Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brefbok ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett fåtal utgifvet, som haft särskildt historiskt
och litterärt intresse. Axel Oxenstiernas bref och
brefväxling, Gustaf II Adolfs, Karl XII:s och Gustaf
III:s bref äro väl de historiskt viktigaste. Af
vetenskapliga bref märkas Svedenborgs, Linnés och
Berzelius’. Litterära bref finnas offentliggjorda i
"Samlaren" (passim); vidare äro att märka Kellgrens
(utg. af Schück), Gjörwells (utg. af Levertin),
Thorilds (utg. af L. Weibull), Järtas (utg. af
Lewenhaupt), Tegnérs (utg. af Elof Tegnér)
och Törneros’, den sistnämnde tvifvelsutan den
störste brefstilisten på svenska (utg. af Schröder
och R. Bergström), samt bref till Tegnér och "Bref
rörande Nya skolan" (utg. af Frunck, Rud. Hjärne och
Ahnfelt). En af de flitigaste svenske brefförfattare,
som funnits, var Brinkman (se d. o.). Litt.: Lettere
di varii illustri italiani" (1841); Westermann, "De
epistolarum scriptoribus grsecis" (1853.-58); Crépet,
"Trésor épistolaire de la France" (1865); Ochoa,
"Epistolario español" (1872); "Epistolographi graeci"
(1873); Cochrane, "The british letterwriters" (1882),
och Klaiber, "Die meister des deutschen briefes"
(1901). R-n B.
Brefbok. Se Handelsbok.
Brefbäring. I äldre tider hade postinrättningen
i Sverige till uppgift att befordra brefven
allenast mellan olika orter, hvaremot postverket
icke tog någon som helst befattning med deras
fortställande å adressorten till vederbörande
adressater. Det tillhörde då ännu i allmänhet
korrespondenterna själfva att med ledning af de å
postkontoret uthängda brefkartorna - hvilka ända
in på 1800-talets senare hälft upptogo namnen å
samtliga de personer, till hvilka bref ankommit -
afhämta eller låta afhämta brefven. Dock synes inom
hufvudstaden redan på 1670-talet hafva införts
bruket att genom särskildt antagna "brefdragare"
låta kringbära de ankomna postförsändelserna
till personer, hvilkas bostad var känd eller för
postförvaltaren uppgifves. Ännu var emellertid lika
litet inom hufvudstaden som annorstädes allmänheten
tillfälle beredt att få genom postverkets försorg
fortskaffade uteslutande för lokal postbehandling
afsedda bref, s. k. lokalbref. Först år 1848 förenades
med ifrågavarande brefbeställning inom hufvudstaden
- helt säkert mycket genom föranledande af liknande
anstalter från den enskilda företagsamhetens sida -
en lokalbrefpost. Efter hand, särskildt i sammanhang
med frimärkenas (se d. o.) införande och breflådors
(se d. o.) anbringande på en del offentliga
platser, utvidgades postinrättningens verksamhet
i nu ifrågavarande hänseende högst ansenligt samt
utsträcktes till de mera betydande provinsorterna. För
brefvens beställande egde länge de härmed betrodde
postbetjänte - brefdragarna eller brefbärarna - att af
allmänheten uppbära en särskild afgift, i allmänhet 3
öre för hvarje bref. Denna s. k. brefbärarskilling,
som städse odeladt tillgodokom brefbärarna själfva,
afskaffades helt och hållet med utgången af år
1882. Jfr Landtbrefbäring och Stadspost.
R. L-n.
Brefdragare. Se Brefbäring.
Brefdufva. Se Dufva och Dufpost.
Brefeld [-felt], Oscar, tysk botanist, f. 1839 vid
Münster, blef 1875 docent i Würzburg, 1878 professor
vid skogsakademien i Eberswalde, 1884 vid akademien
i Münster och 1898 vid akademien i
Breslau. B. kan jämte de Bary betecknas som en af
banbrytarna för den i såväl teoretiskt som praktiskt
afseende viktiga moderna mykologien. Genom att odla
svampar i artificiella näringsvätskor har han kunnat
följa deras utvecklingshistoria och därigenom under
sina i ett par årtionden fortsatta arbeten vinna en
hel serie nya uppslag och synpunkter angående denna
växtgrupps systematik, morfologi och biologi. Af
hans arbeten äro de viktigaste nedlagda i Botanische
untersuchungen über schimmelpilze (7 bd, 1872-
95). B. har kring sig samlat en hel skola af
framstående yngre forskare, hvilka på vidt skilda
platser fortsätta att arbeta på den af honom inslagna
vägen. 1891 blef han ledamot af Vetenskaps- och
vitterhetssamhället i Göteborg och 1897 af
Landtbruksakademien. 1905 afgick han från professuren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>