Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brasilien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och beviljad tullfrihet för materiel för fabriker
och verkstäder, ännu i sin linda. Viktigast är
bomullsindustrien (omkr. 100 fabriker). Järngjuterier
och maskinverkstäder finnas i alla större städer,
skeppsvarf i många sjöstäder, sågverk och kvarnar
flerstädes, tvål- och ljusfabriker endast i
de största städerna, oftast i förening med de
stora slakterierna, sockerbruk och brännerier
i sockerdistrikten, ölbryggerier och garfverier i
större skala endast i södra B. – Handeln. Grosshandeln
ligger mest i utlänningarnas händer. Kusthandeln,
som sedan 1873 är öppen äfven för utländska fartyg,
har stigit i synnerhet i de båda norra staterna,
delvis till följd af ångbåtstrafikens utveckling
på Amasonfloden. Importen hade 1902 ett värde af
206,928 mill. milreis (guld), exporten s. å. 323,893
mill. milreis (guld). De förnämsta exportvarorna
voro 1903, då utförseln hade ett sammanlagdt värde
af 36,883 mill. pd st., kaffe (19,076 mill. pd st.),
kautsjuk (9,733 mill. pd st.), hudar (1,820 mill. pd
st.), bomull (1,324 mill. pd st.), kakao (1,012
mill. pd st.), tobak (949,000 pd st.). I handeln på
B. deltaga i synnerhet Förenta staterna (145,210),
England (114,459), Tyskland (74,882), Frankrike
(51,913), Argentina (27,648) och Portugal (17,513
mill. guld-milreis i sammanlagd in- och utförsel
1902). 1901 anlöptes B:s 52 hamnar af 3,741 fartyg
om 6,022,808 ton i utrikes sjöfart och af 11,334
fartyg om 3,874,329 ton i inrikes sjöfart. De största
hamnstäderna voro 1900 Santos med 365, Rio de Janeiro
med 294, Pará med 212, Bahia med 80, Pernambuco med 59
mill. milreis i omsättning. Andra viktiga hamnar äro
Porto Alegre, Maceió, Cuyabá, Victoria, São Luiz de
Maranhão, Ceará och Destorro. Talrika ångbåtslinjer
förmedla samfärdseln med Europa och Nord-Amerika. –
Den brasilianska handelsflottan steg 1901 till 228
ångbåtar om 91,465 ton och 343 segelfartyg (öfver
50 ton) om 76,992 ton. – Samfärdsmedel. Järnvägarna
hade 1902 en längd af 14,798 km. Den första järnvägen
i B. öppnades 1854 mellan Porto da Maná och Raiz
da Serra. De viktigaste linjerna äro Centralbanan
(förut Dom Pedro II:s bana), från Rio de Janeiro
förbi Lafayette till Itabira (i Minas Gerães),
med bibanor till Santa Cruz, Macacos, Campinho,
Porto Novo de Cunha m. fl., tills. 866 km., vidare
Cachveira–São Paulo 231 km., Alagocinhas–São Francisco
322 km., Porto Alegre–Uruguayana 377 km. m. fl. I
det öfriga landet förmedlas persontrafiken medelst
postvagnar för 8 personer eller fjäderlösa vagnar
för 2 passagerare. B:s floder äro trots de i några af
dem befintliga forsarna af största vikt för den inre
samfärdseln. Staten subventionerar flera ångbåtslinjer
på floderna äfvensom på de stora kustsjöarna
(Lagoa Mangoaba och Lagoa do Norte i Alagoas,
Lagoa dos Patos i Rio Grande do Sul). Man beräknar
den för ångbåtsfart tillgängliga sträckan af ensamt
Amasonflodens och Tocantins’ flodsystem till 43,250
km. – Telegraflinjerna hade 1902 en längd af 22,568
km., med 1,036 byråer; samma år befordrades 1,395,932
telegram. Postkontorens antal var 1899 2,687.
Författning och förvaltning. Enligt den af kongressen
25 febr. 1891 proklamerade författningen är B. en
federativrepublik, i hvilken hvar och en af de forna
20 provinserna bildar en stat och hufvudstaden Rio
de Janeiro med kringliggande
område ett förbundsdistrikt, det senare dock endast
tills en ny förbundshufvudstad hunnit anläggas
i ett för ändamålet reserveradt område af 14,400
kvkm. i det inre höglandet i staten Goyaz, hvilket
sedermera skall blifva förbundsdistrikt. De särskilda
staterna, hvilka styras af guvernörer, utnämnda för
3–5 år, hafva i regeln full själfbestämningsrätt,
ja t. o. m. rätt att slå sig tillsammans eller dela
sig för att ansluta sig till andra stater eller bilda
nya stater, under förutsättning att vederbörande
lagstiftande församling i två på hvarandra följande
sessionsperioder och nationalkongressen gifvit sitt
bifall. I de enskilda staternas angelägenheter får
förbundsregeringen ingripa endast i vissa fall,
nämligen för att med förbundshären och flottan
afvisa fientliga anfall, upprätthålla förbundets
republikanska författning och trygga förbundslagarnas
verkställighet. Förbundsregeringen förklarar krig
och sluter fred, bestämmer införseltullar, post-,
telegraf- och stämpelafgifter, reglerar kustfarten
och lagstiftar rörande sedelbanker. Författningen
erkänner tre statsmakter: en verkställande, en
lagstiftande och en dömande. Den verkställande utöfvas
af en president med en vicepresident, hvilken äfven är
senatens talman, som ställföreträdare. De måste vara
minst 35 år gamla och utses för 4 år genom allmänna
direkta val med absolut majoritet. Presidenten
kan ej omedelbart återväljas, vicepresidenten ej
väljas till president för den omedelbart följande
ämbetsperioden. Presidenten utnämner de 6 ministrarna
(ministern för utrikes ärenden; inrikes- och
justitie-; finans-; krigs-; marinministern; ministern
för industri och allmänna arbeten), förbundsämbetsmän
och sändebud hos utländska makter, är högste
befälhafvare öfver krigsmakten samt representerar
republiken inför utlandet. Han utfärdar årligen ett
budskap till kongressen samt sanktionerar och kungör
dennas beslut; om han vägrar godkänna ett kongressens
beslut såsom författningsvidrigt, erhåller det likväl
gällande kraft, om det ånyo antages af båda kamrarna
med 2/3 majoritet i hvardera kammaren. Ministrarna få
icke tillhöra någon af kamrarna och få personligen
förhandla endast med utskotten. Den lagstiftande
makten utöfvas af nationalkongressen, som består
af senaten och deputeradekammaren. Senaten
räknar 63 medlemmar (3 för hvarje stat och för
förbundsdistriktet), valda för 9 år, och förnyas med
1/3 hvart tredje år. Den bildar liksom i Nord-Amerikas
förenta stater riksrätt, inför hvilken presidenten,
ministrarna och andra förbundsämbetsmän åtalas
för ämbetsförseelser, samt utnämner på lifstid
medlemmarna i förbundsdomstolen. Deputeradekammaren
består af 212 medlemmar, hvilka väljas för 3 år,
så att 1 deputerad kommer på 70,000 inv., men på
hvarje stat minst 4 och så att äfven minoriteten
blir representerad. Vicepresidenten är senatens
talman, men deputeradekammaren väljer själf sin
talman. Båda kamrarnas ledamöter utses genom
direkta val; valberättigad är hvarje brasilian,
som fyllt 21 år och kan läsa och skrifva, med
undantag af understödstagare och soldater i aktiv
tjänst. Förslag till grundlagsändringar kunna väckas
antingen af de enskilda staternas parlament eller af
kongressen. Frågan upptages till behandling, om 2/3
af staterna genom majoritetsbeslut af sina parlament
eller om 1/4 af ledamöterna i någondera af kongressens
hus därom enats, och förslaget blir lag, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
