och beviljad tullfrihet för materiel för fabriker och verkstäder, ännu i sin linda. Viktigast är bomullsindustrien (omkr. 100 fabriker). Järngjuterier och maskinverkstäder finnas i alla större städer, skeppsvarf i många sjöstäder, sågverk och kvarnar flerstädes, tvål- och ljusfabriker endast i de största städerna, oftast i förening med de stora slakterierna, sockerbruk och brännerier i sockerdistrikten, ölbryggerier och garfverier i större skala endast i södra B. -- Handeln. Grosshandeln ligger mest i utlänningarnas händer. Kusthandeln, som sedan 1873 är öppen äfven för utländska fartyg, har stigit i synnerhet i de båda norra staterna, delvis till följd af ångbåtstrafikens utveckling på Amasonfloden. Importen hade 1902 ett värde af 206,928 mill. milreis (guld), exporten s. å. 323,893 mill. milreis (guld). De förnämsta exportvarorna voro 1903, då utförseln hade ett sammanlagdt värde af 36,883 mill. pd st., kaffe (19,076 mill. pd st.), kautsjuk (9,733 mill. pd st.), hudar (1,820 mill. pd st.), bomull (1,324 mill. pd st.), kakao (1,012 mill. pd st.), tobak (949,000 pd st.). I handeln på B. deltaga i synnerhet Förenta staterna (145,210), England (114,459), Tyskland (74,882), Frankrike (51,913), Argentina (27,648) och Portugal (17,513 mill. guld-milreis i sammanlagd in- och utförsel 1902). 1901 anlöptes B:s 52 hamnar af 3,741 fartyg om 6,022,808 ton i utrikes sjöfart och af 11,334 fartyg om 3,874,329 ton i inrikes sjöfart. De största hamnstäderna voro 1900 Santos med 365, Rio de Janeiro med 294, Pará med 212, Bahia med 80, Pernambuco med 59 mill. milreis i omsättning. Andra viktiga hamnar äro Porto Alegre, Maceió, Cuyabá, Victoria, São Luiz de Maranhão, Ceará och Destorro. Talrika ångbåtslinjer förmedla samfärdseln med Europa och Nord-Amerika. -- Den brasilianska handelsflottan steg 1901 till 228 ångbåtar om 91,465 ton och 343 segelfartyg (öfver 50 ton) om 76,992 ton. -- Samfärdsmedel. Järnvägarna hade 1902 en längd af 14,798 km. Den första järnvägen i B. öppnades 1854 mellan Porto da Maná och Raiz da Serra. De viktigaste linjerna äro Centralbanan (förut Dom Pedro II:s bana), från Rio de Janeiro förbi Lafayette till Itabira (i Minas Gerães), med bibanor till Santa Cruz, Macacos, Campinho, Porto Novo de Cunha m. fl., tills. 866 km., vidare Cachveira--São Paulo 231 km., Alagocinhas--São Francisco 322 km., Porto Alegre--Uruguayana 377 km. m. fl. I det öfriga landet förmedlas persontrafiken medelst postvagnar för 8 personer eller fjäderlösa vagnar för 2 passagerare. B:s floder äro trots de i några af dem befintliga forsarna af största vikt för den inre samfärdseln. Staten subventionerar flera ångbåtslinjer på floderna äfvensom på de stora kustsjöarna (Lagoa Mangoaba och Lagoa do Norte i Alagoas, Lagoa dos Patos i Rio Grande do Sul). Man beräknar den för ångbåtsfart tillgängliga sträckan af ensamt Amasonflodens och Tocantins' flodsystem till 43,250 km. -- Telegraflinjerna hade 1902 en längd af 22,568 km., med 1,036 byråer; samma år befordrades 1,395,932 telegram. Postkontorens antal var 1899 2,687. Författning och förvaltning. Enligt den af kongressen 25 febr. 1891 proklamerade författningen är B. en federativrepublik, i hvilken hvar och en af de forna 20 provinserna bildar en stat och hufvudstaden Rio de Janeiro med kringliggande område ett förbundsdistrikt, det senare dock endast tills en ny förbundshufvudstad hunnit anläggas i ett för ändamålet reserveradt område af 14,400 kvkm. i det inre höglandet i staten Goyaz, hvilket sedermera skall blifva förbundsdistrikt. De särskilda staterna, hvilka styras af guvernörer, utnämnda för 3--5 år, hafva i regeln full själfbestämningsrätt, ja t. o. m. rätt att slå sig tillsammans eller dela sig för att ansluta sig till andra stater eller bilda nya stater, under förutsättning att vederbörande lagstiftande församling i två på hvarandra följande sessionsperioder och nationalkongressen gifvit sitt bifall. I de enskilda staternas angelägenheter får förbundsregeringen ingripa endast i vissa fall, nämligen för att med förbundshären och flottan afvisa fientliga anfall, upprätthålla förbundets republikanska författning och trygga förbundslagarnas verkställighet. Förbundsregeringen förklarar krig och sluter fred, bestämmer införseltullar, post-, telegraf- och stämpelafgifter, reglerar kustfarten och lagstiftar rörande sedelbanker. Författningen erkänner tre statsmakter: en verkställande, en lagstiftande och en dömande. Den verkställande utöfvas af en president med en vicepresident, hvilken äfven är senatens talman, som ställföreträdare. De måste vara minst 35 år gamla och utses för 4 år genom allmänna direkta val med absolut majoritet. Presidenten kan ej omedelbart återväljas, vicepresidenten ej väljas till president för den omedelbart följande ämbetsperioden. Presidenten utnämner de 6 ministrarna (ministern för utrikes ärenden; inrikes- och justitie-; finans-; krigs-; marinministern; ministern för industri och allmänna arbeten), förbundsämbetsmän och sändebud hos utländska makter, är högste befälhafvare öfver krigsmakten samt representerar republiken inför utlandet. Han utfärdar årligen ett budskap till kongressen samt sanktionerar och kungör dennas beslut; om han vägrar godkänna ett kongressens beslut såsom författningsvidrigt, erhåller det likväl gällande kraft, om det ånyo antages af båda kamrarna med 2/3 majoritet i hvardera kammaren. Ministrarna få icke tillhöra någon af kamrarna och få personligen förhandla endast med utskotten. Den lagstiftande makten utöfvas af nationalkongressen, som består af senaten och deputeradekammaren. Senaten räknar 63 medlemmar (3 för hvarje stat och för förbundsdistriktet), valda för 9 år, och förnyas med 1/3 hvart tredje år. Den bildar liksom i Nord-Amerikas förenta stater riksrätt, inför hvilken presidenten, ministrarna och andra förbundsämbetsmän åtalas för ämbetsförseelser, samt utnämner på lifstid medlemmarna i förbundsdomstolen. Deputeradekammaren består af 212 medlemmar, hvilka väljas för 3 år, så att 1 deputerad kommer på 70,000 inv., men på hvarje stat minst 4 och så att äfven minoriteten blir representerad. Vicepresidenten är senatens talman, men deputeradekammaren väljer själf sin talman. Båda kamrarnas ledamöter utses genom direkta val; valberättigad är hvarje brasilian, som fyllt 21 år och kan läsa och skrifva, med undantag af understödstagare och soldater i aktiv tjänst. Förslag till grundlagsändringar kunna väckas antingen af de enskilda staternas parlament eller af kongressen. Frågan upptages till behandling, om 2/3 af staterna genom majoritetsbeslut af sina parlament eller om 1/4 af ledamöterna i någondera af kongressens hus därom enats, och förslaget blir lag, om