Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Österby, bruk i Films socken, Films-Dannemora tingslag, Upsala län - Öster-Dalelfven. Se Dalelfven - Österdalen, Norges största dalgång - Öster-Fernebo. Se Fernebo, Öster- - Östergarn (Nygarn), socken i Gotlands län - Östergarnsholm. Se Gotland, sp. 1394 - Östergren, August - Östergren, Karl Ludvig - Östergötland, landskap i Götaland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arfvingar bildade 1876 aktiebolaget Österby bruk.
B. S.
Öster-Dalelfven. Se Dalelfven.
Österdalen, Norges största dalgång, går från
n. till s. genom Hedemarkens amt och genomflytes
af Glommen, som vid Aamot har ett betydligt
tillflöde i Rena. Omgifningen utgöres i allmänhet af
tämligen låga höjdsträckningar, hvilka dock på sina
ställen brytas af väldiga, pyramidformiga toppar,
såsom Tronfjeld (1,740 m.). Sjelfva dalen är glest
befolkad, upptages af vidsträckta skogar, som erbjuda
ypperliga jagtmarker, och är trots sin enformighet en
rätt flitigt besökt turistled. Den stiger ganska
mycket från s. till n.: medan den sydligaste
delen (Elverum) ligger endast omkr. 180 m. öfver
hafvet, har den nordligaste (Tolgen) omkr. 600
m. höjd. Arealen är 19,600 qvkm. Befolkningen
(»österdölerne») uppgår till 34,000 pers. (1891)
och är bekant för sitt djerfva och hurtiga väsende
samt sin utpräglade snygghet. Ö. är delad emellan
två fogderier: Nordre och Söndre Österdalen,
med häraden Elverum (omkr. 8,000 innev.), Tryssil,
Aamot, Stor-Elvedalen, Övre och Ytre Rendalen, Tönset,
Lille-Elvedalen, Tolgen och Kvikne. I Elverum hålles
den bekanta Grundset-marknaden, och der låg också
den forna fästningen Kristiansfjeld (1683–1742). I
ecklesiastikt hänseende delas Ö. i två prosterier. —
Ö. omtalas föga i Norges historia. Pilgrimerna
till Trondhjem togo ofta sin väg genom dalen.
E. H.
Öster-Fernebo. Se Fernebo, Öster-.
Östergarn (Nygarn), socken i Gotlands län, Norra
häradet. Areal 2,855 har. 679 innev. (1892). Ö. bildar
med Ardre och Gammelgarn ett konsist. pastorat,
Visby stift, Medelkontraktet.
Östergarnsholm. Se Gotland, sp. 1394.
Östergren, August, ämbetsman, född i Svarttorps
församling, Jönköpings län, d. 28 Maj 1832,
blef 1851 student i Lund, hvarest han 1853 aflade
hofrättsexamen. S. å. antogs han till e. o. kanslist
i Göta hofrätt, der han efter att hafva biträdt
landtdomare och förvaltat domareämbete samt
1858 utnämnts till vice härads-höfding, 1863
avancerade till assessor. 1863–66 förvaltade
han ett revisionssekreterare-ämbete, var 1866–71
expeditionschef i Civildepartementet, återgick
derefter till revisionen, men konstituerades 1874 till
byråchef för lagärenden inom Justitiestatsexpeditionen
och ledamot af Nya lagberedningen. 1876 utnämndes
han till justitieråd, och d. 12 Juni 1889 inkallades
han i Åkerhielms ministèr såsom statsråd och chef för
Justitiedepartementet. Vid jubelfesten i Upsala 1893
kreerades han till juris hedersdoktor. — 1874–76
var Ö. en af Stockholms riksdagsmän i Andra kammaren
och arbetade der för genomförande af en lönereglering
för underdomare på landet samt är sedan 1889 led. af
Första kamm. för Gotlands län.
Östergren, Karl Ludvig, skald, lärare, föddes
i Norrköping d. 6 Maj 1842 och var son af en klädesfabrikör.
Ynglingens sinne för naturens skönhet fick väckelse i
den romantiska Kolmårdstrakten, och han började tidigt att
skrifva vers. Student i Upsala 1861, upptogs
han i den vittra kretsen Namnlösa (student-) samfundet
(se d. o.) och lemnade under signaturen Fjalar, som
han framgent bibehöll, lyriska bidrag till samfundets
publikationer »Sånger och berättelser» (1863 och 1865)
samt tjenstgjorde som dess sekreterare, sedan Ernst
Björck 1866 lemnat Upsala. Efter en längre studieresa
i Tyskland och Frankrike promoverades Ö. 1869 i Upsala
till filos. doktor på en förtjenstfull afhandling om
Vitalis, hans lif och diktning, hvilken omedelbart
föranledde hans kallelse till docent i svensk
literaturhistoria. S. å. sökte och erhöll han en
adjunktur vid högre elementarläroverket i Gefle och
hemförde en maka. Han dog i Gefle d. 10 April 1881. —
I Ö:s Dikter (1871; ny uppl. 1879) och Nya dikter
(1879) framträda på ett särdeles vinnande sätt hans
ljusa och ädla lifsåskådning, hans flärdlösa, blidt
allvarliga, älskvärda personlighet. Hans sång är sund
och i sällsynt grad ren. Den försmår konstgjordt
glitter, men pryder sig ofta rikligt med fältets
täcka blomster och väljer gerna böjliga, klangfulla,
sångbara rytmer. Hälst återgifver han intryck af
den nordiska naturens fägring, ungdomligt svärmeri,
trogen kärleks stilla lycka, sommaridyller och
fredens välsignelser, och varmt, men försynt prisar
han glädjens och skönhetens makt. Hans oskyldiga och
idealistiska sinnelag kände sig med tiden smärtsamt
berördt af åtskilliga samhällsföreteelser, hvadan
han i en eller annan senare dikt gaf luft åt sin
bitterhet mot det dystra verklighetsskildrandet i
literaturen, köpslåendet i fråga om fosterlandets
försvar, utvandringsbegäret och spridandet af missnöje
bland de djupare folklagren, men bättre igenkänner
man skaldens skaplynne, när han vid samma tid ger
uttryck åt en ljus resignation eller låter sin
ungdoms lyra åter ljuda i fylligare ackorder. Till
hans mera omtyckta eller framstående dikter höra
Vårqvitter, Tiggaren, En sommarqväll i Sachsen,
Viola, Två slagfält, Vintervälde, Midsommarvaka,
Modersoro, Sjömanshustrun, Fjäriln, Till min son,
När jag blir stor och Prolog vid invigningen af Gefle
nya teater. Ö. åstadkom äfven ett betydande antal
smidiga och sant poetiska försvenskningar af tysk
lyrik, med förkärlek för dikter af Anastasius Grün.
Östergötland, landskap i Götaland, gränsar i
n. ö. till Södermanland, i ö. till Östersjön, i s. ö.,
s. och s. v. till Småland, i v. till Vättern och i
n. v. till Nerike. Landskapets område sammanfaller med
Östergötlands län (se d. o.). Det småländska höglandet
sänker sig mot n. öfver södra delen af landskapet,
hvars midt i hela dess bredd utgöres af ett slättland,
som åter i n. v. möter gränsbergen mot Nerike
och vid Bråvikens botten Kolmården. I landskapets
södra gräns mellan Vättern (88 m. ö. h.) och Sommen
(146 m.) uppnår Holaveden en höjd af omkr. 250
m. Längre i s. invid gränssjön Vestra Lägern (203
m.) har det småländska höglandet ännu en höjd af 327
m., men denna höjd aftager mot ö., der i landskapets
sydöstra gräns vid sjön Juttern (103 m.) bergen uppnå
endast 193 m. Vid Nerikes-gränsen uppstiga höjderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
