Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ägg. 3. Kem. Hönsäggets skal utgöres hufvudsakligen af kalciumkarbonat (93 proc.) med ungefär 5 proc. organisk substans samt små mängder kalciumfosfat och magnesiumkarbonat - Ägghvita, albumin (Lat. albumen), kem., benämnas sådana ägghviteämnen, som äro lösliga i vatten - Ägghvitartade ämnen, albumin-ämnen, protein-ämnen, kem. - Ägg-guleolja. Se Äggolja - Ägghvitesjuka. Se Albuminuri - Äggkläckningsapparater. Se Husfogelskötsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och natriumfosfat). Gulan (vitellus) innehåller nära
50 proc. vatten, 23 proc. fet olja, 10 proc. lecitin
och omkr. 16 procent vitellin (se d. o.), kolesterin,
orangegult färgämne (lutein) och salter (kalcium- och
kaliumfosfat). — Om vissa fogeläggs, särskildt
hönsäggets, näringsvärde se Födoämnen, sp. 642 o. f.
1. J. E. J–n. 2. L–e. 3. P. T. C.
Ägghvita, albumin (Lat. albumen), kem., benämnas
sådana ägghviteämnen, som äro lösliga i vatten
och i svagt sura eller alkaliska vätskor samt ur
dessa lösningar icke fällas vid utspädning med
vatten eller när man i dem till mättning upplöser
neutralsalter, t. ex. koksalt, glaubersalt,
bittersalt m. fl. Lösningar af ägghvita koagulera
vid omkr. 70° och afsätta dervid en hvit,
olöslig substans, koagulerad ägghvita. Någorlunda
koncentrerade lösningar stelna dervid till en hvit
massa, såsom vid kokning af ägg eller råmjölk;
utspädda lösningar afskilja hvita flockar,
hvilka draga med sig fint fördelade orenligheter,
som kunna finnas uppslammade i vätskan. Ägghvita har
af denna anledning stor användning till klarning af
råsockerlösningar o. dyl. Ägghvitans egenskap att
koagulera vid upphettning gör den användbar såsom
fixeringsmedel för färger. Ägghvita förekommer allmänt
i växtriket (se nedan) och djurriket, rikligt i äggets
hvita samt i blodserum. Den är ett högst värdefullt
näringsämne (se vidare nästa Art. samt Födoämnen, Ägg
och Ämnesomsättning).
Växt-ägghvita (växt-albumin) är en modifikation
af den vanliga, från djurverlden erhållna
ägghvitan. Växt-ägghvitan förefinnes i synnerhet
i många växters frön och bär derför äfven namnet
»fröhvita» (se d. o.). Denna bildas efter att
den egentliga befruktningen har försiggått, i det
protoplasmat i frömjölsslangens ände silar igenom
dennas vägg och kommer i innerlig förening med
äggcellen i fröämnet. Genom nu (i broddsäcken)
inträdd liflig verksamhet med celldelning
bildas fröhvitan, som fyller broddsäcken
och tjenar som reservnäring vid groningen.
P. T. C. O. T. S.
Ägghvitartade ämnen, albumin-ämnen, protein-ämnen,
kem., benämnas talrika, i fysiologiskt hänseende
högst vigtiga, qväfvehaltiga, icke flyktiga organiska
ämnen med mycket invecklad sammansättning och hög
molekylarvigt. De finnas i hvarje lefvande cell och
äro att betrakta såsom de egentliga bärarna af det
organiska lifvet. Den procentiska sammansättningen
af de olika ägghviteämnena är tämligen likartad. De
innehålla 51,5 till 54,5 proc. kol, 6,5 till 7
proc. väte, 15,2 till 17,3 proc. qväfve, 0,8 till 2,3
procent svafvel samt 20,9 till 23,5 proc. syre,
hvartill kommer i vissa fall en mindre mängd
fosfor. Vanligen äro ägghviteämnena förenade med
oorganiska salter, företrädesvis fosfat, från hvilka
de endast med största svårighet kunna skiljas. Alla
egentliga ägghviteämnen äro amorfa, gummilika eller
hornartade massor utan smak och lukt, dels lösliga,
dels olösliga i vatten, men olösliga i alkohol och
eter. Vattenlösningarna hafva hvarken sur eller
alkalisk reaktion. Vid kokning eller vid inverkan
af vissa ferment koagulera
de, d. v. s. afsätta olösliga, amorfa massor af
modifierade ägghviteämnen. Vidare fällas de af
metallsalter, såsom sublimat och kopparvitriol,
af garfämnen, fenol, kloral m. m. Genom inverkan
af starka syror eller alkalier, genom upphettning
med vatten till hög temperatur samt vid förruttnelse
förvandlas de, antagligen genom förening med vatten
(»hydrolys»), i första hand till pepton (se d. o.),
sedermera till amidosyror, såsom leucin, tyrocin,
asparaginsyra, glutaminsyra m. fl., hvilka slutligen
öfvergå till ammoniak och fettsyror. Vid denna
djupt gående sönderdelning bildas dessutom stinkande
produkter (indol, svafvelväte, fenoler) och giftiga
ämnen (alkaloider m. m.). Af dessa förhållanden
tyckes det, som vore ägghviteämnena att betrakta såsom
komplicerade anhydrider af amidosyror, och det har i
sjelfva verket lyckats Grimaux att af asparaginsyra
genom borttagande af vatten erhålla ett ämne, som i
flere hänseenden liknade de ägghvitartade ämnena. —
Någon fullt skarp och tillfredsställande indelning
af ägghviteämnena finnes icke. Man plägar skilja
mellan de egentliga ägghviteämnena, albumoida ämnen
och proteider. Det förstnämnda slaget utmärkes genom
stor föränderlighet och löslighet i vatten eller i
svagt sura och alkaliska vätskor. De albumoida ämnena
äro olösliga och resistenta substanser, som ingå i
djurens skelett, bindeväf och öfverhud. Proteider
hafva ännu mer invecklad sammansättning än de
egentliga ägghviteämnena och kunna genom upptagande
af vatten (hydrolys) klyfvas i ägghviteämnen och
andra ämnen, såsom kolhydrat, färgämnen o. dyl. — De
egentliga ägghviteämnena innefatta följande grupper af
snarlika ämnen: albuminer l. ägghvita, globuliner,
nukleo-albuminer och växtlim. Albuminer utgöra de
ämnen som kallas ägghvita (se d. o.). Globuliner
utmärkas deraf att de äro olösliga i rent vatten,
men lösliga i svaga saltlösningar, ur hvilka de
fällas dels genom spädning med vatten, dels genom
lösningarnas mättning med neutralsalter. Till
globuliner räknas det ämne i blodplasmat, som
ger upphof till fibrin (se d. o.), vitellin (se
d. o.) i ägg-gula och substansen i muskelkött (se
Myosin). I flere frön förekomma kristalliniska
korn, aleuronkorn, som tyckas innehålla
globuliner. Nukleo-albuminer utmärkas deraf att de
vid digestion lösas med lemning af ett egendomligt,
fosforhaltigt ämne, nuklein, hvilket till stor mängd
finnes i cellkärnor och i jästceller. De kunde derför
föras till proteiderna. Till nukleo-alburninerna höra
kasein (se d. o.) i mjölk och legumin i ärtväxters
frön. Växtlim (se Gluten) är en i sädesslagens
frön förekommande blandning af i vatten olösliga,
men i kokande alkohol delvis lösliga ämnen. —
Till de albumoida ämnena räknar man hornämne
(se d. o.) och limgifvande substans (se Lim), till
proteider mucin (se d. o.) och hemoglobin (se d. o.).
P. T. C.
Ägg-guleolja. Se Äggolja.
Ägghvitesjuka. Se Albuminuri.
Äggkläckningsapparater. Se Husfogelskötsel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
