Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfverflödsförordningar, lagar, som afse att inskränka eller upphäfva ett för folkets ekonomi, helsa eller moral såsom skadligt betraktadt bruk af vissa tyger och klädesmoder, varor, njutningsmedel m. m. - Öfverfyringeniör, titel på chefen för fyringeniörkontoret (se d. o.) - Öfverfångsglas, tekn. Se Glasfabrikation, sp. 1268, och Glasrör - Öfverfältläkare. Se Fältläkarekåren. - Öfverfältläkare har öfverstes rang - Öfverföring af kraft. Se Kraftöfverföring - Öfvergar, metallurg. Se Gara - Öfver-Gran. Se Gran 2 - Öfvergångsberg, geol., gammal, af T. Bergman och Werner använd beteckning för de lagrade bildningar, som ligga emellan urberget och stenkolssystemet - Öfvergångsformationen. Se Öfvergångsberg - Öfvergångsljud. Se Omljud - Öfvergångsstilen. Se Romansk stil, sp. 1346 - Öfverhala, sjöv. 1. Hjelpa efter, t. ex. »öfverhala en talja eller hissverk» - Öfverhala. 2. Undersöka, besigtiga för reparation, t. ex. »öfverhala ett segel» - Öfverhalning, sjöv., en stor rullning eller sidorörelse hos ett fartyg - Öfverhandsknop, sjöv. Se 8 å fig. till art. Knop - Öfverhettad ånga. Se Ånga - Öfverhofjägmästare är anställd såsom chef för konungens hofjägeristat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och vägar, som störde husfrid och kyrkofrid och
allt inbördes förtroende samt förgiftade hela
samhällslifvet, bilda en af de svåraste fläckar, som
vidlåda den s. k. Frihetstidens historia. Spioneriet
sattes i system, och främlingar hade rätt att
intränga i hemmen, räkna gäster och tallrikar
o. s. v. Fiskalerna skulle lida samma straff som
den brottslige, om de underläte att ingripa, men
förbjödos å andra sidan strängeligen att anklaga någon
oskyldig. Otydlighet och motsägelser i förordningarna
framkallade en mängd förfrågningar hos regering och
myndigheter, särskildt hos justitiekansleren. Än
frågades till hvilken rangklass folk skulle räknas,
ända ned till gesäller och olika slags pigor, än om
någon liten utsyning på en remsa, eller en hemmagjord
grof spets eller hålsöm skulle medföra vatten och
bröd, än om gamla redgarnströjor, kjolar eller dylikt
finge utslitas, än om man skulle förbjuda skräddare
och sömmerskor att sy nya kläder, intill dess de nya
modellerna kunde erhållas, eller om gamla kläder, som
vändes, skulle vara efter gammal eller ny modell. De
orimligaste domar fälldes och verkställdes. Gustaf
III upphäfde kort efter tillträdet af regeringen alla
öfverflödsförordningar, förklarande, att han funnit
dem hafva varit för ändamålet alldeles otillräckliga,
och dessutom skadliga, men för att förekomma öfverflöd
i klädedrägt och moder försökte han (1778) att införa
en särskild nationaldrägt, hvilket dock ej hade annan
verkan än att en del sådana drägter tillverkades och
att saken en tid blef allmänt samtalsämne.
Under hertig Karls förmyndareregering
(1792–96) försökte man sig å nyo med en enligt de
gamla traditionella formerna utarbetad, vidlyftig
förordning emot yppighet och öfverflöd i klädedrägter,
hvilken utkom d. 1 Jan. 1794. Kaffe m. m. förbjöds,
men tilläts efter någon tid till införsel emot 3
skill. tull pr skålp. År 1800 förbjöds nyttjande af
silfverpjeser af öfver 10 lods vigt, med undantag för
kyrksilfver och allmänna hedersbelöningar. K. M:t
lemnade sjelf från hofvet till riksbanken allt
silfver, som kunde undvaras. (Förbudet upphäfdes
1818.) 1811 erinrade K. M:t i en kungörelse om
nödvändigheten att inskränka bruket af utländska
yppighetsvaror. Vid 1815 års riksdag väcktes fråga
om förnyande af de äldre författningarna, men saken
förföll. Vid riksdagen 1817–18 förklarades en ny
författning vara högst nödvändig, och en k. kung.,
uppmanande till enkelhet och sparsamhet, utkom. Vid
tre senare riksdagar väcktes förslag om åtgärder till
hämmande af lyx och öfverflöd, men de afslogos. Sista
gången det kom på tal inom riksdagen att lagstifta
mot öfverflödet var 1834, då en motion väcktes inom
presteståndet om upplifvande af 1794 års förordning,
men motionen afslogs inom ståndet, och kom således ej
vidare. — Se för öfrigt art. om Kaffe och Tobak. V. G.
Öfverfyringeniör, titel på chefen för
fyringeniörkontoret (se d. o.).
Öfverfångsglas, tekn. Se Glasfabrikation, sp. 1268,
och Glasrör.
Öfverfältläkare. Se Fältläkarekåren. — Öfverfältläkare
har öfverstes rang.
Öfverföring af kraft. Se Kraftöfverföring.
Öfvergar, metallurg. Se Gara.
Öfver-Gran. Se Gran 2.
Öfvergångsberg, geol., gammal, af T. Bergman
och Werner använd beteckning för de lagrade
bildningar, som ligga emellan urberget och
stenkolssystemet. Hufvudsakligen genom Murchisons
arbeten delades detta omfattande begrepp i flere
skilda geologiska system l. formationer, nämligen
kambriska, siluriska och devoniska. Öfvergångsberg
är således lika med de äldre paleozoiska systemen.
B. L–n.
Öfvergangsformationen. Se Öfvergångsberg.
Öfvergångsljud. Se Omljud.
Öfvergångsstilen. Se Romansk stil, sp. 1346.
Öfverhala, sjöv. 1. Hjelpa efter, t. ex. »öfverhala
en tälja eller hissverk», dervid tågets eller
kettingens parter (gångar) halas tillbaka,
så att blocken aflägsnas från hvarandra. Jfr
Skaka. — 2. Undersöka, besigtiga för reparation,
t. ex. »öfverhala ett segel», undersöka hvilka dukar,
lik m. m., som skola lagas eller med nya ersättas.
R. N.
Öfverhalning, sjöv., en stor rullning eller
sidorörelse hos ett fartyg. Öfverhalningar, som
förorsakas af sjögång, blifva vanligen makligare
(mindre våldsamma), ehuru något djupare, om tyngder
flyttas ut mot fartygets sidor och något uppåt.
R. N.
Öfverhandsknop, sjöv. Se 8 å fig. till art Knop.
Öfverhettad ånga. Se Ånga.
Öfverhofjägmästare är anställd såsom chef för
konungens hofjägeristat. Behofvet af särskilda
förtroendemän för utöfvande af tillsyn öfver den
för jagt- och djurfångst anställda personalen
framträdde i den mån regenten af andra göromål
hindrades att egna en noggrannare uppmärksamhet åt
jagtvården. År 1606 förordnades Stellan Otto Mörner
till öfrerhofjägmästare. Enligt den för honom
utfärdade instruktionen skulle han bl. a. hafva
tillsyn öfver kronans parker, hvarjämte lemnades
åtskilliga föreskrifter om jagt och skjutande m. m. —
Regeringsformen af år 1634 omtalade bland de små
l. lägre riksämbetsmännen en »riksjägmästare»,
som skulle hafva inseende öfver konungens parker,
jagträttigheter och djurgårdar såväl som öfver kronans
skogar. Genom k. resolution af d. 14 Aug. 1682 indrogs
riksjägmästareämbetet, och till utöfvande af den
uppsigt öfver jägeri-betjente, som förut tillkommit
innehafvaren af detta ämbete, lemnades föreskrift
om förordnande af fyra »jägerifiskaler». Dessutom
omnämndes en öfverjägmästare såsom chef för
jägeristaten inom hvarje län. Uti en resol. afd. 4
Jan. 1780 (med anledning af en tvist rörande
ämbetsbefogenhet emellan öfverjägmästaren i Upsala och
Stockholms län O. Holmcreutz och frih. Oxenstierna)
förklarade Gustaf III sig vara betänkt att
återupprätta det gamla riksjägmästareämbetet och
utfärdade instruktion för öfverhofjägmästaren, åt
hvilken öfverlemnades de göromål och rättigheter,
hvilka till följd af § 1 i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
