Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfverflödsförordningar, lagar, som afse att inskränka eller upphäfva ett för folkets ekonomi, helsa eller moral såsom skadligt betraktadt bruk af vissa tyger och klädesmoder, varor, njutningsmedel m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sparsamhet och enkelhet i kläder och
lefnadssätt. Genom k. förordn. d. 3 Juni 1720
fastställdes en viss klädesordning och förbjöds ej
blott införsel, utan äfven tillverkande och bärande af
andra kläder än dem, som voro efter vissa fastställda
modeller; äfven förbjödos galoner, fransar,
broderier, spetsar, knappar och litzer af eller med
guld och silfver, flere slags sidentyg, knypplade
uddar och spetsar, bredare än en tum, förgyllda
vagnar, utom för rikets råd, o. s. v.; och för
tjenstefolk och »annat gement folk» förbjöds allt bruk
af siden, vissa utländska lärfter, nättelduk, flor och
kattun, utom till halsdukar, mössor och förkläden;
och förordningen slutade med tillåtelse för en hvar
att vara angifvare och få sin andel af böterna. 1727
utfärdades en k. förordn. mot införsel af en del
utländska frukter och en annan mot införsel af likörer
och andra viner än rhenska, mosel, franska, hvita
och röda, spanska och portugisiska samt en del
s. k. »säcker». En ny öfverflödsförordning utkom
d. 22 Sept. 1731, men förklarades kort derefter
vara genom förhastande utgifven — ett bevis på med
huru föga omtänksamhet dessa saker behandlades —
och ersattes med en ny, af den 8 Nov. s. å. Enligt
denna skulle allt, hvad här i landet kunde till kläder
tillverkas, utan inmängande af guld och silfver, få
brukas, men alla nya påfund i hvad som brukas och
bäres räknas för yppighet och sjelfsvåld. De 1720
fastställda modellerna skulle blifva för alla tider
oföränderliga. En mängd utländska tyger, tapeter,
galanterivaror och grannlåt m. m. förbjöds; rätternas
antal och konfektens beskaffenhet bestämdes. Under de
närmast följande åren bestämdes noga, genom särskilda
resolutioner och förklaringar, huru hvarje klädesplagg
fick vara beskaffadt och hvad som fick bäras af
allmoge och tjenare af olika grader. 1734 förbjödos
å nyo införseln och bruket af en stor mängd utländska
varor. 1735 insågo de styrande, att de 1731 påbjudna
modellerna, hvilka då förklarats för alla tider skola
blifva oföränderliga, ändock behöfde förändras, och
genom en ny förordning bestämdes nya modeller, med i
det yttersta gående föreskrifter. För att förebygga
till följd af erfarenheten väntade olägliga och till
stor del besvärliga förfrågningar och invändningar
stadgades såsom straff »för tvifvelsmål om lagen»
— 1,000 dlr smts böter, eller, som en
författare yttrat, mer än tre gånger full mansbot.
— Genom k. förordn. d. 28 Sept. 1736 tillätes
inhemska sidenvaror att »något friare» nyttjas, men
för bärande af utländska bestämdes 100 dlr smts
böter. 1745 utfärdades k. konstitutorial för
en särskild sparsamhetskommission, som genom sin
verksamhet 1745–46 gjorde förvirringen ännu större.
För dess många olika förslag kan här ej redogöras,
men dess verksamhet framkallade åtskilliga
k. förordningar och bref. Den 20 Jan. 1746
förnyades och förklarades förut mot yppigheten
utfärdade stadgar och förbättrades genom tillägg.
Arbetare, som biträdde sina mästare att på minsta
sätt göra en klädning annorlunda än efter modellen,
voro förfallna till krigstjenst eller, om de voro
dertill odugliga, till ett års straffarbete, qvinnor till
rasp- eller spinnhus på lika lång tid. S. å. förbjöds
införsel af chokolad, arrack och andra »likörer»,
men året derpå tilläts bruket af kaffe, te m. m. mot
konsumtionsskatt.
1756 förbjöds det militärer att använda guld till
sina uniformer, med undantag af galoner och trens på
officershattar och port-d’épéer, och vissa utländska
öfverflödsvaror förbjödos. Vid urtima riksdagen 1765
beslöt man, för att visa höjden af de nya spartanska
sparsamhetsgrundsatserna, att helt enkelt slopa de
med stor kostnad af staten inrättade eller understödda
fabrikerna och manufakturierna — såom föranledande
till öfverflöd —, sälja maskinerna till Ryssland
för en spottstyfver och låta arbetarna följa med. —
Derpå grep man sig an med ett nytt storverk, en ny
öfverflödsförordning, som utkom d. 26 Juni 1766. Genom
denna förbjödos bland mycket annat införsel och
nyttjande af kaffe, chokolad, arrack, punsch, bischoff
och allahanda likörer och luktvatten, en mängd viner,
deserter af »utländskt» socker, tobak och snus för
enhvar, som ej fyllt 21 år. Äldre skulle betala 1 dlr
smt vid mantalsskrifningen, utom krigsmän, så länge de
voro i tjenst. Släp och garneringar förbjudas, likaså
styfkjortlar (utom vid hofvet) och spetsar, öfver 1
tum breda. För tjenare, krigsmän, gerningsmän samt
deras hustrur och barn m. fl. utfärdades noggranna
bestämmelser. Tillåtna mans- och fruntimmersdrägter
bestämdes till ytterlighet noga, äfven för utländska
informatorer och guvernanter (för hvilka i vissa
fall skulle erläggas böter af 200 dlr smt). Dyrbara
likkistor och hattplymer, utländska porsliner —
utom de ostindiska privilegierade — förbjödos,
liksom utländska målningar och »skilderier» — utom
för modeller för målareakademien och artister. Bruket
af vissa vagnar förbjöds för dem, som voro under 30
år, men kom snart i strid med rättigheten för myndig
man, som hade gods eller affärsverksamhet, att åka
huru han behagade. Litet längre fram på året kom man
under fund med att fruntimmerskläder kunde få vara
1/4 aln längre baktill än framtill, och att blonder
ej vore detsamma som spetsar. Men för att reda sig
ur allt trassel, som uppkom genom otydligheten eller
ofullständigheten af föregående kungl. förordningar,
hänvisade man till det förra förbudet att tolka
eller »förtyda» förordningar, hvilket kostade 1,000
dlr smt. En ny kommission, tillsatt d. 8 Okt. 1766,
skulle emellertid råda bot på det onda, och det var
nästan som en nåd, att efter ansökningar från Vingåker
m. fl. socknar i Södermanland samt från allmogen i
Kristianstads län deras gamla drägter tillätes, men
delvis med ej ringa förändringar, när det gällde guld,
silfver och silke. Den 15 Mars 1770 utkom visserligen
en ny förordn. emot yppighet och öfverflöd, men dess
giltighet blef icke lång.
Att gifva en fullständig bild af följderna af alla
dessa Frihetstidens all frihet inskränkande påbud
mot yppighet och öfverflöd är här icke möjligt. Det
ohyggliga angifvaresystemet, som lemnade öppet fält
för hvarje usling att hämnas på ovänner eller att
förtjena på lätt sätt, de förhatliga undersökningarna
i hus, på gator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
