Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öga (Lat. oculus), det organ i djurkroppen, som genom inverkan af lysande värmestrålar (ljus) förmedlar en synförnimmelse - Öga, sjöv., en med ändan eller bukten af ett tåg formad rund öppning - Öge. Se Ägir - Öggestorp, socken i Jönköpings län - Ögir. Se Ägir - Öglunda, socken i Skaraborgs län - Ögmund Pálsson, isländsk biskop - Ögonblomma. Se Myostis - Ögonbromsar, Chrysops, zool., ett slägte, tillhörande familjen bromsar (Tabanidæ) - Ögonbryn. Se Öga - Ögonbänsel, sjöv. De ett »öga» bildas på det sättet att tågets ända böjes tillbaka långs tåget, till hvilket den fästes med jämna tvärlöpande slag af smäcker lina, kallas sammanbindningen en ögonbänsel och ögat ett »bänsladt öga» - Ögondietetik, läran om ögats vård och skötsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gelé-artad massa (glaskroppen), såsom förhållandet är
hos flertalet snäckor och borstmaskar; hos andra
utvecklar sig ur den främsta delen af glaskroppen
en ljusbrytande lins. Ögon af denna typ förekomma
ej blott hos de ryggradslösa djuren, utan hafva
på senare tider kunnat påvisas äfven hos vissa
ryggradsdjur. Särskildt hos ödlorna finnes nämligen
ett öga, som intager samma läge som tallkotts-körteln
(glandula pinealis) i andra ryggradsdjurs hjerna
och delvis kan anses motsvara denna hjerndel. Medan
detta s. k. tredje öga, eller pineal-öga, hos
somliga ödlearter är förkrympt och utan omedelbar
nervös förbindelse med hjernans tak, är det hos
andra väl utbildadt och kan anses ega en, om ock
något svårtydd, funktion, hälst som hjernskålen är
genomborrad af ett litet hål omedelbart öfver detsamma
och huden å detsamma är genomskinlig, bildande ett
slags hornhinna. — Rörande de sammansatta ögonen
(facett-ögonen) hos leddjuren se Insekter. —
Väsentligen skiljaktiga från de nu skildrade
ögonformerna äro ryggradsdjurens pariga ögon. Hos
dessa är nämligen näthinnan ej någon omedelbar
utvecklingsprodukt af öfverhuden, utan uppkommer
genom ombildningen af hjernans främsta del. Linsen
bildas genom instjelpning och afsnörning af en del af
öfverhuden. Vidare må anmärkas, att medan stafvarna
och tapparna hos lägre djur nästan alltid utgöra den
del af näthinnan, som ligger ljuset närmast, bilda
dessa organ hos ryggradsdjuren den del af näthinnan,
som ligger vänd ifrån ljuset. Jfr i öfrigt ofvan om
byggnaden af menniskans öga.
L–e.
Öga, sjöv., en med ändan eller bukten af ett tåg
formad rund öppning, afsedd att påkränga (påträda)
något föremål. Då ögat göres af sjelfva ändan,
kallas det, beroende på arbetssättet, bänsladt öga,
knopadt öga, lagdt öga, splitsadt öga, stag-öga;
göres det deremot med bukten, kallas det stjelk-öga,
vant-öga. Då man skall hafva tvänne tåg på samma
föremål, ett på hvardera sidan af detta, begagnas
(i st. f. ett öga i hvarderas ända) kunt-öga,
stolp-öga eller ock ett öga, som bildas genom att,
som det heter, »kapa och splitsa». Jfr Splitsa.
R. N.
Öge. Se Ägir.
Öggestorp, socken i Jönköpings län, Tveta härad. Areal
5,222 har. 912 innev. (1892). Annex till Rogberga,
Vexiö stift, Tveta kontrakt.
Ögir. Se Ägir.
Öglunda, socken i Skaraborgs län, Valle härad. Areal
1,594 har. 358 innev. (1892). Annex till Skarke,
Skara stift, Billings kontrakt.
Ögmund Pálsson, isländsk biskop, född omkr. 1462,
vistades som ung på resor i utlandet och blef
sedermera prest samt 1519 biskop i Skalholt. Då
reformationen infördes på Island, nedlade
han, blind sedan flere år, sitt ämbete 1539
samt fasthöll vid den katolska läran och sökte
motarbeta den nya kyrkoordningen, hvilket medförde
hans bortförande som fånge till Danmark. Död i
Sorö kloster 1542. Se vidare Island, sp. 851.
E. Ebg.
Ögonblomma. Se Myosotis.
Ögonbromsar, Chrysops, zool., ett slägte,
tillhörande familjen bromsar (Tabanidæ) och
ordningen tvåvingar (Diptera) inom insekternas klass.
Hufvudet är försedt med tre oceller (se Insekter).
Å antennerna, hvilka äro längre än
hufvudet, äro de två första lederna lika stora; den
tredje, längre leden är femringad och smal.
Bakkroppen är knappt bredare än mellankroppen.
Ögonbromsarna lefva, ofta till stort antal,
i närheten af vattendrag samt anfalla både
menniskor och kreatur. I Europa finnas 16 arter,
af hvilka 8 förekomma i Skandinavien. En af
de vanligaste bland dessa är Ch. coecutiens,
blindbromsen (se d. o.).
L–e.
Ögonbryn. Se Öga.
Ögonbänsel, sjöv. Då ett »öga» (se d. o.)
bildas på det sättet att tågets ända böjes tillbaka långs
tåget, till hvilket den fästes med jämna tvärlöpande
slag af en smäcker lina, kallas sammanbindningen
en ögonbänsel och ögat ett »bänsladt öga».
R. N.
Ögondietetik, läran om ögats vård och skötsel såväl
i friskt tillstånd (ögonhygien) som vid sjukdomar
(se Ögonsjukdomar). Det normala ögat är likasom
öfriga organ i kroppen inrättadt så, att det, om
yttre skadligheter afhållas och öfveransträngning
undvikes, i allmänhet sköter sig sjelf. Bland
utifrån kommande skadliga inflytanden spelar
smittämnens direkta införande en hufvudrol. De mest
förstörande ögonsjukdomar, såsom den gonorrhoiska
konjunktiviten (en varig bindehinneinflammation) och
den egyptiska ögonsjukan, bero på direkt införande
af smittämne uti bindesäcken. Andra ögonsjukdomar,
såsom det frätande hornhinnesåret (ulcus serpens),
uppkomma genom obetydliga skador, t. ex. genom en
främmande kropp, om bindesäcken eller tårsäcken
innehålla varbildande bakterier. Men äfven från
andra delar af ögats omgifning kan smittämnet komma
in, så till exempel från såriga processer i näsan
eller från ett utslag å den närgränsande huden
vid skrofler. Slutligen kunna äfven föroreningar
uti luften, såsom tobaksrök, dam och skadliga
utdunstningar, åstadkomma ögonsjukdomar. Då en rätt
vård af det friska ögat måste afse att förekomma
ögonsjukdomarnas uppkomst, bör den uppenbarligen
motverka dessa skadliga inflytanden. Smittämnenas
införande i ögat undvikes bäst genom renlighet
icke blott å den omgifvande huden, utan i hela
ansigtet och framförallt å fingrarna samt genom
påpasslig och sakkunnig skötsel af de sjukdomar,
t. ex. gonorré, tårsäckskatarr, skrofulösa utslag, af
hvilka bindehinnan eller hornhinnan kan smittas. Till
en samvetsgrann vård af ögonen hör äfven att undvika
sådana ställen, der luften är starkt förorenad,
såsom schweizerier, balsalar o. s. v. Ett annat slag
af yttre skada, som kan träffa ögat, är bländning,
för hvilken i synnerhet de personer äro utsatta,
som utan försigtighetsmått en längre tid stirra på
solen (såsom vanligen sker vid solförmörkelser),
eller hvilkas ögon direkt utsättas för det starka,
från solbelysta ismassor eller snöfält reflekterade
ljuset, såsom vid gletschervandringar eller långa
vinterfärder i nordliga land, eller slutligen
arbetare, hvilka nödgas uppehålla sig i omedelbar
närhet af starka elektriska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
