Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A är den första bokstafven - A, latinsk preposition. Se Ab. - À, fr. (lat. ad), för, till - Aa, namn på en mängd floder - aa l. aa, på recept - a. a., förkortning af lat. ad acta. Se Acta. - A A A., förkortning för Amalgam (se d. o.). - Aabenraa, ty. Apenrade, stad i Schleswig (Slesvig) - A. a. C., förkortning för Anno ante Christum natum - Aach. Se Aa. - Aachen. 1. Regeringsområde i preussiska Rhenprovinsen - Aachen. 2. Hufvudort i nyssnämnda område
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
djäfvul, af lat. diabolus); dels och i synnerhet genom
att a blef å icke blott i alla de fall, då det af
gammalt var långt (t. ex. åt, af fnsv. at, ty. ass,
lat. edi), utan äfven då gammalt kort a förlängdes
före vissa konsonantgrupper, nämligen ld, rd, rt (före
vokal), ng (i svenskan, men icke i danskan) och nd
(i danskan, men icke i svenskan), t. ex. hålla:
fnsv. halda, ty. halten; hård: fnsv. hardher,
ty. hart; Mårten, af lat. Martinus; lång: da. och
ty. lang; da. hånd. sv. och ty. hand. Ett nytt långt
a-ljud erhöll man vid samma tid genom förlängning
af kort a före en enda konsonant, t. ex. gata,
sak, af fnsv. gata, sak. Vida längre än svenskan,
som ännu är ganska rik på a-ljud, har danskan gått
i fråga om uppgifvandet af detta ljud. Redan under
medeltiden öfvergick nämligen a till æ, hvaraf sedan
e, i alla svagt betonade stafvelser (t. ex. gade,
gata), och numera är äfven starkt betonadt långt a
(utom i grannskapet af r) öfvergånget till ett bredt
ä-ljud (ungefär detsamma som det stockholmska i här),
t. ex. tale, i vulgär köpenhamnska tydligt täle, tala.
AD. N-N.
Urspr. och ända till fram emot 11:te årh. var A
äfven det musikaliska alfabetets första bokstaf,
men i vår nuvarande diatoniska skala är det sjätte
tonen. Efter den internationella kongressen i Wien
1885 för stämtonens fastställande har allmänt
börjat införas den af Franska akademien 1858
bestämda normalhöjden för ettstrukna a, näml. 870
enkla (= 435 dubbla) svängningar i sekunden. A är
äfven namnet på det nottecken, som utmärker tonen
A. Likaledes utgör A namnet på den sträng, tangent
eller pipa, som angifver tonen A, samt beteckning
för stämgaffelns ton, den s. k. normaltonen,
och den tonart, som har a till grundton.
A. L.
Såsom symboliskt tecken har A en vidsträckt användning
och betyder då i allmänhet det första eller det
främsta. Så betecknar A på ett mynt, att det blifvit
slaget på landets förnämsta myntningsort, t. ex. på
ett franskt: Paris. I Lloyd’s Register är A tecknet
för ett fartyg af första klassen, hvarvid A1 betyder,
att det därjämte har fullständig utrustning; i motsatt
fall nyttjas tecknet A2. Vid betygsgifning betecknar
A högsta betygsgraden, a näst högsta. »Linjen A»
betecknar helklassiska linjen. - Såsom gammalromerskt
taltecken är A = 500 och [A] = 5000.
- I algebran nyttjas a, likasom alfabetets
närmast följande bokstäfver, till tecken för bekanta
storheter, då däremot de obekanta betecknas med x,
y och z.
- I logiken använder man A för att i allmänhet
beteckna ett föremål för tänkandet. A = A är formeln
för det s. k. tautologiska omdömet, t. ex. en häst
är en häst, hvarjämte A för korthetens skull brukas
såsom tecken för ett universellt-affirmativt omdöme,
t. ex. alla människor äro dödliga, i motsats till
bokstafven E, som betecknar ett universellt-negativt
omdöme, t. ex. intet djur är förnuftigt. A
förekommer dessutom i en stor mängd förkortningar.
Så är på romerska mynt och inskrifter A = Augustus;
i andra romerska namnförkortningar = Aulus; i fråga
om mynt = avers (framsidan); på växlar = accepterad;
i assuranshandhngar = assurerad; i franska
kursuppgifter = argent (klingande mynt); på
rucktaflan i fick-ur = avance (fram); i tidsuppgifter
(a) = anno. - Slutligen ha vi att märka uttrycket »A
och O», grek. Α (Alfa) och Ω (Omega)
eller α och ω
(den första och den sista bokstafven i det grekiska
alfabetet), ett talesätt,
som förekommer i Joh. Uppenb. 1: 8 och betyder
»Begynnelsen och Änden», början och slutet, det första
och det sista, allt i allom. Snart öfvergick det att
beteckna begreppet för den Evige, den Allomfattande,
hvadan också ΑΩ nyttjades i den äldsta kristna konsten
såsom Kristus-monogram.
A, latinsk preposition. Se Ab.
À, fr. (lat. ad), för, till: t. ex. à 50 öre metern;
för 5 à 6 år sedan.
Aa (utt. ā; Ach l. Aach, af fty. aha, vatten,
flod; lat. aqua; sv. å), namn på en mängd floder
i Frankrike, Tyskland, Schweiz och europeiska
Ryssland. – Det är detta Aa, som framträder i ändelsen
af sådana namn som t. ex. Fulda (Fuldaha).
aa l. āā, på recept, förkortning för ana (se d. o.).
a. a., förkortning af lat. ad acta. Se Acta.
A A A., förkortning för Amalgam (se d. o.).
Aabenraa [åbenrå], ty. Apenrade, stad i
Schleswig (Slesvig), vid en smal vik af
Östersjön, Aabenraafjorden. Omkr. 6,000
inv. Skeppsbyggeri. Betydlig
handelsflotta. Hafsbadort. God, rymlig hamn. Handel
med kreatur, i synnerhet med hästar. Staden har under
de sista 30 åren varit alldeles stillastående med
afseende på folkmängdssiffran. 1148 uppbrändes A. af
venderna och fick längre fram ett slott, Aabenraahus,
hvarest hertig Valdemar (Seir) tog biskop Valdemar
till fånga 1193. Stad och slott uppbrändes ånyo
1247, men återuppbyggdes snart. I A. började 30 mars
1848 fientligheterna mellan slesvig-holsteinarna
och danskarna.
A. a. C., förkortning för Anno ante Christum natum
(lat.), året före Kristi födelse.
Aach. Se Aa.
Aachen [ak-]. 1. Regeringsområde i preussiska
Rhenprovinsen, 4,155 kvkm. med 614,964 inv. (1900).
2. (Lat. Aquisgranum, fr. Aix-la-Chapelle) Hufvudort
i nyssnämnda område, vid den lilla ån Worm l. Wurm,
nära gränsen till Holland och Belgien. 135,245
inv. (1900), däraf öfver 120,000 katoliker. A. är
en af Tysklands äldsta historiska städer. Redan
romarna kände dess hälsokällor, och ännu finnas där
kvarlefvor af romerska bad. Större betydelse fick
A. genom Karl den store, som var född där och dog där
samt där byggde ett palats och ett kapell (sedermera
domkyrkan). Det var residensstaden i hans rike. I
A. kröntes de tyske konungarna (från Ludvig den
fromme 814 till Ferdinand I 1531). I A. slöts 1668
den fred, till hvilken Ludvig XIV tvungits genom
trippelalliansen; 1748 slöts där en andra fred, som
afslutade österrikiska successionskriget. A., som
från äldre tider varit fri riksstad, kom 1797 genom
freden i Campo-Formio till Frankrike och 1815 till
Preussen. 1818 hölls där en kongress af den heliga
alliansens makter. - För sin uppkomst hade A. att
tacka de varma svafvelhaltiga hälsokällorna, hvilka
fortfarande äro en af dess mest gifvande inkomstkällor
och årligen besökas af omkr. 3,650 badgäster. Den
hetaste af dessa källor har en temperatur af 73,9°,
Kochbrunnen har 68°, de öfriga 37,5 à 72,5°. Vattnet
användes mot reumatism, gikt, neuralgier,
förlamningar, hudsjukdomar samt syfilis; likväl
anses det numera ej hafva ringaste verkan gent emot
sistnämnda sjukdom. De varma duschbaden med följande
massering anses vara af utmärktaste beskaffenhet.
Af ännu större betydelse än baden är numera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
