betecknats såsom innehållande resp. förnekelse och hädelse efter § 3 mom. 1 och 2 T. F., ådömd dels böter, dels 3 1/2 månaders fängelsestraff. "Socialdemokraten" har under B:s ledning kämpat för sina idéer med mycken talang och energi, men också med den aggressiva hänsynslöshet, som alltid mer eller mindre kännetecknar denna riktnings stridssätt, med ständigt och starkt underblåsande af klasshatet och med en sällan bruten konsekvens i försvaret af allt, som af organiserade arbetare eller å deras vägnar företages mot andra samhällsmedlemmar. Vid sidan af sin publicistiska verksamhet har B. under åratal såsom talare på en massa möten i olika delar af landet oförtrutet agiterat för socialdemokratien och fackföreningsrörelsen, hvilkas säregna förbindelse genom den s. k. "tvångsanslutningen" han äfven främjat. Genom sin framstående folkliga vältalighet, hvars mest utmärkande egenskaper torde vara klarhet i tanke och uttryck, behärskning och formell smidighet, genom sin bildningsgrad och, ej minst, genom värmen i sin verkliga öfvertygelse har han mer än någon annan vunnit en auktoritativ ställning inom den svenska arbetarrörelsen. Emellertid har B., som understödde den s. k. storstrejken under rösträttsfrågans behandling i riksdagen 15 och 16 maj 1902, sedermera kommit i strid med en del af sitt parti genom att uppträda mot en förnyad och i större skala anlagd politisk strejk, hvarvid han dock endast åberopat opportunitetsskäl; och under de senare åren har han stundom äfven haft att bekämpa en inom eller vid sidan af arbetarrörelsen uppväxande anarkistiskt färgad opposition. -- 1896 invaldes B. i riksdagens andra kammare som en af representanterna för Stockholms femte valkrets, ett uppdrag, som han ännu (1905) innehar. Som motionär i riksdagen har han förnämligast arbetat för social lagstiftning (omfångsrika arbetarförsäkrings-motioner 1898, 1900, 1901 och 1905, för upphäfvande af den graderade röstskalan vid stadsfullmäktigeval i förbindelse med införande af proportionellt valsätt samt för allmän rösträtt vid val till andra kammaren, hvarmed han 1902 förband tanken på proportionella val till denna kammare jämte inskränkning af första kammarens makt. Sedan har han, i likhet med den politiska vänsterns flertal, bekämpat de k. propositionerna i rösträttsfrågan 1904 och 1905, förnämligast emedan i dem föreslagits proportionellt valsätt till andra kammaren, men ej samtidigt till den första. I riksdagsdebatten intar han en obestridd rangplats. -- Af trycket har han utgifvit åtskilliga broschyrer och ett par öfversättningar samt redigerar bearbetningsverket "Socialdemokratiens århundrade". E. B. R. 4. Agnes Margareta Matilda B., aflägse släkting till föregående, textil mönsterriterska, f. 1862 i Nysund, Värmland, studerade vid Tekniska skolan i Stockholm 1880--84, anställdes vid Handarbetets vänner 1887 och var dess föreståndarinna 1891--1904, hvarefter hon öppnade en ateljé för textil konst. Hon har utfört förträffliga mönster för hautelisseväfnad m. m.; särskildt hennes antependier ha vunnit anseende. Brantôme [bratåm], Pierre de Bourdeilles de, fransk memoarförfattare, f. omkr. 1530, d. 1614, stred under hertig Frans af Guise med tappcrhet mot hugenotterna och sedan i Afrika mot morerna och turkarna. Han var också en tid kammarherre hos Karl IX och Henrik III samt fick af den förstnämnde efter en broders död abbotstiftet Brantôme. Bland hans skrifter märkas Vies des hommes illustres et grands capitaines (1666), Vies des dames illustres (s. å.) och Vie des dames galantes (s. å.). Hans arbeten, hvilka samtliga äro präglade af originalitet i stilen, liffullhet och behag i framställningen, gifva en naiv och åskådlig skildring af den tidsålder, då de författades. Den bästa upplagan af hans (Euvres utgafs 1865--82 af Lalanne. Brants, i zoologiska namn beteckning för den holländske naturforskaren A. Brants, läkare i Rotterdam. Branäs ö, fordom namn på Djurö i Bråviken. Brasch, Christian Henrik, dansk historiker, f. 1811, d. 1894, var 1847--86 präst i Vemmetofte och skref Vemmetoftes historie (3 bd, 1859--63), Gamle ejere af Bregentved 1382--1740 (1873) samt trenne studier till Kristian V:s historia: Om Rob. Molesworths skrift "An account of Denmark" 1685 (1879), Det polske kongevalg 1674 (1882) och Griffenfelds kjærlighed till Charlotte Amelie la Trémouille (1885). E. Ebg. Brasck, Samuel Petri. Se Brask 1. Bras-de-fer [bra-do-fär], fr., järnarmen. Se La Noue. Brasen. Hans Ole, dansk målare, f. 16 jan. 1849 i Hilleröd, kom 1867 in vid konstakademien i Köpenhamn och vardt kort därefter elev af landskapsmålaren R. Eilersen. Han tilldrog sig större uppmärksamhet med Husarer, som vattna hästar (1873) samt studerade sedan i Paris, Tyskland och Italien. Förutom friskt och måleriskt behandlade landskap, som ofta genom sitt liffulla staffage stå på gränsen till genrebilder, samt belysningsstudier -- bl. a. flera djärfva solnedgångar (en på Stockholmsutställningen 1897) -- har han målat lyckade porträtt. Ph. W.* Brasero (sp.), bärbar värmeapparat, bestående af ett med grepe och fötter försedt metallbäcken. Brukas i Spanien och Italien. Jfr Braciere. Brasidas (grek. Braoidag), spartansk fältherre i peloponnesiska kriget (431--404), sändes 424 till Chalkidike och Macedonien för att bringa därvarande kolonier till affall från Aten och slog 422 den ateniensiska hären vid Amfipolis. Vid detta tillfälle blef han svårt sårad och dog strax därefter. Sparta hedrade honom som en heros, och hans minne firades årligen därstädes och i Amfipolis genom offentliga täflingslekar, kallade brasideia. Brasilianska litteraturen. Till sitt ursprung en gren af den portugisiska litteraturen, har den brasilianska diktningen alltjämt stått under moderlandets starka inflytande. Nästan alla brasilianska författare fingo ända till in i senaste århundradet sin utbildning i Portugal och studerade vid universitetet i Coimbra. Redan tidigt framträdde i alla fall tydliga nationella tendenser, hvilka efter landets frigörelse alltmer tilltagit i styrka, så att man i våra dagar måste tillerkänna den brasilianska litteraturen en