Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ägg (Lat. ovum). 1. Anat., embryol. Utvecklingen af en ny individ försiggår inom de flesta djurklasser på det sätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hufvud, som utgöres af nuklein l. kromatin, samt
en svans, hvars natur af protoplasma ger sig till
känna genom förmågan af rörelse. Tack vare sin
rörelseförmåga kunna spermatozoerna så att säga
uppsöka ägget. Så snart en spermatozo berört äggets
yta, utveckla sig vissa förändringar i äggets
protoplasma. På sjelfva beröringspunkten bildar
sig en upphöjning af protoplasma, som närmast
emottager spermatozoen. Vidare bildar sig rundt
om ägget en fin hinna af protoplasma, och inuti
ägget antager protoplasmat en radiär anordning
omkring den inträngande spermatozoen. Denna senare
förlorar sin svans. Det återstående hufvudet
samt äggkärnan attrahera hvarandra ömsesidigt
och närma sig hvarandra samt smälta slutligen
tillsammans. Hela denna process förlöper mycket
hastigt: inom 10 minuter. Det väsentliga i processen
är att spermatozoens kärnsubstans sammansmälter
med samma substans i ägget. Man är böjd att uppfatta
denna kärnsubstans (kromatin) såsom det materiella
substrat, som förmedlar öfverförandet af egenskaper
från föräldrarna på afkomman. — Ehuru ägget omgifves
af ett oändligt stort antal spermatozoer, tränger
under normala förhållanden aldrig mer än en enda in
i detsamma. Endast om ägget utsättes för skadliga
inflytelser (såsom afkylning, upphettning, inverkan
af gifter) kan en s. k. öfverbefruktning ega rum,
d. v. s. flere spermatozoer intränga i ägget. Dettas
utveckling blir i sådana fall abnorm. I jämförelse med
äggen äro spermatozoerna mycket små. Menniskoägget
är en sferisk kropp af omkr. 0,2 mm. i diameter,
under det att motsvarande spermatozoer äro smala
trådar af 0,05 mm. i längd. Ägget innehåller i sig
magasineradt material för de celler, som närmast
uppstå vid dess delning. Spermatozoen innehåller
endast det för befruktningen nödvändiga kromatinet
samt en ringa mängd protoplasma, hvarigenom den
erhåller sin rörelseförmåga. Ägget är en känslig
kropp, som lätt förstöres; spermatozoerna deremot
visa en synnerlig motståndsförmåga mot skadliga
inflytelser och bibehålla flere månader sin vitalitet,
sedan de lemnat den organism, der de bildats. För djur
är detta säkert bevisadt. Hvad menniskan beträffar,
anser man, att spermatozoerna kunna lefva åtminstone
några veckor inom qvinnans könsvägar utan att
förlora sin befruktande förmåga. Deremot förstöres
ägget sannolikt inom ganska kort tid, om det ej
befruktas efter afstötningen från äggstocken. —
Efter befruktningen börjar äggets delning. Mängden
och fördelningen af deutoplasmat i gulan utöfva
ett bestämmande inflytande på delningsprocessens
förlopp. I fogelägget är deutoplasmat olikformigt
fördeladt. En del af gulan är fattig på deutoplasma
och jämförelsevis rik på protoplasma samt eger en
mindre specifik vigt än den öfriga delen. Den kommer
till följd deraf att flyta ofvanpå, såsom en droppe
olja flyter på vatten. Denna lättare del af gulan
bildar den s. k. groddskifvan, eller animala polen,
och det är inom denna del, som embryot utvecklar sig,
under det att den andra delen af gulan, som för öfrigt
är mycket större, den s. k.
vegetativa polen, förhåller sig passivt vid
embryots utveckling. I däggdjursägget eger ingen
sådan polar differentiering rum; deutoplasmat är
likformigt fördeladt inom detsamma, och delningen
omfattar likformigt hela ägget. Grodägget intager en
ställning mellan fogel- och däggdjursägget: delningen
omfattar hela ägget, men är olikformig. Delningen
af ägget försiggår som delningen af hvarje annan
cell. Kärnan undergår en serie förändringar, hvarvid
den färgupptagande substansen, kromatinet, synes spela
en mycket vigtig rol. Medelst vissa färgningsmetoder
kan man påvisa en serie karakteristiska bildningar,
de s. k. kärndelningsfigurerna. Resultatet är,
att cellens kärna och protoplasma dela sig i tvänne
hälfter, af hvilka hvardera är en ny cell, dottercell
af den urspungliga cellen. Dottercellerna dela sig i
sin ordning o. s. v. (se fig. 3). Sedan denna delning
fortgått en tid, utgöres ägget af en
 |
| Fig. 3. Första delningen af ett däggdjursägg: zp zona pellucida; pc polceller. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
