- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad /
1225-1226

(1905) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Borrmaskiner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Borrspindeln a erhåller sin rörelse från remsnäckan S
genom remmen r, spänd öfver remskifvorna s och t
medelst spänn- och ledrullar o. Borrens rörelse
i vertikal led åter förmedlas genom trampan F,
den vertikala dragstången nd och häfstången ce,
hvars yttre ände omfattar borrspindelns a öfre
del. I förening med dragstången nd står nedtill en
annan häfstång med motvikten G, som vid trampans
nedtryckning upplyftes och, då denna släppes,
faller ned och drager borren ur hålet. Arbetsstycket
fasthålles under borrningen mot det på bordet T
befintliga anslaget u. Bordets höjning och sänkning
verkställas medelst handhjulets h vridning, som med
konisk kugghjulsväxel fortplantas till skrufspindeln
f, så att denna föres upp eller ned i muttern i
jämte bordet, hvilket erhåller sin styrning i
gejderna l å borrstolen. Vrides bordet omkring bulten p,
får det en sned ställning, i hvilken det fasthålles
genom fastklämning af bågen b mot den från borrstolen
utspringande konsolen K. På detta sätt kan med denna
maskin borras hål äfven i sned riktning. Tillika
användes densamma för framställande af långa hål,
spår, hvilkas vid ändarna af rundade ytor utarbetas
till plana genom att borren utbytes mot ett stämjärn
m, som medelst trampan F föres upp och ned.

Urborrning eller utjämning af redan befintliga hål
med de förut omnämnda ar-borrmaskinerna kommer till
tillämpning vid bearbetning af de inre väggarna
i rör, pumpcylindrar, ångcylindrar, gevärspipor
m. m. En sådan cylinder-borrmaskin framställes
till sina grunddrag i fig. 5. Alltefter cylinderns
storlek fästas borrverktygen, stålen, vid ett hufvud,
som stickes genom borrspindeln, med en kil; eller
ock, i fråga om stora cylindrar, infästas stålen –
2 till 8 – i omkretsen af ett med borrspindeln a
vridbart skifformigt borrhufvud b, i hvilket de
kunna inställas i radiell riktning med skrufvar. Är
cylindern L öppen i båda ändar, uppbäres borrspindeln
utanför densamma i tvenne lager d på lagerbockar B
och försättes i rotation med kugghjulsväxel AC, under
det att borrhufvudet frammatas längs borrspindeln
inuti den noggrant centrerade cylindern, som stadigt
fästes i de båda spännstyckena H, ställbara å
grundplattan P med fästskrufvarna u. För sistnämnda
rörelse är borrspindeln utförd ihålig och försedd
med ett längsgående spår, genom hvilket en klack å
borrhufvudets b naf intränger inuti borrspindeln
och där tjänar såsom mutter till den genomträdda
långa skrufspindeln s, som vrides medelst de från
borrspindeln a utgående kugghjulsväxlarna ih och gf,
hvarigenom borrhufvudets matning åstadkommes.

Understundom gifves åt cylinder-borrmaskinerna
vertikal uppställning, nämligen då cylindrarna i
färdigt tillstånd skola begagnas stående, emedan de, om
de borrades i horisontell ställning, skulle färdiga
erhålla oval form i stället för cirkulär, till följd
af den egna viktens inverkan.

Vid alla borrmaskiner böra samtliga
kugghjulsväxlar, remväxlar och i öfrigt
utskjutande rörliga delar inklädas med lämpliga
anordningar till skydd mot olyckshändelser.
W. H.

2. Bergsv. (Borrmaskiner för sten,
bergborrmaskiner
). Den enklaste bergborrmaskinen är
den vanliga bergborren eller bergnafvaren (se d. o.),
som användes att borra hål för sprängning af såväl
lösa stenar som fast berg i grufvor o. s. v. Sådana
borrar gjordes fordom af järn, men då, till följd
af detta materials mjukhet, hvässning mycket ofta
behöfdes, började man i stället göra dem af stål. Med
stigande arbetspris har man konstruerat borrmaskiner,
som drifvas antingen af ånga eller af komprimerad luft
eller medels elektricitet. Den af komprimerad luft
drifna bergborrmaskinen är i allmänhet att föredraga,
i synnerhet i grufvor, emedan genom den frisk luft
ständigt tillföres grufvans inre, så att det skadliga
inflytandet af ångor och dunster blir förminskadt.

Stora tunnelbyggnader hafva nödvändiggjort
användandet af borrmaskiner för att ersätta det
dyra och tidsödande arbetet vid bergborrning
för hand. Den första i hårdt berg praktiskt
användbara, bergborrningsmaskinen uppfanns af
den italienske ingenjören Germano Sommeiller och
begagnades vid Mont-Cenis-tunnelns sprängning
1861. Bergborrningsmaskiner äro i afseende å
verkningssättet af två slag: stötborrmaskiner
och vridborrmaskiner. Borren verkar hos de förra
liksom vid vanlig handborrning genom sin stöt mot
borrhålets botten, hvaremot borren vid de senare
roterar och verkar skafvande eller nötande på
bergarten, mot hvilken borren under rörelsen kraftigt
pressas. Stötbomnaskinen utgöres af en cylinder,
hvari rör sig en kolf, vid hvilken borren eller
nafvaren är fäst. Därigenom att komprimerad luft,
som vanligen har ett tryck af 4 à 6 atmosfärer,
insläppes och får verka än på den ena och än på den
andra sidan af kolfven, sättes denna i fram- och
återgående rörelse. Hvarje gång kolfven kastas framåt
mot berget, stötes borren med kraft mot hålets botten,
och då stötarna vid maskinborrning komma mycket tätt
efter hvarandra, går borrningen flerdubbelt fortare än
vid handborrning. Pressluft-bergborrningsmaskiner äro
konstruerade äfven af Ferroux (för Gotthard-tunneln),
Dubois-François, Rand m. fl. En enkel och god maskin,
som i Amerika vunnit stor och mångsidig användning,
är Ingersolls (fig. 6). Maskinen är monterad
på tre ben, belastade med vikter för att gifva
nödig stadga. Arbetaren matar fram borren genom
vridning på den upptill synliga skrufven. De olika
maskinkonstruktionerna skilja sig från hvarandra
förnämligast genom det sätt, hvarpå luftens
inpressning regleras. Ett hufvudspörsmål för alla
konstruktioner är att erhålla så få rörliga delar som
möjligt och att undvika sådana maskindelar, som lätt
gå sönder och därför kräfva reparation.

I Sverige hafva bergborrmaskiner fått en ganska
stor användning, och i utlandet, särdeles Amerika,
äro de ännu mer i bruk; där anses en maskin kunna i
tämligen hårdt berg utföra i medeltal tio mans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 12 12:23:39 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbc/0655.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free