Ännu 1533 utfärdade han ett herdabref till sitt stift, i hvilket han afvisade alla beskyllningar för deltagande i sammansvärjningar. Han ville "lefva och dö såsom en god svensk och kristen man." Han dog i Landa kloster 1538. — Historien om att B. vid beseglingen af riksrådsbeslutet 1517 om Gustaf Trolles afsättning skulle sökt skydda sig för möjliga efterräkningar genom att i sigillkapseln insmyga en lapp med påskrift: "till denna besegling är jag nödd och tvungen", och att detta räddat honom vid Stockholms blodbad leder sitt ursprung från Olaus Petris mycket felaktiga skildring af Stockholms blodbads förhistoria. Om B. se H. Hildebrand, "En svensk biskops hofhållning i början af 1500-talet" (i Sv. fornm. tidskr. 1879), uppsats af A. G. A.(hlqvist) i Ny ill. tidn. 1880 och E. G. Arnell, "Bidrag till biskop Hans B:s lefnadsteckning" (akad. afh. 1904). O. A.*

"Braskens tryckeri".</img>

Det af B. i Söderköping inrättade tryckeriet
(jämte pappersbruk) var i verksamhet 1523—26,
hvarefter det på Gustaf I:s befallning nedlades.
Där trycktes andliga skrifter och visor. Huset finnes
ännu kvar och kallas "Braskens tryckeri". I den
fast murade bottenvåningen var tryckeriet inhyst;
påbyggnaden af trä är nyare.

Brask. 1. Samuel Petri B. (Brasck),
dramatisk författare, f. 1613 i Veta socken i
Östergötland, blef 1630 student vid Uppsala universitet,
företog 1641—44 en utländsk resa, blef 1644
lektor i Linköping, 1649 kyrkoherde i Ekeby och
1663 i Klara församling i Stockholm, där han
dog 1668. Han införde vid Linköpings
gymnasium den då för tiden ej ovanliga plägseden att
låta ynglingarna uppföra historiska dramer och
författade för detta ändamål Filius prodigus seu
imperitus peregrinans. Thet är Een comoedia om
then förlorade sonen eller een oförfaren
vandringsman (1645), Acta et martyria apostolorum. Thet
är Een tragico-comoedia om apostlarnars gärningar
och jämmerlige marterningar (1648), Mars
Germanicus victus. Thet är Comoedia om thet välendade
tydske kriget (1649) och Josephus venditus,
comoedia (1644; otryckt).
(R—n B.)

2. Petrus B., den föregåendes son, andlig
skald, föddes i Linköping troligen omkr. 1650 och
var sannolikt död före 1691. För öfrigt äro hans
lefnadsomständigheter okända. Jämte flera
öfversättningar bl. a. från Samuel Pufendorf utgaf B.
"Gyllene Böne Tempels Fämmte Del/ Hvarutinnan är til
finnande för ehn Jesum Älskande Siäl Ehn Helig og
Hiärtelig Sång-Lust/ Beprydd med Uthwalda Nya
Psalmer af Tydskan uti vårt Tungomål afsatte"
(1690, ny uppl. af Hanselli 1867). Af dessa 41
öfversättningar ingingo 28 i Swedbergs psalmbok.
I 1819 års psalmbok är af B. författad n:r 198,
möjligtvis ock 455, hvarjämte han öfversatt n:r
109, 137, 192, 230, 253, 254, 389, 413, 441 och
457.
J. Hdr.

Brasov [braʃåv], det rumänska namnet på
Kronstadt i Siebenbürgen.

Brass, sjöv., tåg, som är fastsatt på en rås
yttersta ända (eller löper genom ett därstädes eller
i en brass-skinkel fastsittande block) samt därifrån
går (genom block på någon af de andra masterna)
ned i däck. Detta tåg tjänar att förändra råns
ställning i vågrät riktning, så att den liksom
vrides omkring den stång eller rå, hvarpå den
sitter. Detta kallas att "brassa rån". Efter den
rå den tillhör kallas brassen förbrambrass,
storebrass, beginebrass o. s. v. —
Borgbrass, tåg, som under storm begagnas till
förstärkning af märs- och underrå-brassar. Det ledes
från rånocken (ändan) vanligtvis direkte ned till
relingen. — För att underlätta brassningen af de
rår, hvilkas brassar gå akter-öfver, förses de stundom
därjämte med brassar, som ledas för-öfver och hvilka
kallas kontrabrassar. Numera begagnas
sådana brassar nästan endast på storrån och kallas
"stora kontrabrassar". — Brass-matta,
tågmatta, som fästes på lämpligt ställe å en rå för
att hindra dess "skamfilning" emot vant, barduner
o. d. — Brassmärke, ett segelgarnsmärke
(tagling) på en brass, utmärkande brassens rätta läge,
då rån är brassad noga "fyrkant" eller "bidevind".
Jfr Brassa, sjöv.
R. N.*

Brassa, sjöv., medelst brassarnas halning förändra
rårnas och seglens ställning. — Brassa
bidevind, brassa rårna så, att fartyget kan segla så
nära vinden som möjligt. Därvid brassas de understa
rårna så hårdt, som stag och lä-vant medgifva; de
öfre däremot brassas mindre hårdt. — Brassa
fyrkant, brassa rårna så, att de blifva alldeles
vinkelräta mot fartyget. Därvid tillses, att de äfven
hänga fullkomligt horisontalt. — Brassa
förkerdt. Se Förkerd. — Brassa om, vid
vändning eller vindväxling förändra rårnas ställning
så, att de motsatta "nockarna" (ändarna) visa
"för-öfver" (framåt). — Brassa back, för att minska
farten, brassa ett (eller flera) segel så, att vinden
verkar på dess främre yta; då seglet åter skall
fyllas, d. v. s. bringas till sin förra ställning, säges
man brassa fullt. Ett gaffel- eller stagsegel
backar man genom att hala an dess skot i lofvart.
— Brassa in, hala in brassarna, då vinden
"skralnar" (blir mindre gynnsam) eller då man vill
styra "högre", brassa "skarpare", så att rårna
komma att stå mera långs med fartyget. Då vinden
blir gynnsammare eller man vill hålla "lättare"
och rårna således brassas mera fyrkant, säges man
brassa upp l. hala upp i brassarna