Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti / 13-14 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brasilien

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Espirito Santo	44,839	135,997	3
Goyaz	747,311	227,572	0,3
Maranhão	459,884	430,854	0,9
Matto Grosso	1,379,651	92,827	0,07
Minas Gerães	574,855	3,184,099	5
Parà	1,149,712	328,455	0,3
Parahyba	74,731	457,232	6
Paraná	221,319	249,491	1
Pernambuco	128,395	1,030,224	8
Piauhy	301,797	267,609	0,9
Rio de Janeiro	68,982	876,884	13
Rio Grande do Norte	57,485	268,273	4
Rio Grande do Sul	236,553	897,455	4
São Paulo	290,876	1,384,753	4
S:ta Catharina	74,156	283,769	4
Sergipe	39,090	310,926	8
Acre-området	191,000	70,000 (omkr.)	0,3
	8,528,218	14,400,000 (omkr.)	1,7

Af befolkningen uppgåfvos 37,7 proc. vara hvita, 37,9
proc. mestiser, 19,5 proc. negrer och mulatter, 3,9
proc. indianer samt 1 proc. andra. Dock är säkerligen
de hvites antal betydligt öfverdrifvet; de härstamma
mest från Madeira och Azorerna, på senare tider ha
också många italienare invandrat. Hufvuddelen af
befolkningen utgöres af blandningar mellan hvita,
svarta och indianer, och antalet rent hvita är
jämförelsevis ringa. Man kallar afkomlingar af hvita
och negrer mulatter samt af indianer och hvita eller
negrer mestiser (mestico); kreoler kallas i B. inom
landet födda negrer; afkomlingar af negrer eller
indianer och blandraser heta caribocos, cafuzos eller
caboclos. – Urinfödingarna, indianerna, äro delade
på flera stammar, af hvilka de viktigaste äro tupi,
som bo dels i trakten af Rio de Janeiro, dels under
namnet guarani mellan Paraguay och Paraná, flera
karibstammar, bl. a. bakairi, samt gesstammarna,
af hvilka de mest kända äro botokuderna. I allmänhet
stå B:s indianer lågt. (Se vidare Indianer.) – B:s
språk är portugisiskan.

Till B. har under 1800-talet en stark immigration
från Europa egt rum. I de sydligaste delarna ha
sedan 1818 så många tyskar slagit sig ned, att
de kunnat bilda egna kolonier och nu intaga en
härskande ställning, allra mest i Rio Grande do
Sul. Man anslår deras antal till 250,000, däraf
de flesta i Rio Grande do Sul. Emellertid hafva än
fler italienare och portugiser invandrat, så att de
förres antal nu anslås till 1,5 mill., de senares
till 1 mill. Af andra folk märkas 100,000 spanjorer
och 80,000 polacker. Immigrationen steg 1875–84 till
228,400 pers., 1885–93 till 782,540, 1894–98 till
541,930. Dock hafva också många åter lämnat landet med
grusade förhoppningar, delvis därför att regeringen
icke infriat de löften, hvarmed dess agenter lockat
europeerna att ditflytta. I regel söka dock de olika
staterna att genom upplåtande af jord till billigt
pris draga till sig invandrare för att ersätta den
genom slafveriets fullständiga upphäfvande (1888)
förlorade arbetskraften.

Den förhärskande religionen är den romersk-katolska,
dock ha enligt författningen alla konfessioner samma
rätt till statens skydd. 14,18 mill. af invånarna
äro således katoliker, 143,743 protestanter;
öfriga bekännelser äro representerade blott
genom några få tusental. Den romerska kyrkan består
af ärkebiskopsstiftet Bahia, hvars chef kallas B:s
metropolit och primas, samt 11 biskopsstift. Kloster
få sedan 1855 icke mer mottaga noviser; republiken
har sedan afskaffat alla ordnar. Folkbildningen
står lågt, dock har den gjort vissa framsteg under
senaste tiden. Undervisningen i primärskolorna är fri
och obligatorisk, ehuru det sistnämnda stadgandet
är nästan illusoriskt i följd af brist på lärare,
skolor och vägar. Antalet offentliga skolor är 7,500
med 300,000 lärjungar. I hvarje större stad skall
finnas ett lyceum, hvars lärare skola hafva aflagt
examen i kollegiet i Rio de Janeiro eller i ett
seminarium (escola normal). Af högre läroanstalter
finnas juridiska fakulteter i Pernambuco och São
Paulo, medicinska i Rio de Janeiro och Bahia, en
polyteknisk skola i Rio de Janeiro, en bergsskola
i Ouro Preto, högre handelsskola i Rio de Janeiro,
skollärarseminarier, yrkesskolor, marinskola, flera
krigsskolor, åkerbruksskolor, ett konservatorium
i Rio de Janeiro m. fl. På denna ort finnas äfven
ett astronomiskt observatorium, nationalmuseum,
nationalbibliotek m. fl. vetenskapliga eller
konstanstalter. 11 teologiska fakulteter
finnas. 460 tidningar och tidskrifter lära
förekomma.

Materiell kultur. Åkerbruket är den
viktigaste inkomstkällan. Den förnämsta af dess
produkter är kaffe, hvaraf B. lämnar öfver hälften
(omkr. 70 proc.) af hela jordens afkastning. År
1901 skördades 885,6 mill. kg. Staten São Paulo
producerar mer kaffe än hela det öfriga B. Tekulturen
har icke vunnit någon nämnvärd utsträckning,
emedan brasilianerna föredraga paraguay-te. Andra
åkerbruksprodukter äro kakao, maniok, jordnötter,
bönor, bananer, majs och ris samt i södern de vanliga
spannmålsslagen, hvaraf dock ej fås tillräckligt till
landets eget behof. Boskapsskötseln drifves mest
på de inre högslätterna; den afser hufvudsakligen
hästar och nötkreatur, däremot blott i mindre grad
får och svin. – Ur de vidsträckta skogarna fås många
dyrbara träslag; dessutom kautsjuk af seringueira,
herva-maté ("paraguay-te") af Ilex paraguayensis,
paranötter, ipecacuanha, sassaparill, kopaiva-balsam,
ricinuskärnor samt många andra droger och färgämnen. –
Rikedomen på mineral är så stor, att dessa fordom
intogo första platsen af landets produkter; numera
spela de en mycket underordnad roll. Hufvudorten för
guldproduktionen är Minas Gerães, där (vid Ouro Preto)
flera engelska bolag bearbeta fyndigheterna. Hela
guldproduktionen för åren 1691–1875 skattas af
Soetbeer till något öfver 1 mill. kg.; sedan dess har
den sjunkit och utgjorde 1898–1902 i medeltal 3,729
kg. per år. Utbytet af andra metaller är obetydligt,
äfven af järn, ehuru det förekommer i mäktiga
lager. Stenkol har man funnit i Santa Catharina och
Rio Grande do Sul. Af ädla stenar finnas safirer,
rubiner, topaser, beryller, turmaliner, granater
och diamanter. Rikast på diamanter äro distriktet
Diamantina i Minas Gerães längs Serra do Espinhaço och
i Bahia Serra do Sincora och Serra Assurua, medan i
Goyaz, Paraná och São Paulo diamanter träffas endast
enstaka. Genom de rika diamantfynden i Syd-Afrika
hafva såväl värdet som produktionen fallit. 1891
utgjorde utförseln endast 80,000 karat. – Industrien
är, trots höjda skyddstullar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>