett nätverk,
dels särskilda kroppar, de s. k. kärnkropparna eller
groddfläckarna. För öfrigt innehåller groddblåsan den
s. k. kärnsaften samt omslutes af en kärnmembran. —
Innan ägget är moget, d. v. s. befinner sig i det
tillstånd, att det kan befruktas, försiggår en
egendomlig process inom detsamma.
Groddblåsan närmar sig äggets yta och undergår
en regressiv förändring. Kärnmembranen
försvinner; kärnsaften blandas med gulan, och af
kärnsubstansen uppstår en s. k. kärnspole, en
bildning, som alltid uppträder i sammanhang med
delningen af en cell. Resultatet blir, att
ur äggcellen utstötas efter hvarandra tvänne kroppar,
de s. k. polcellerna. Hvad som derefter är
qvar af groddblåsan ombildas till en liten ny
kärna, äggkärnan, och först nu är ägget »moget».
Angående betydelsen af dessa polceller har man
olika förmodanden. Äggcellen skulle, enligt en
uppfattning, ursprungligen såsom hvarje annan cell
vara sexuelt indifferent. Genom utstötandet af
polcellerna aflägsnas han-elementet, och äggcellen
får hon-egenskaper. Enligt en annan åsigt äro
polcellerna ofullkomliga ägg, bildade genom
delning af det ursprungliga ägget. Egendomligt är,
att hos sådana ägg, som utveckla sig utan befruktning
— en företeelse, som kallas partenogenesis —,
endast en polcell bildas af ägget vid dess mognande. —
Befruktningen består i en förening af en spermatozo
med det mogna ägget. Hos däggdjur och foglar anses
denna process försiggå under det ägget passerar första
delen af äggledaren. Speratozoerna som hafva
rörelseförmåga, tränga efter parningsakten upp genom
genitalvägarna och träffa i gynsamt fall på ägget
efter dess afstötning från äggstocken. Hos amfibier
och fiskar äfvensom hos de flesta i vattnet lefvande
ryggradslösa djur försiggår äggets befruktning utom
honans kropp. Hannar och
|
Fig. 2. Befruktning af ägg af en echinoderma:
s spermatozo: h spermatozoens hufvud; k äggkärnan. |
honor uppehålla sig i närheten af hvarandra
och tömma produkterna af könskörtlarna direkt
i vattnet. Hos en del sådana djur kan man med
mikroskopets tillhjelp följa befruktningsprocessens
förlopp (se fig. 2). Spermatozoerna bestå af ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:36:22 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfar/0251.html
