Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brasilien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På floder är B. mycket rikt. Till sex tiondedelar af
sin yta hör det till Amasonflodens område, till en
sjättedel till La Platas. Amasonfloden kommer in på
brasilianskt område vid Tabatinga, har inom B. en
längd af 3,828 km. och mottar där sina förnämsta
bifloder (se Amasonfloden, sp. 764). Till dess
mynningsarm Rio Pará flyter också Tocantins. De
viktigaste kustfloderna äro Parnahyba, São Francisco,
Parahyba do Sul och Jacuhy, som flyter ut i hafvet
genom Lagoa dos Patos, hvilken genom en flod står i
förbindelse med den sydligare, Lagoa Mirim. Slutligen
flyta Paraguay, Paraná samt Uruguay åt s. till La
Plata. Intet land på jorden har så många stora floder
som B. Däremot äro sjöarna få och obetydliga.
I geologiskt afseende äro bergen utefter sydöstra
kusten urberg, likaså Serra do Espinhaço och
Serra de Tabatinga, hvarjämte floderna Tapajoz,
Xingu, Tocantins och dess västra källflod Araguaya
eroderat sig ned till urberget. Eljes tillhör hela
det inre B. mestadels den mesozoiska formationen
(hufvudsakligen kritan), blott i v. vid Madeira
och i n. på båda sidorna om nedre Amasonfloden
framträda äldre paleozoiska bildningar. En stor
del af Amasonflodens lågland är tertiär eller
alluvial bildning, medan Guyanas högland hör till
urbergsformationen. B. saknar vulkaner. Angående
tillgången på nyttiga mineralier se nedan.
Klimatet är i ett så stort land mycket växlande. Då de
högsta bergen ligga i västra delen af Amerika, medan
de östra kustbergen äro af obetydlig höjd, så kan den
på vattenånga rika sydöstpassaden blåsa öfver hela
landet, som därigenom får en riklig nederbörd. Vid
norra gränsen regnar det mest i december och juni,
vid öfre och mellersta Amasonfloden på vintern,
vid mynningen af denna flod från februari till maj;
men äfven sommaren har rik nederbörd, vid Pernambuco
råder regntiden från april till maj, vid Rio de
Janeiro från november till mars. Vinterregn äro i
regel inskränkta till kustområdet, medan i de inre
delarna vintern är den torraste tiden. Regnmängden
per år är i Iquitos 262 cm., i Manaos 140 cm., i Pará
180 cm., i Pernambuco 275 cm., i Rio de Janeiro 121
cm. – I Pará är den svalaste månaden februari
(+26° C.), den varmaste november (27,7°), i Iquitos den
svalaste juli (23,4°), den varmaste november (25,8°),
i Pernambuco den svalaste juli (23,9°), den varmaste
februari (27,1°), i Rio de Janeiro den svalaste juli
(21,2°), den varmaste februari (26,6°), i Blumenau
den svalaste juni (15,4°), den varmaste januari
(26,6°). I de inre delarna, s. om Amasonfloden,
faller termometern icke sällan under nollpunkten,
och här har man någon gång ända till 3–4° kallt. I
de lägre trakterna af norra och mellersta B. uppträda
från jan. till maj ofta förhärjande sjukdomar, såsom
frossor och febrar; den farligaste är gula febern,
som 1849 första gången inkom från Västindien. Däremot
uppträda dessa epidemier icke i södra B.
Växtligheten är utomordentligt rik, till följd af den
i allmänhet ymniga nederbörden och den året om höga
värmen. B. kan delas i tre växtgeografiska zoner:
urskogsområdet vid Amasonfloden (hyloea l. selvas),
bergskogsområdet vid östra kusten samt det inre
tafellandet. Här förhärska savanner (campos), som än
äro trädlösa, men vid regntidens inbrott klädas med
den rikaste blomsterskrud, än
åter täckas af glesa skogar med låga, knotiga träd.
Längs höglandets vattendrag frodas äfven högskogar,
som dock äro mindre yppiga. Den tropiska urskogen
består af ständigt grönskande löfträd, tillhörande
myrtenväxternas, ärtväxternas, lagerträdens
m. fl. familjer, palmer och trädlika ormbunkar,
bambu m. m. och sammanväfves af jättelika, endast
i trädtopparna grönskande lianer. Uppe i ljuset
i trädkronorna sitta massor af epifyter, såsom
bromeliaceer, orkidéer och aroideer. Af trädslagen
äro 120 användbara till byggnad och husgeråd. I
Europa äro bland dem de mest kända: mahognyarter
och jakaranda. Många träd gifva olja; ännu flera
gifva textila ämnen. Rik på mjölksaft är framför
andra seringueira (Hevea brasiliensis l. Siphonia
elastica), som lämnar kautsjuk. Bland färgträden må
nämnas orleana, brasilieträdet (bresilja l. färnbock)
och drakblodsträdet. Till de nyttigaste af alla
trädslag hör carnauba-palmen (Copernicia cerifera),
som lämnar byggnadsvirke, läkemedel, bast, stärkelse,
kreatursfoder, surrogat för kork, surrogat för
kaffe, mjölksaft, alkali, fibrer till hattar (till
ett årligt värde af öfver 2 mill. kr.) och framför
allt vax, hvaraf ensamt i prov. Ceará vissa år mer
än 2 mill. kg. skördats. B. är utomordentligt rikt
på medicinalväxter. De viktigaste äro sassaparill,
ipecacuanha och copaiva. Bland kryddväxter må nämnas
vanilj, spansk och cayenne-peppar; bland ätliga
frukter: ananas, guyava, paranöt samt, af rotfrukter,
batater, maniok, jams m. fl., hvilka planteras, ehuru
de växa vildt. Bland växter, hvaraf drycker beredas,
märkes kakao. Om odlade växter se sp. 14. Jfr
Amerika, sp. 799 ff.
B:s fauna är ytterst rik, i synnerhet på fågelarter
med en utomordentlig färgprakt. För landet egendomliga
äro tukanen och kolibri. Många slags papegojor finnas
och stora hönsfåglar, hvilka sistnämnda gifva godt
villebråd. B. är fattigt på större däggdjur. Störst är
tapiren. Apor, pekaris, flodsvin och hjortar finnas
i mängd. Sengångaren, myrsloken och bältdjuret äro
anmärkningsvärda. De största rofdjuren äro jaguar
och puma, men äfven andra kattdjur samt rofdjur af
hundsläktet finnas. Hästen uppträder förvildad i
stora hjordar. I nedre Amasonområdet förekomma ett
par hvaldjur och lamantinen. Några arter pungdjur
finnas i B. Af reptilier märkas alligatorn, boa-ormen
samt många giftiga land- och vattenormar. Sköldpaddor
finnas i stor mängd, och fiskfaunan är utomordentligt
rik. Till denna hör jättefisken piracuru (Arapaima
gigas), den elektriska ålen m. fl. egendomliga
arter. Af insekter finnas i B. många stora och
färgrika arter. Termiter, myror, kackerlackor,
sandloppor och moskiter äro en landsplåga.
Befolkningen beräknades 1903 till omkr. 16,000,000
pers. Vid folkräkningen 31 dec. 1890 utgjorde den
inemot 14,400,000 inv., eller blott 1,7 på 1 kvkm.;
därtill kommo omkr. 600,000 vilda indianer, alltså
tillsammans omkr. 15 mill. Invånarnas fördelning på
de olika staterna var följande:
| stat | areal kvkm. | folkmängd | inv. på 1 kvkm. |
| Förbundsdistriktet | 1,394 | 522,651 | 375 |
| Alagoas | 58,491 | 511,440 | 9 |
| Amazonas | 1,897,020 | 147,915 | 0,07 |
| Bahia | 426,427 | 1,919,802 | 4 |
| Ceará | 104,250 | 805,687 | 8 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
