Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Akvedukt, brobyggnad som leder ett vattendrag öfver en dalgång - Akvitanien, i Romarriket sydvästra Gallien mellan Loire och Pyrenéerna - Akyab, stad i Indien. Se Akjab - Akyanoblepsi l. Acyanoblepsi, blåblindhet - Al, en arabisk artikel - Al, äfven Ahl, en gulbrun sandsten, som förekommer på hedar - Al, bot., växtsläkte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
finnas många betydande lämningar, t. ex. den omkr. 55
m. höga Pont du Gard (se fig.) vid Nîmes och den
[bildtext]
Akvedukten vid Pont du Gard.
af Trajanus byggda Segovia-akvedukten i Spanien. Äfven
under medeltiden uppfördes i Tyskland akvedukter efter
romerskt system, då däremot araberna - som hade gjort
den erfarenheten, att vatten i slutna rör tränger
upp nästan lika högt, som det förut strömmat nedåt -
för sina vattenledningar nyttjade rör af bränd lera,
hvilka de således kunde leda både uppför och nedför
höjderna. Bland senare tiders vattenledningsbyggnader
må nämnas den under Ludvig XIV af Vauban påbörjade
Aquéduc Maintenon, som skulle leda Eures vatten till
Versailles’ trädgårdar (endast den undre bågraden
blef fullbordad och medtog en kostnad af omkr. 15 1/2
mill. kr.), samt den storartade Croton-akvedukten
i Nord-Amerika, som fullbordades 1842 af J. Jervis
och nu förser New York med dricksvatten. Bland den
allra nyaste tidens akvedukter märkas: en vacker
hvälfd akvedukt af sten, öfver Helenenthal vid Baden,
för staden Wiens källvattenledning, vidare de för
Dortmund-Ems-kanalen i västra Tyskland 1893-97
utförda brokanalerna af sten öfver floderna Ems och
Lippe samt slutligen den kanske mest egendomliga
af alla akvedukter, svängakvedukten vid Barton
i England, hvilken leder fartygen å den gamla
Bridgewater-kanalen högt öfver den 1893 fullbordade
Liverpool-Manchester-skeppskanalen medelst en
med vatten fylld, af järn utförd, svängbro, som
liksom en järnvägsbro måste öppnas för att tillåta
mastade fartygs framförande på den underliggande
skeppskanalen. Akvedukter komma äfven till användning
vid vattenkraftsanläggningar. I Sverige finnas många
exempel å dylika, utförda af trä eller sten. En
200 m. lång akvedukt af beton för dylikt ändamål,
framförande 53 kbm. vatten i sekunden, finnes vid
Vizzola-Ticino i norra Italien, utförd 1900. Jfr
Vattenledning.
FR. E.
Akvitanien (lat. Aquitania), under romerska tiden namn
på sydvästra Gallien mellan Loire och Pyrenéerna. Det
beboddes på Cæsars tid af en blandad keltisk-iberisk
befolkning, men blef efter den romerska eröfringen
(57 f. Kr.) småningom romaniseradt. Efter Konstantin
den store delades A. i tre provinser: A. prima,
A. secunda och A. tertia l. Novempopulana
(nuv. Gascogne). A. prima öfverlämnades 412
genom formligt fördrag åt västgoterna, som snart
äfven underlade sig det öfriga. Genom Klodvigs
seger 507 kom landet till frankerna, men de få
frankiske invandrarna sammansmälte alldeles med den
romanska befolkningen. Under de senare merovingiske
konungarna sökte flere hertigar i A. att göra sig
själfständiga, men de kufvades, och Karl den store
lämnade hertigvärdigheten obesatt. Sedermera gaf han
landet såsom konungarike åt sin son Ludvig den fromme,
och denne gaf det i sin ordning åt sin son Pipin. Genom
fördraget i Verdun, 843, kom A. till
Frankrike. Under de svage karolingerna uppstodo åter
hertigar i A., och hertigvärdigheten var länge ett
tvistefrö mellan husen Poitou och Toulouse, af hvilka
det förstnämnda slutligen segrade. Namnet A. hade
under tiden förvanskats till Guienne (se d. o.).
S. F. H.*
Akyab, stad i Indien. Se Akjab.
Akyanoblepsi l. Acyanoblepsi (af
grek. nekande a, kyaneos, mörkblå, och blepein,
se), oförmåga att se den blåa färgen, blåblindhet.
Al (äfven el och -l-), en arabisk artikel, som ofta
förekommer i arabiska egennamn och ingår i en mängd
från arabiskan lånade ord: Alhambra, Abd-el-kader,
Abdu-l-asis, Algebra m. fl.
Al, äfven Ahl, från Danmark hämtad benämning på en
gulbrun eller brunsvart sandsten, som förekommer
inom Jyllands och det nordtyska slättlandets
hedar samt bildats därigenom att sanden vid 10-60
cm. djup under jordytan hopkittats af humussyrad
järnoxidul, som utlakats från de öfre, nu nästan
hvita sandlagren. Alen, hvilken är ogenomtränglig
för växtrötterna och således till stor olägenhet,
har en mäktighet af några centimeter ända till
nära 1 meter. Dess bildning pågår ännu. Äfven i
nordöstra Skåne, söder om Ifösjön, har liknande
sandsten, humussandsten, iakttagits. Den
tyska benämningen är ortstein. Se Forchhammer,
"Ahlformationen og campinesandet" (Overs, af
Kgl. danske vidensk. selsk. forh., 1863), E. Ramann,
"Der ortstein und ähnliche secundärbildungen
in den diluvial- und alluvial-sanden"
(Jahrb. d. preuss. geol. landesanstalt, 1885),
och C. F. A. Tuxen, "Jordbundslæren" (1893).
E. E.
Al, Alnus L., bot., växtsläkte, hörande till
nat. fam. Betulaceæ, träd eller höga buskar,
som blomma
mycket tidigt (på bar kvist) och liksom sina
samsläktingar björkarna hafva han- och honblommor på
samma stånd: de förra samlade i långa, slaka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
