Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bredd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underförstådt scriptum, skrift). 1. Postv. Bref
i ordets allmännaste bemärkelse betecknar ett i
skrift affattadt, slutet meddelande från en person
till en annan. Ordet användes i vissa fall äfven
för att beteckna dels för offentligheten afsedda
litterära alster i brefform (t. ex. apostlabrefven),
dels ock ämbetsskrivelser från offentliga myndigheter
och institutioner. Af den sistnämnda användningen,
som exempelvis förekommer i sammansättningen
kungabref, har framgått ordets egenskap att mången gång
beteckna en urkund af rättsgiltig betydelse eller
ett diplom. Hit höra sammansättningarna adelsbref,
fastebref, skiljebref, mätarbref, mästerbref,
studentbref, magisterbref m. fl. Det latinska
stamordet, breve, användes numera endast för vissa
påfliga skrifvelser, hvilka, på samma gång de såsom
utfärdade i påfvens namn eller å hans vägnar äro
af officiell natur, icke äro att jämnställa med de
skrifvelser från den påfliga stolen, för hvilka
användes benämningen bulla (se d. o.).
Uppfinningen af brefskrifning - ordet bref taget
i dess vanliga betydelse - har man tillskrifvit
drottning Atossa, dotter till perserkonungen
Cyrus och moder till Xerxes. Emellertid omtalas
bref redan i Egyptens äldsta historia, och likaså
mäles om bref i bibelns urkunder, äfven de äldre. I
själfva verket torde brefvens historia kunna ledas
tillbaka till den första användningen af det skrifna
ordet. Men visserligen voro de ursprungliga brefvens
form och material vidt olika de nuvarandes. För så
vidt brefvens historia faller inom den historiska
tiden och berör de civiliserade folken, vet man,
att i forntiden till brefskrifning begagnades med vax
öfverdragna små taflor, förenade med ringar. Brefvet
utgjorde då, så att säga, en liten bok. Längre fram
fick det form af en rulle och bibehöll denna form
in i medeltiden för att efter hand få den aflöst af
det vikna brefarket och slutligen - från midten af
1800-talet - af det kuverterade brefvet i mera modern
mening. Dessa hufvudformer framgingo småningom ur en
serie of ver gångsformer, till stor del betingade
af det använda materialets beskaffenhet. I äldsta
tider användes som material trästafvar eller kaflar,
på hvilka skriftecknen inristades, vidare sten-
och lerskärfvor, metallplattor o. d., senare
lärft, skinn, siden m. m. Kommo så vaxtaflorna,
hvilka delvis funno en ersättare i de från Papyrus
antiquorum hämtade bastlika barkhinnorna, forntidens
papper. Medeltidens bref material var hufvudsakligen
pergament, sedan metoden för papyrusbarkens förädlande
råkat i glömska. Materialets dyrhet, men kanske mest
den ringa utbredningen af konsten att läsa och skrifva
medförde att ännu under medeltiden brefutväxlingen
var ganska obetydlig, egentligen förbehållen endast
statstjänsten samt de rike och förnäme. Det af lump,
sedermera ock af andra ämnen beredda papperets
(se d. o.) uppfinning utgjorde förutsättningen
för brefskrifvandets ofantliga uppsving i nyare
tid. Tidigt hade man känt behof af att kunna för andra
än adressaten hemlighålla det åt brefvet anförtrodda
innehållet. Men det erfordrades långa tidsåldrar,
innan problemet fann en fullt praktisk lösning. Redan
Herodotos berättar, att man stundom för viktiga
meddelanden plägade använda till skrifmaterial en
slaf, hvars hår af klipptes tätt intill hjässan,
hvarefter skriftecknen därå anbragtes. Först
sedan hufvudet i tillräcklig grad erhållit
sin naturliga beklädnad åter, afsändes
budbäraren. "Brefvets" mottagare begagnade sig
af samma metod som af sändaren, för att först tyda
meddelandet och därpå - besvara detsamma. Bruket att
medelst vax, hvarå sigillaftryck anbragtes, tillsluta
brefven tillhörde redan forntiden, såsom bestyrkts
genom de många fynden af antika signetringar. Detta
bruk ärfdes af medeltiden. Först vid midten af
1500-talet kom lacket till användning. Detta material
är sannolikt af kinesiskt ursprung och lär till Europa
hafva införts af en från Ostindien till sitt hemland
återvändande fransman Rousseau, som därigenom bragte
sig upp till ansenligt välstånd. Redan i 17:e årh.,
men egentligen först under 18:e och i synnerhet
under dettas sista årtionde trängdes lacket rätt
mycket åt sidan af oblaten, "munlacket". Det moderna
brefkuvertet anses vara uppfunnet på 1830-talet af
en bokhandlare Bremer i Brighton. Först vid midten
af 19:e årh. nådde emellertid den fabriksmässiga
tillverkningen af brefkuvert någon egentlig utveckling
och framträdde då med ens som en ny industrigren af
storartad omfattning.
Brefposten, efter moderna principer ordnad, utgör
en i högsta grad beaktansvärd kulturbärare. Detta
sakförhållande hade redan af Voltaire framhållits, i
det han betygade la poste aux lettres sin tacksamhet
såsom en "mänsklighetens välgörarinna". Och
i nyaste tid har 19:e årh:s främste postman,
tyske statssekreteraren Heinrich von Stephan,
världspostföreningens stiftare, vid olika tillfällen
i klara drag framvisat brefpostinrättningens
ofantliga inflytande på alla grenar af mänsklig
verksamhet och huru äfven den minsta förbättring af
detta samfärdsmedel återverkar genom tusenfaldiga
fina kanaler på gestaltningen af, snart sagdt,
alla mänskliga förhållanden. För civilisationens
utbredning på jorden är därför brefutväxlingens ökning
en god värdemätare. Några sammanfattande statistiska
uppgifter å breffrekvensen i nyaste tid må därför
meddelas. För ungefär en mansålder sedan beräknades
den årliga utväxlingen af bref på hela jorden uppgå
till 3,300 mill. bref, af hvilka på Europa kommo 2,355
mill., på Amerika 750 mill., på Asien 150 mill., på
Afrika 25 mill. och på Australien 20 mill. Då antalet
invånare på jordklotet vid denna tid uppskattades
till 1,300 mill., kommo sålunda i medeltal på hvarje
individ 2 à 3 bref årligen. Redan efter förloppet
af ett kvartsekel hade antalet postbefordrade
bref nära tredubblats. För år 1896 uppgick nämligen
antalet till 9,789 mill., hvaraf på Europa 6,120,
på Amerika 2,974, på Asien 403, på Afrika 73 och
på Australien 219. Breffrekvensen inom de förnämsta
kulturstaterna inemot slutet af 19:e årh. framgår
af följande, på 1896 års poststatistik grundade
siffror, utvisande ungefärliga medeltalet bref per
år och invånare i följande länder: Storbritannien
och Irland 47, Schweiz (uppenbarligen på grund af den
stora turisttrafiken) 42, Amerikas förenta stater 37,
Danmark 28, Tyskland 26, Frankrike 21, Belgien 20,
Nederländerna 17, Österrike-Ungern 15, Sverige-Norge
14, Italien 6, Spanien 6, Portugal 5 och Ryssland 2.
Bland de många inom vårt lands postväsen vidtagna
reformer till underlättande af brefutväxlingen
torde främsta rummet intagas af den på riksdagens
initiativ tillkomna genom k. kungörelse 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
