Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ögonsjukdomar äro af mycket olika art och betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
större eller mindre böjelse att angripa för synen
vigtiga delar. Så t. ex. förekommer å ögonlocken ett
utslag (ekzem), som är väsentligen likartadt med samma
utslag å andra hudställen och är utan vidare betydelse
för synförmågan, under det deremot inflammation uti
ögonlockets hårklädda kant (blepharitis) på mer än
ett sätt kan skada synförmågan. Vid denna sjukdom äro
ränderna rodnade, så att ögonen se »rödkantade» ut,
samt betäckta antingen med små fjäll eller med
krustor, under hvilka i svårare fall fördjupningar,
d. v. s. sårbildningar, förefinnas. I dessa fall
förstöras hårrötterna undan för undan genom sjukdomen,
och genom ärrsammandragningen kan dessutom riktningen
af de qvarsittande ögonhåren förändras, så att dessa
»växa inåt», hvilken åkomma benämnes trichiasis. Genom
den ständiga skrapningen å hornhinnan, som till
följd deraf uppkommer vid hvarje blinkning, uppstå
sårbildningar å densamma, efter hvilkas läkning
fläckar eller oregelbundenheter i hornhinnans
krökning kunna qvarstå och nedsätta synen för hela
lifvet. I andra fall leder sjukdomen till en kronisk
bindehinne-katarr eller till utåtvändning af nedre
ögonlocket, genom hvilken tårpunkten aflägsnas
från tårsjön, så att tårvätskan ej kan afledas
till tårsäcken, utan flyter öfver, hvarigenom åter
blefariten och bindehinnekatarren underhållas
(se Ögoninflammation). Det lider intet tvifvel,
att de varbildande bakterierna vid den ulcererande
blefariten spela en väsentlig rol för uppkomsten af de
vid skrofler så vanliga ögoninflammationerna. Dessa
utgöras dels af inflammationer uti bindehinnan
med bildning af blåsor eller pustelartade härdar å
conjunctiva bulbi (conjunctivitis phlyctaenulosa),
dels af sjukdomar uti hornhinnan (keratitis
phlyctaenulosa), hvarvid antingen likartade härdar
bildas, genom hvilkas sönderfall sårbildningar
uppkomma, eller andra former af infiltration i
hornhinnan med eller utan nybildning af kärl uppstå. I
såväl det ena som det andra fallet är sjukdomen
af stor betydelse för synförmågan. Efter läkningen
återstå nämligen ärr, hvilka, om de äro tjocka, te
sig såsom fläckar, men hvilka, äfven om de äro tunna
och fullt genomskinliga, genom sin sammandragning
kunna orsaka ojämnheter, som i högst betydande grad
nedsätta synförmågan för all framtid. Många äro de,
som vandra så godt som halfblinda genom lifvet, endast
derför, att de ej fått sakkunnig och omsorgsfull
skötsel af sina ögon under de skrofulösa sjukdomar
de såsom barn genomgått. Angående behandlingen af
dessa sjukdomar torde här böra framhållas, att
de största skador i allmänhet åstadkommas genom
vederbörandes lojhet. Då läkaren t. ex. vid en
blefarit föreskrifvit den salva, som bör användas
(innehållande qvicksilfveramidoklorid eller fälld
qvicksilfveroxid), med tillsägelse att den skall
användas, till dess han sjelf bestämmer annorlunda,
är det mycket vanligt, att, när de svåraste symtomen
efter kort tid gått tillbaka, barnets föräldrar anse
vidare behandling obehöflig, och att läkaren ej får
återse patienten, förrän
sjukdomen, som efter den otillräckliga behandlingens
slut jämnt och säkert fortskrider, hunnit angripa
hornhinnan, der den dessutom kan hafva fått en eller
annan vecka på sig för att utbreda sig, innan man
besluter sig för att söka hjelp. Tecknen på att en
allvarlig ögonsjukdom föreligger äro dock i sanning
tydliga nog: ljusskygghet och tårflöde inställa
sig från början, och slutligen tillbringar barnet
hela sin dag med att ligga framstupa i en soffa
och borra ned sitt hufvud med de igensvullna och
af det ständiga tårflödet såriga ögonlocken uti
en kudde. Vid behandlingen af den flyktenulösa
keratiten är det i allmänhet nödvändigt att börja
med atropin och våt värme samt allmänbehandling
och afsluta behandlingen med ett
qvicksilfverpreparat, den, gula qvicksilfveroxiden i salva eller
qvicksilfverklorur i pulver till inpudring. Äfven
här har läkaren att bekämpa lojheten: då barnen efter
den första behandlingen tämligen hastigt förbättras,
afslutas behandlingen utan vidare, tvärtemot
läkarens tillsägelse, och barnet visas, först när
återfallet kommer, hvilket ofta kunnat undvikas,
om behandlingen fått skötas ordentligt. — Men om
föräldrarnas underlåtenhetssynder uti detta fall hårdt
straffas på barnen, finnes det en annan ögonsjukdom,
ögonvarflytning hos nyfödda (blennorrhoea neonatorum),
uti hvilken underlåtenhetssynden straffas ännu
hårdare. Må det vara nog att nämna, att denna sjukdom,
om den i tid behandlas af sakkunig person, med nästan
absolut säkerhet kan botas, och att det oaktadt
ingen annan sjukdom lemnar en så stor kontingent
blinda till blindinstituten. Sjukdomen, som är högst
smittsam, uppkommer genom infektion med gonokocker, de
bakterier, som orsaka dröppeln uti könsorganen. Dess
mest framträdande symtom är vårflöde, hvarför den
benämnes varig bindehinneinflammation (conjunctivitis
purulenta). Hos fullvuxna, som vanligen smittas
genom direkt öfverföring från könsorganen till ögat,
förmedlad af fingrarna, har åkomman en betydligt
svårare form än hos nyfödda, hvilka kunna smittas
under passagen genom moderns genitalkanal eller vid
oförsigtig behandling af ögonen under och omedelbart
efter födelsen eller genom direkt öfverföring från
moderns könsdelar under de första lefnadsdagarna. Hos
fullvuxna är man äfven med den omsorgsfullaste och
kraftigaste behandling aldrig säker för utgången,
under det, såsom redan nämndt, hos nyfödda resultatet
under lämplig behandling, hvilken dock aldrig behöfver
vara så sträng som hos fullvuxna, så godt som alltid
är gynsamt. Sjukdomen börjar med rodnad och svullnad
af bindehinnan och sedermera äfven af hela ögonlocken,
hvilka i synnerhet hos fullvuxna ofta äro så starkt
spända, att de endast med svårighet kunna öppnas
af läkaren. Samtidigt erfar patienten en olidlig
känsla af hetta uti ögonen, och en köttvattenliknande
afsöndring flyter ut från dem. Svullnaden, rodnaden
och spänningen tilltaga; afsöndringen ändrar småningom
karakter och blir slutligen rent varig, hvarefter
svullnaden aftager något, under det den rikliga
varbildningen fortgår några veckor eller, om den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
