Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ögondietetik, läran om ögats vård och skötsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
båglampor. I alla dessa fall undvikes skadan genom
användande af mörka, helst gråa, glas i lämplig
nyans. Svåra sjukdomar kunna orsakas i ett öga genom
en främmande kropp, t. ex. en metallsplittra eller
en stenflisa, som träffar ögat med stor hastighet. I
synnerhet arbetare inom vissa yrken, förnämligast
metallarbetare och stenhuggare, äro utsatta för dessa
faror, till hvilkas undvikande lämpliga skyddsglasögon
af glimmer eller med metallgitter äro att förorda. En
försigtighet, som hvar man bör iakttaga, är att
blunda med det öga, som är mest utsatt för faran,
då man passerar förbi en stenhuggare vid hans arbete,
ett hus, som håller på att rifvas, o. s. v. Slutligen
bör ej lemnas obeaktadt, att man bör undvika häftigt
luftdrag, t. ex. vid öppet fönster i en
jernvägskupé, hvilket, om det också ej i och för sig skulle
kunna orsaka sjukdom, likväl under alla omständigheter
genom inverkan på kärlsystemet kan bereda en fruktbar
jordmån för ett tilläfventyrs i bindfrsäcken
förhanden varande sjukdomsfrö.
Utom afhållande af dessa yttre skador från ögat
består dess skötsel och vård i det friska tillståndet
hufvudsakligen uti undvikande af öfveransträngning,
hvarmed menas ej blott sådan sysselsättning, som
åstadkommer en känsla af obehag eller trötthet
i ögonen, utan äfven sådant arbete, som utan att
förorsaka någon förnimmelse af ansträngning kan leda
till sjukliga förändringar i ögat. Det är framförallt
arbete på nära håll, som på detta sätt verkar
skadligt. Vid läsning, sömnad o. s. v., i synnerhet
om stilen är mycket fin och otydlig eller styngen
måste vara små och tråden föga afsticker mot tyget,
t. ex. svart tråd på svart tyg, förefinnes en naturlig
böjelse att närma boken eller handarbetet intill ögat,
en böjelse, som nästan antager formen af ett tvång,
om belysningen är dålig. Detta närarbete innebär i
sjelfva verket en stor ansträngning såväl af ögats
ackommodation som af dess yttre rörelseapparat. Den
förra måste sörja för att hvartdera ögat städse är
skarpt instäldt för den för ögonblicket fixerade
punkten, och den senare måste ombestyra de metodiska
rörelser af ögonen, som äro nödvändiga t. ex. för
flytande läsning, hvarvid dessutom städse båda ögonen
måste vara inriktade för samma punkt. Att skarpt
fixera en punkt, äfven en jämförelsevis närbelägen,
innebär en långt obetydligare ansträngning än den,
som är förenad med läsning af otydlig stil på
samma afstånd, enär härvid ackommodationen måste
vexla med snart sagdt hvarje bokstaf och dessutom
vara olika stark på båda ögonen samt konvergensen
(samriktningen af ögonaxlarna till en punkt) är
underkastad kontinuerliga vexlingar, under det
samtidigt båda ögonens riktning förflyttas åt ena
eller andra sidan. Endast i de fall, då raderna äro så
korta och afståndet till boken så stort, att hvarje
bokstaf befinner sig på ungefär samma afstånd från
ögonen, bortfalla dessa skadliga element. Slutligen
må omnämnas, att en onaturlig kroppsställning
med framåthängande hufvud och genom en styf eller
åtsittande halskrage orsakad hoppressning af halsens
blodkärl är synnerligen egnad att
genom försvårande af nutritionen uti ögat göra
ansträngningen så förderfbringande som möjligt. I
synnerhet under uppväxten och skoltiden äro
dessa ansträngningar farliga och leda lätt till
närsynthet, ehuru härmed ingalunda är sagdt, att
hvarje individ, som under denna period anstränger
sina ögon öfver måttan, blir närsynt, eller att en
person med utprägladt ärftligt anlag för närsynthet
kan vara säker att undgå sitt öde genom iakttagande
af tillräcklig varsamhet. Men äfven under senare
perioder af lifvet kan ansträngningen orsaka
sjukdomar. Så hafva på senare åren fakfa framlagts,
hvilka bestämdt tyckas häntyda på att uppkomsten ej
blott af den verkliga gråa starren, utan äfven af
glaukom (s. k. »grön starr») i viss mån är beroende
af öfveransträngning af ögats ackommodation.
De mått och steg, som man har att vidtaga
till undvikande af denna öfveransträngning,
bestå förutom i en tidig korrektion af sådana
medfödda brytningsfel uti ögonen (hypermetropi och
framförallt astigmatism), som i och för sig medföra
en ansträngning af ackommodationen, samt den genom
åldern inträdande presbyopien (»långsynthet») dels
uti undvikande af alltför kort afstånd till arbetet, i
synnerhet boken, dels uti val af sådant arbete eller,
vid läsning, af sådant boktryck och papper, som så
litet som möjligt anstränga ögonen. De omständigheter,
som inverka på arbetets eller bokens afstånd från
ögat, äro i främsta rummet belysningen, i det andra
kroppsställningen. Utan god belysning äro andra
försigtighetsmått så godt som vanmäktiga. Särskildt
verkar den i vårt nordiska klimat med dess långa
skymning så utbredda ovanan att läsa vid det
aftagande dagsljuset så länge som möjligt, innan
lampan tändes, synnerligen skadligt. Ljuset bör
komma från sidan och något bakifrån, så att boken
är väl belyst, utan att ögonen direkt träffas af
detsamma. Boken bör hälst hvila på en pulpet eller
ställning med lämplig lutning, öfverkroppen lutas
mot ett ryggstöd af tillräcklig höjd och hufvudet
hindras att sjunka ned mot boken. Vid undervisning
i skrifning bör framförallt tillses — i nödfall med
tillhjelp af särskilda apparater —, att barnets
hufvud ej får sjunka ned mot skriften. — Vid val
af arbete bör särskildt under uppväxtåren tillses,
att de föremål, som vid arbetet skola fixeras,
tillräckligt kontrastera mot omgifningen. Man bör
sålunda ej låta ett barn börja lära sig att sy med
mörk tråd på mörkt tyg o. s. v. De förr så allmänna,
ännu mångenstädes brukliga skiffer-taflorna med
sin gråa skrift på grå botten böra helt och hållet
bannlysas. Allt papper såväl i tabeller och böcker
som till skrift bör vara rent hvitt och tillräckligt
tjockt för att ej vara genomlysande. Hvad särskildt
boktrycket beträffar, bör framförallt i skolböcker
iakttagas, att bokstafvernas form är så enkel som
möjligt, att såväl bokstäfvernas höjd och bredd som
grundstreckens tjocklek äro tillräckliga, att hvarken
bokstäfverna eller raderna äro för nära hvarandra
samt att radernas längd ej är för stor. Sålunda bör
frakturstilen alldeles bannlysas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
