På floder är B. mycket rikt. Till sex tiondedelar af sin yta hör det till Amasonflodens område, till en sjättedel till La Platas. Amasonfloden kommer in på brasilianskt område vid Tabatinga, har inom B. en längd af 3,828 km. och mottar där sina förnämsta bifloder (se Amasonfloden, sp. 764). Till dess mynningsarm Rio Pará flyter också Tocantins. De viktigaste kustfloderna äro Parnahyba, São Francisco, Parahyba do Sul och Jacuhy, som flyter ut i hafvet genom Lagoa dos Patos, hvilken genom en flod står i förbindelse med den sydligare, Lagoa Mirim. Slutligen flyta Paraguay, Paraná samt Uruguay åt s. till La Plata. Intet land på jorden har så många stora floder som B. Däremot äro sjöarna få och obetydliga. I geologiskt afseende äro bergen utefter sydöstra kusten urberg, likaså Serra do Espinhaço och Serra de Tabatinga, hvarjämte floderna Tapajoz, Xingu, Tocantins och dess västra källflod Araguaya eroderat sig ned till urberget. Eljes tillhör hela det inre B. mestadels den mesozoiska formationen (hufvudsakligen kritan), blott i v. vid Madeira och i n. på båda sidorna om nedre Amasonfloden framträda äldre paleozoiska bildningar. En stor del af Amasonflodens lågland är tertiär eller alluvial bildning, medan Guyanas högland hör till urbergsformationen. B. saknar vulkaner. Angående tillgången på nyttiga mineralier se nedan. Klimatet är i ett så stort land mycket växlande. Då de högsta bergen ligga i västra delen af Amerika, medan de östra kustbergen äro af obetydlig höjd, så kan den på vattenånga rika sydöstpassaden blåsa öfver hela landet, som därigenom får en riklig nederbörd. Vid norra gränsen regnar det mest i december och juni, vid öfre och mellersta Amasonfloden på vintern, vid mynningen af denna flod från februari till maj; men äfven sommaren har rik nederbörd, vid Pernambuco råder regntiden från april till maj, vid Rio de Janeiro från november till mars. Vinterregn äro i regel inskränkta till kustområdet, medan i de inre delarna vintern är den torraste tiden. Regnmängden per år är i Iquitos 262 cm., i Manaos 140 cm., i Pará 180 cm., i Pernambuco 275 cm., i Rio de Janeiro 121 cm. -- I Pará är den svalaste månaden februari (+26° C.), den varmaste november (27,7°), i Iquitos den svalaste juli (23,4°), den varmaste november (25,8°), i Pernambuco den svalaste juli (23,9°), den varmaste februari (27,1°), i Rio de Janeiro den svalaste juli (21,2°), den varmaste februari (26,6°), i Blumenau den svalaste juni (15,4°), den varmaste januari (26,6°). I de inre delarna, s. om Amasonfloden, faller termometern icke sällan under nollpunkten, och här har man någon gång ända till 3--4° kallt. I de lägre trakterna af norra och mellersta B. uppträda från jan. till maj ofta förhärjande sjukdomar, såsom frossor och febrar; den farligaste är gula febern, som 1849 första gången inkom från Västindien. Däremot uppträda dessa epidemier icke i södra B. Växtligheten är utomordentligt rik, till följd af den i allmänhet ymniga nederbörden och den året om höga värmen. B. kan delas i tre växtgeografiska zoner: urskogsområdet vid Amasonfloden (hyloea l. selvas), bergskogsområdet vid östra kusten samt det inre tafellandet. Här förhärska savanner (campos), som än äro trädlösa, men vid regntidens inbrott klädas med den rikaste blomsterskrud, än åter täckas af glesa skogar med låga, knotiga träd. Längs höglandets vattendrag frodas äfven högskogar, som dock äro mindre yppiga. Den tropiska urskogen består af ständigt grönskande löfträd, tillhörande myrtenväxternas, ärtväxternas, lagerträdens m. fl. familjer, palmer och trädlika ormbunkar, bambu m. m. och sammanväfves af jättelika, endast i trädtopparna grönskande lianer. Uppe i ljuset i trädkronorna sitta massor af epifyter, såsom bromeliaceer, orkidéer och aroideer. Af trädslagen äro 120 användbara till byggnad och husgeråd. I Europa äro bland dem de mest kända: mahognyarter och jakaranda. Många träd gifva olja; ännu flera gifva textila ämnen. Rik på mjölksaft är framför andra seringueira (Hevea brasiliensis l. Siphonia elastica), som lämnar kautsjuk. Bland färgträden må nämnas orleana, brasilieträdet (bresilja l. färnbock) och drakblodsträdet. Till de nyttigaste af alla trädslag hör carnauba-palmen (Copernicia cerifera), som lämnar byggnadsvirke, läkemedel, bast, stärkelse, kreatursfoder, surrogat för kork, surrogat för kaffe, mjölksaft, alkali, fibrer till hattar (till ett årligt värde af öfver 2 mill. kr.) och framför allt vax, hvaraf ensamt i prov. Ceará vissa år mer än 2 mill. kg. skördats. B. är utomordentligt rikt på medicinalväxter. De viktigaste äro sassaparill, ipecacuanha och copaiva. Bland kryddväxter må nämnas vanilj, spansk och cayenne-peppar; bland ätliga frukter: ananas, guyava, paranöt samt, af rotfrukter, batater, maniok, jams m. fl., hvilka planteras, ehuru de växa vildt. Bland växter, hvaraf drycker beredas, märkes kakao. Om odlade växter se sp. 14. Jfr Amerika, sp. 799 ff. B:s fauna är ytterst rik, i synnerhet på fågelarter med en utomordentlig färgprakt. För landet egendomliga äro tukanen och kolibri. Många slags papegojor finnas och stora hönsfåglar, hvilka sistnämnda gifva godt villebråd. B. är fattigt på större däggdjur. Störst är tapiren. Apor, pekaris, flodsvin och hjortar finnas i mängd. Sengångaren, myrsloken och bältdjuret äro anmärkningsvärda. De största rofdjuren äro jaguar och puma, men äfven andra kattdjur samt rofdjur af hundsläktet finnas. Hästen uppträder förvildad i stora hjordar. I nedre Amasonområdet förekomma ett par hvaldjur och lamantinen. Några arter pungdjur finnas i B. Af reptilier märkas alligatorn, boa-ormen samt många giftiga land- och vattenormar. Sköldpaddor finnas i stor mängd, och fiskfaunan är utomordentligt rik. Till denna hör jättefisken piracuru (Arapaima gigas), den elektriska ålen m. fl. egendomliga arter. Af insekter finnas i B. många stora och färgrika arter. Termiter, myror, kackerlackor, sandloppor och moskiter äro en landsplåga. Befolkningen beräknades 1903 till omkr. 16,000,000 pers. Vid folkräkningen 31 dec. 1890 utgjorde den inemot 14,400,000 inv., eller blott 1,7 på 1 kvkm.; därtill kommo omkr. 600,000 vilda indianer, alltså tillsammans omkr. 15 mill. Invånarnas fördelning på de olika staterna var följande: <table> <td c>stat <td c>areal kvkm. <td c>folkmängd <td c>inv. på 1 kvkm. <td>Förbundsdistriktet <td r> 1,394 <td r> 522,651 <td r>375 <td>Alagoas <td r> 58,491 <td r> 511,440 <td r> 9 <td>Amazonas <td r>1,897,020 <td r> 147,915 <td r> 0,07 <td>Bahia <td r> 426,427 <td r>1,919,802 <td r> 4 <td>Ceará <td r> 104,250 <td r> 805,687 <td r> 8 </table>